För några veckor sedan var jag på en helt underbar resa till den grekiska ön Rhodos.
Jag åkte tillsammans med Synskadades Riksförbund, jag hade min mamma med som egen ledsagare, och det var min första utomlandsresa inom den föreningen.
Jag har varit på semester i Grekland förut, men det var ganska många år sedan, så jag var riktigt taggad inför den här resan.
Det var en resa fylld med sol, bad och en massa skratt – och jag vill gärna berätta om den för er.

Vad gjorde vi på resan?
Först och främst var det sol och bad på stranden. Nästan precis vid vårt hotell låg Windy Beach, som verkligen gjorde sig förtjänt av namnet… Därför gick vi en bit längst strandpromenaden och la oss istället på Ellie Beach, som var mycket skönare. Ca 27 grader i luften och nästan lika många i vattnet, helt ljuvligt. Det kändes verkligen som en evighet sedan man hade sett blå himmel, men nu fick vi det en hel vecka i sträck.

I Rhodos stad finns även Gamla stan, som vi besökte en av kvällarna. När vi kom dit gick vi först igenom en stor port, innan vi kom in till själva staden. Där fanns både gamla byggnader, samt otaliga butiker och restauranger. Jag rekommenderar verkligen att åka dit om ni någon gång besöker Rhodos, det är riktigt fint.
Rhodos gamla stad är det medeltida arv som finns kvar på Rhodos, och anses av många vara det bäst bevarade i hela Europa. Källa: www.destinavo.com

Förutom att ligga och slappa på stranden och gå i affärer gjorde vi också en del utflykter på resan. Bland annat var vi på en båtutflykt, där vi var ute på havet hela dagen och gjorde badstopp vid några vikar. Då la båten till en bit utanför viken, och sedan fick vi hoppa ifrån båten. Vi gjorde även ett lite längre stopp där vi gick i land. Eftersom båten var för stor för att komma enda in till stranden, så fick vi hoppa i småbåtar som tog oss den sista biten. Jag vill inte påstå att det var lätt att få över mig och rullstolen i den lilla båten, men folk är så otroligt hjälpsamma, så det löste sig ändå. En annan utflykt vi gjorde var till den grekiska ön Symi, som ligger bredvid Turkiet. Det var en tvåtimmars båttur dit, och när vi kom fram möttes vi av en fantastisk syn. Alla hus på Symi är målade i pastellfärger, inga hus får vara högre än tre våningar, och allt är byggt i trä eller betong. Trät de använder är antingen fur eller mahogny. Det var som att komma till en liten dockstad, väldigt vackert. På Symi gick vi runt och tittade på de vackra husen och tittade in i souvenirbutikerna som låg längst hamnen, och sedan satte vi oss och åt lunch på en uteservering innan det var dags att ta båten tillbaka till Rhodos igen.

Musikupplevelser
Som den musikälskare jag är, så är jag väldigt glad att jag även fick två fina musikupplevelser under resan. Den första var på hotellet där vi bodde, en kväll kom det två killar som spelade gitarr och sjöng för gästerna ute på poolområdet. De sjöng lite grekiska låtar, men det mesta var välkända låtar man kunde sjunga med i. Kanske inte så grekiskt, men ändå otroligt mysigt. Den andra musikupplevelsen var på restaurangen Agalma, som jag förövrigt rekommenderar alla som besöker Rhodos stad att äta på. God mat och otroligt trevlig och hjälpsam personal. Hur som helst, där fick vi verkligen uppleva riktig grekisk musik, och även dans. De hällde tändvätska på golvet och tände på, medan en av servitriserna gjorde ett dansnummer mellan eldsflammorna. Sedan blev det också ringdans runt i hela restaurangen, och en stämning det var länge sedan jag upplevde. En kväll att tänka tillbaka på nu när man är hemma i kalla Sverige igen.

Att vara rullstolsburen i Grekland
Att sitta i rullstol i Grekland är nog inte det lättaste, det märke jag ganska fort. Det är kanter överallt, och då menar jag inte fem cm, utan snarare 15. På vissa ställen fanns det cigarrer (uppkörslar), men då var det inte omöjligt att det stod en stolpe mitt på trottoaren, så det ändå blev helt omöjligt att komma fram. Trots detta klarade jag och mamma oss ändå väldigt bra. Jag har förmånen att kunna resa mig från stolen och ta några steg när det behövs, och jag har aldrig varit med om några som är så spontana och tillmötesgående som grekerna. Varje gång vi skulle upp för någon av de höga trottoarkanterna var där någon som frågade om vi behövde hjälp. Den dåliga anpassningen vägdes upp av folkets medmänsklighet – det värmer.

Första resan med SRF
Som sagt var detta min första utomlandsresa med Synskadades Riksförbund, så jag tänkte berätta lite om mina upplevelser av det. När jag åkte dit var jag lite rädd att alla 18 som var med på resan skulle gå tillsammans hela veckan, men jag blev positivt överraskad av vilket bra upplägg de hade. Varje ledsagare hade ansvar för en eller två deltagare varje dag, och nästa dag bytte man ledsagare. Ibland gick man flera grupper tillsammans och hittade på något, men det var inget tvång. På så sätt fick både ledsagare och deltagare träffa nya människor varje dag, och fick även hitta på olika saker. En dag extra Tanken var att vi skulle åka hem söndag natt, men på lördagskvällen fick vi ett sms att det hade blivit strul med flygen, så vi fick stanna en hel dag till. Det måste vara enda gången jag varit glad över ett försenat flyg. Hela måndagen tillbringade vi på stranden och sög ut den sista värmen av solen, vilken tur man kan ha.

/Emelie