Foto: Sofia - lantligt livNär min pappa var liten bodde han i utkanten av Stockholm. Men han drömde om att en dag leva på landet. Han var inte så förtjust i hushållssysslor. Men vilken ung kille är väl egentligen det?

Han brukade önska att när han blev vuxen skulle han slippa sköta hushållets tråkiga sysslor. Han kom på att om han skaftade en häst, en apa och en gris, skulle han slippa det. Apan kunde städa, hästen kunde ridas och grisen, ja den fick vara trevligt sällskap. Som ni hör har min pappa har alltid haft bra fantasi.

Vad hände sen?
Man kan säga att hans barndomsdröm inte blev allt för långt från verkligheten. Nu lever han tillsammans med 3 smått galna tjejer på en gård på landet. Så på sett och vis kom hans dröm att bli verklig. På gården finns också flera djur han kan umgås med.

Kärleken till nuet
Min pappa och mamma ville båda bo på landet, så när jag var 6 år flyttade hela familjen från Stockholm. Min lillasyster var bara 1 år när flyttlasset drog iväg. Det måste varit svårt för min pappa och mamma att lämna sina gamla liv bakom sig. Dom visste ju inte vad ett liv på landet innebar. Visst är det härlig med lugnet på landet, men ett sådant liv medför också svårigheter.

Nya vägar
Huset mina föräldrar köpte ligger i en dalsänka mellan två åkrar ute i ingenmansland. Så bilkörning blir ett måste. Min pappa är ensam om att ha körkort, så han är hela familjens personliga chaufför. Varje dag får han hämta någon av oss tjejer i familjen när vi varit i väg. Det måste vara slitsamt. I Stockholm ägde min familj inte ens någon bil. Det behövdes inte där. Därför är kontrasterna till livet min familj lever nu stort. Men jag tror att det är så min pappa vill ha det. Han trivs att köra bilen till någon mysig skog och gå där och drömma.

Katta-strofen
Eftersom han är ensam man i huset, bestämde vi att en av våra första katter skulle vara en kille. För att jämna ut könsfördelningen. Det är ju inte alltid kul att vara ensam man i huset. Katten gjorde sig kanske inte så bra i mansrollen. Den sov mestadels, men den var ändå ett mysigt sällskap till familjen. Men den katten är död nu.

-En kattunge!
Nu har vi istället en liten kattjej, som gör sig märkbar genom skrien hon utför. Hennes röst låter definitivt inte som ett gulligt jamande. Det var inte planerat att vi skulle ta hand om henne. Hon följde med oss tjejer hem, efter en promenad för ca 2 år sedan. Min pappa var inte med på den promenad, så han blev smått frustrerad när vi kom gående med en liten katt mellan benen. Det är just en sådan sak som skulle kunna hända när vi tjejer är ute. Våra veka hjärtan hade fallit pladask för katten. Efter att tjejligan i huset, tjatat gav han med sig. Katten fick till vår glädje stanna. Kattens favoritperson blev snabbt min pappa. Nu sover dom bredvid varandra på nätterna.

Ett hjärta för andra
Min pappa har genom åren lärt sig att det inte går att säga nej. Min mamma har tagit med sig flera djur hem utan hans vetskap. Hon har flera gånger plockat fram fram en kanin eller ett marsvin hon haft under kappan. Alla djur med skylten ”Du får mig, om du tar hand om mig” som suttit uppklistrat på en bur i djuraffären blir hennes. Hon har ett stort hjärta för djur.

Djur med egen vilja
Min pappa har alltid varit intresserad av djur. Det har min mamma också. Detta har resulterat i att min familj haft många olika djur.

Några exempel är hästar, getter, höns, gäss, kalkoner, marsvin, kaniner och hundar. Men listan skulle blivit mycket längre om alla djur vi haft stått med. Djuren har blivit en del av våra liv.

Alla djur har haft sin egen personlighet och historia. Ett gäng kalkoner vi hade var till exempel korkade. När det regnade gick dom inte undan från regnet, istället stoppade dom in huvudet i en buske. Då slapp i alla fall huvudet bli blöt. Det såg så kul ut. Dom förstod verkligen inte varför dom blev blöta. Djuren på gården har alltid varit udda personligheter. Men detta gör att dom passar bra in i familjen.

Anpassning
Min pappa anpassar mycket i vardagen för att underlätta för oss tjejer. Han är den enda i min familj som inte har en NPF diagnos. Det kan inte alltid vara lätt att förstå hur vi andra tänker och fungerar. Saker som han lätt klarar av är svåra för oss.

Vår familj är ingen standardfamilj. Vi gillar inte att trängas med andra familjer på ett tivoli med hög musik. Vi föredrar en lugn skogspromenad tillsammans. Men det är det som gör min familj så mysig. Vi är tillsammans och respekterar varandra. Min familj är kärleksfulla.

Verkligheten
Min pappa har nog det inte så lätt alltid att hålla reda på tre tjejer.
Hans dröm om en apa, häst och gris har kanske inte gått i uppfyllelse ordagrant.
Men nog fick han ett liv med lantligt äventyr.

/Sofia