Bild: solnedgång med en bänk och en person i förgrunden i svart

Solnedgång med en person på en bänk med en cykel intill i förgrunden i svart.

Varför är det så svårt att öppna upp sig till folk?
Vare sig det är familjemedlemmar, vänner eller en partner?

Varför ska det vara så svårt att öppna upp sig för någon även fast man innerst inne verkligen vill och behöver det? Varför ska man behöva sitta där och hålla alla sina känslor och tankar för sig själv även fast man vet om att det bara kommer att göra saken värre?

Nej, du är inte ensam om det ifall du som läser detta känner likadant.
Som att du inte kan öppna upp dig till någon även fast du vill.
Jag har precis samma problem och har haft det så långt tillbaka jag kan minnas.

Det handlar inte om vem det är du försöker öppna upp dig till, för det är ändå svårt.
Jag personligen har alltid haft en starkare relation till min mamma än till min pappa. Vilket leder till att jag i dom få stunderna jag faktiskt vänder mig till någon när jag mår dåligt, alltid vänder mig till henne. Vilket är någonting jag rekommenderar till just dig som känner samma sak, att även fast du inte kan prata ut om vad det är som är fel så vänd dig ändå till någon du litar på och känner att du kan gråta ut hos. Någon du bara kan skriva eller säga “ jag behöver en lång kram just nu, inget prat bara en kram “ till eller någonting liknande, för tro det eller ej så är det en bra start till att kunna försöka öppna upp sig.

Jag kan själv inte ge så många tips om hur man blir bättre på att öppna upp sig till folk osv men jag vet om att om vi bara försöker så kommer vi någon dag att klara det!

/ Linnéa