Tidigare så har jag gjort en text om varför musiken är så viktig för mig, men ännu har jag inte skrivit någonting om hur viktigt det är för mig att ha djur i min närhet. Speciellt min hund Simba. Vi skaffade Simba sommaren 2020, efter att en av våra hundar Akira gick bort sommaren 2019. Jag hade länge tjatat om att jag velat ha en egen hund och till våren 2020 pratade vi mycket om det och kollade runt efter en valp.

Bilden föreställer en stor svart hund som sitter i gräset en solig dag.

Bilden föreställer en stor svart hund som sitter i gräset en solig dag.

Mycket riktigt så hittade vi Simbas annons, han fanns kvar och vi tingade honom. Några veckor senare fick vi åka och träffa honom. När jag fick hålla honom i min famn för första gången visste jag att han var den perfekta valpen för mig.  Djur har alltid varit viktiga för mig, förmodligen för att det alltid har funnit något slags djur i hemmet. Men även för att det alltid har känts bättre runt djur än vad det gör runt människor. Visst finns det alltid någonting att jobba runt när det gäller djur för det kan ju självklart inte alltid vara en dans på rosor, men allting känns så mycket lättare kring djur.

Just när vi skaffade Simba var jag inte så stabil mentalt, saker och ting blev värre men tack vare honom står jag fortfarande på mina fötter. Han får mig alltid att kämpa trots att saker går åt skogen. För jag kan inte lämna honom i sticket. Han är den som får upp mig på morgonen – bokstavligen talat, det är ett satans gnäll på honom om jag sover så mycket som  en minut över åtta – och han är den som får mig att komma ut från huset även fast det är svårt.  Han är även anledningen till att jag för det mesta numera sover hyfsat bra, för med honom vid min sida somnar jag mycket lättare och jag känner mig trygg.

Kanske låter det fjantigt, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort utan honom. Han må vara en irriterande unghund just nu, men med honom vid min sida är livet lite lättare att gå igenom, för jag är aldrig ensam.

// Linnea