hörlur och mobilVad är social fobi för något? 
Att ha social fobi – även idag kallat för social ångest – innebär att man är rädd för sociala sammanhang som tex att redovisa någonting inför klassen, prata med vissa människor eller befinna sig på ställen där det finns en större folkmassa.  Social fobi är oftast någonting man märker av vid åldern 11-13 men är även någonting som kan utvecklas vid senare tillfällen. Som jag har gjort, till viss del.

När märkte jag av att jag hade social fobi?
Jag har alltid varit lite tillbakadragen när det gäller sociala sammanhang, men inte på samma nivå som jag är idag. När jag var yngre så gick jag i skolan mer – även fast jag nu jobbar med att komma tillbaka – och umgicks mer med dåvarande kompisar tills jag gick i trean på ett ungefär. Någonstans där så började jag att “ skolka “ för att jag inte trivdes och blev mobbad. Mina föräldrar märkte ju såklart detta och jag bytte skola till fjärde klass – mer om min skolgång finns i min artikel “ Min skolgång “ – i hopp om att saker och ting skulle bli bättre. Men det blev rättare sagt värre och allt eskalerade. Från sjuan till nian så var – och är fortfarande – jag en så kallad “ hemmasittare “ tills jag tyckte det var dags att ta tag i mitt liv igen. Däremot fanns det inte en chans på miljonen  att jag skulle kunna komma tillbaka till full klass efter så lång tid borta från verkligheten. Jag märkte att det var otroligt jobbigt att vara ute i stan, eller generellt bara vara på ställen där det fanns människor efter att ha suttit hemma så länge. Jag visste dock inte om att jag hade social fobi förens jag och mamma var på ett möte med min psykolog och dom båda två konstaterade att jag  hade det.

Jag lämnar fortfarande huset väldigt sällan om det inte gäller skolan eller om jag har någon av mina föräldrar med mig. Jag träffar inte vänner lika ofta som “ vanliga “ tonåringar gör, jag lämnar näst intill aldrig huset ens  en gång i veckan för att träffa någon för min egna tillfredsställelse.

Hur hanterar jag sociala situationer?
För att vara helt ärlig så har jag fortfarande problem med att hantera sociala situationer. Jag klarar av att gå ut i publik, men inte utan problem. Och jag lämnar absolut inte huset utan min mobil och mina hörlurar. Att tex åka till och från skolan och sitta inne i skolbyggnaden fungerar helt okej nu och det är jag verkligen glad för. Men situationer som att tex gå och handla hanterar jag inte lika bra.

Just för denna artikelns skull så har jag ett exempel på hur jag brukar och har hanterat sociala situationer. 
I början av gymnasiet så blev jag körd av min mamma till och från skolan och just då så slutade jag vid lunchtid så vi brukade köra till någon mataffär för att handla någon lunch lite snabbt. Men där kom ju självklart alltid in en massa grupper med ungdomar i affären. Det spelar ingen roll vad det är jag ska handla för det blir alltid lika jobbigt ändå. Jag blir stressad, får ångest och vet inte var jag ska ta mig till. Jag kan inte skynda mig för att kanske få chansen att smita ur affären innan dom för dom skulle förmodligen ändå bli färdiga före mig och hamna i samma kö och skapa en jobbig situation. Så jag väntar. Jag drar ut på tiden så mycket som det bara går för att slippa stöta på dom. Jag går runt i affären, kollar på onödiga saker och ibland hamnar till och med saker som jag inte ens ska ha i korgen. Det spelar ingen roll om det tar fem minuter för dom att bli klara eller  femton, jag väntar oftast ändå.

Som sagt, jag kan fortfarande inte riktigt hantera sociala situationer på att bra sätt men jag jobbar på det och en dag ska jag klara det galant!
Och om du som läser detta är i en liknande situation, så tror jag på dig och du kommer att klara det till slut.

/Linnéa