Funktionsnedsattas dag, Yay! Jag tänkte fira den här dagen med att nämna några kommentarer som gör mig arg, ledsen, irriterad och allt däremellan. Många av de här kommentarerna kan tolkas som välmenande, men ibland blir jag ledsen ändå, och därför tänker jag att det är lite dags att vi slutar säga sådant här.
Bild på Milla som håller i en vit käpp
Jaha, du är blind. Då måste du kunna höra väldigt bra.
Oj, den här är kontroversiell… Jag vet att människor som säger det här bara är nyfikna på mig, och det hade kanske också kunnat vara sant, men jag tycker inte om att höra denna kommentar. Jag känner ibland att det inte riktigt får vara ok att bara vara blind. Jag har fyra sinnen medan majoriteten har fem. Bara för att jag är blind, så måste inte jag ha någon typ av superkraft för att kompensera för min funktionsnedsättning. Det måste få vara ok att inte funka lika bra som andra. Jag är den jag är, och jag ska inte behöva överkompensera.
Och bara så ni vet, så har min syster skrattat åt mig när jag berättade att jag inte hör dörrklockan, när jag själv står ute. ”Det kan väl alla höra”, tänkte hon. Så nej, jag har inte överkänslig hörsel.
Jag tror inte att du har det där.
Vet du vad, det spelar ingen roll vad du tror och inte tror, för antingen så har jag x diagnos eller så har jag det inte. Det kan göra mig extremt ledsen när folk inte tror på vad jag säger. Om jag till exempel öppnar upp om min depression, och någon svarar: ”jo men vi har väl alla våra svackor”, så säger hen indirekt att jag ljuger och överdriver. Det här gäller inte bara depression. Om jag till exempel skulle ha kronisk smärta eller någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och en person börjar säga: ”det där tror jag inte på”, skulle jag nog få ångest och börja tvivla på mig själv.
Du har 1, 2, 3, 4, 5 potatisar på tallriken. Ska du ta en tugga? Här kommer det stora flygplanet!
Vill du att jag börjar prata sådär med dig när du själv går med käpp och har assistent? Nej, det tror jag inte. Jag är 18 år. Jag ser ut och beter mig som en tonåring. Därför vill inte jag att du pratar med mig som jag var ett småbarn.
Om du testar den här nya coola dieten kommer din depression vara som bortblåst.
Jag tar hand om mig själv. Jag vet att jag mår bra mycket bättre än vad jag gjorde för bara något år sedan, och detta utan din magiska kur. Om din strikta diet och ditt konstiga sömnschema hade fungerat, så hade många fler haft positiva resultat, än din kompiskrets och en och annan influenser. Jag har haft problem med psykisk ohälsa sedan jag var runt sju år, och inte förrän nu, som tonåring, har jag märkt att jag mår bättre. Detta vill jag inte förstöra med en potentiellt skadlig livsstil.
”Du kan inte göra det där själv.”
Om jag vänligt säger att jag inte behöver din hjälp, så menar jag det. Att insistera på att hjälpa den stackars handikappade flickan, tolkas ibland som: ”jag tror inte på dig”.
”Du är ju synskadad! Du kan inte!” Tro det eller ej, men en musiklärare har faktiskt sagt, (läs skrikit), så till mig en gång, när jag hade mage att försöka gå själv från ett klassrum till ett annat.
Väldigt få människor vill såra sina vänner. De här kommentarerna är nästan alltid välmenande, och därför väljer jag att inte svara med ilska. Ändå kan jag bli ledsen, när människor omedvetet sårar mig. Kom ihåg att vi alla är människor i slutändan. Om du behandlar alla i din närhet med respekt, oavsett diagnos eller inte, så ska nog resten lösa sig.
/Milla
