Bild : Mikrofon

Illustrerad bild på en mikrofon med ett stativ

Landskrona som jag bor i är förutom Siw Malmkvist och komikern samt youtubern Filip Dikmen nog mest känd för sommarfestivalen “Landskrona Karnevalen” som varje år brukar samla så gott som hela staden och det bjuds på lite marknad, tivoli och konserter under ett par dagar.

Festivaler öppnade upp men Landskronas fortfarande stängd
Under Corona Pandemin har dock Karnevalen likt så många andra festivaler varit inställd. I år var det dock många av oss Landskronabor som såg fram emot karnevalens återkomst eftersom vi numera mer eller mindre lever som innan Corona utbrottet. Jag kan säga att i alla fall jag blev mäkta besviken när det visade sig att den var inställd även i år. Jag får dock säga att jag tycker det är ganska konstigt eftersom övriga festivaler och evenemang börjat öppna upp igen.

Men som en kompensation och en mini- variant så har staden arrangerat ett gäng uppträdande från olika artister mellan juli och augusti och tillsammans med min pappa hade jag gått ner till city för att se komikerna David Batra och Robin Paulsson.

Entusiastisk och taggad inför kvällen
Klockan 19 skulle duon inta Landskrona,  jag och pappa fick “armbåga oss fram” lite för att överhuvudtaget få plats. (Torget var proppfullt men med ren vilja och hjälp från välvilliga så lyckades vi ändå ta oss längst fram) Robin Paulsson inledde väldigt bra. Han rev ner ett bra gäng med skrattsalvor i form av allt från hög igenkänningsfaktor till dråpliga snedsteg och imitationer i mästarklass. Med spänd förväntan inväntade jag sedan den största anledningen till att jag tagit mig ner till staden denna kväll: David Batra. Redan innan han gick upp på scenen började jag skratta och tänkte “Det här, det här blir bra”. 

Grusade förväntningar, David Batras skämt blev en riktig flopp
Nog inledde han också starkt och vi skrattade så vi kiknade men sedan vet jag inte vad som hände.
Humorn förbyttes mot ledsamhet och en rejäl portion ilska. Jag ville bara springa därifrån och försvinna.
Det hela började med att han började skämta om att hans dotter var en stor beundrare av Greta Thunberg och att han tyckte att Greta var driftig “trots att” hon hade så många bokstavskombinationer. 

Kände mig kränkt och olustig
Som jag tolkade det så var det precis som att David menade att vi med bokstavskombinationer egentligen skulle vara fruktansvärt osmarta och att det skulle vara någon form av sensation att vi faktiskt “dög” till någonting. Vidare började han prata om hur det var när han växte upp och att det då inte fanns några bokstavskombinationer utan det enda man använde då var “cp”.
Till exempel: “- Den här bollen är ju helt cp” eller “men är du helt j’vla cp eller.” 

Jag ska säga då en gång till att jag satt  längst fram och att höra de här meningarna komma ut ur hans mun, en person som jag ändå ser upp till, (Jag kan inte med ord beskriva hur obekväm och besviken jag kände mig). Sedan sa han det där som fick mig att se rött och då hade han nästan ögonkontakt med mig.
Jag hör honom plötsligt säga:
“- Cp, ja men det är ju liksom en förlossningsskada” och jag liksom bara kände: – Japp här sitter jag en livs levande förlossningsskada jo men det är det jag är”  “visst ingen människa utan en förlossningsskada”.
Jag kände mig så fruktansvärt träffad och ville bara dra. Det var nog inget illa ment från hans sida men jag som sitter där med diagnosen uppfattade det bara så fruktansvärt fel. 

Sverige! Vi kan bättre
Till råga på allt sitter där som sagt barn i publiken och jag tänker att det blir ju så fel för att säger David Batra det som även många barn ser upp till  (eftersom han är med i Talang så har han även blivit lite av “barnens favorit”, då lär de sig kanske att det är okej att säga, och det är inte där vi vill hamna igen. 

Jag trodde ju framförallt efter alla de här åren att uttrycket “cp” i negativ bemärkelse och framförallt att “cp -skämtens tid var förbi”.
Var det kanske lite väl naivt att tro? Tydligen. Vi lever liksom 2022 och det kommer alltid finnas saker som man inte ska skämta om, känd komiker eller inte.

Sverige nu är det dags att mogna, lämna sandlådan och möt världen på ett vuxet och moget sätt istället. Sådana gamla skämt från 1970-talet som någon bara dammat av med en “dammvippa” blir inte roligt, bara pinsamt.

Bättre kan vi, bättre vet vi.

/Elin