Bild på ett öga med skarpa färger

Bild på ett öga med skarpa färger.

Vad är Ptsd?
Posttraumatiskt stress syndrom är något man kan utveckla efter en svårt traumatisk händelse. Det kan vara så att man som soldat sett fruktansvärda saker under krig, man kan ha varit med om misshandel eller övergrepp av olika slag. Men ett trauma måste inte bero på just något av dessa saker som jag just tog upp. Vi upplever alla olika händelser olika, det som kan vara ett trauma för mig kan vara något obetydligt för någon annan.

Min erfarenhet
De vanligaste eftereffekten av ett trauma är mardrömmar som tar en tillbaka till just den händelsen eller händelserna som lett till ens diagnos. Drömmarna är ofta så verkliga att det känns som man är där igen och att allt som hände då händer igen. Man går alltså igenom sitt trauma om och om igen. Detta är något jag själv kämpar med. Där finns också olika saker som kan ge en så kallade flashbacks, alltså att man rent mentalt känner de känslor som man kände när man gick igenom sitt trauma och likaså den ångesten som var.

För mig personligen kan det vara dofter, någon som liknar någon som har med mitt eget trauma att göra eller vissa låtar och filmer. Det är något som kan få mig att gråta vissa dagar och när min hjärna inte orkar med det eller kämpa emot det helt enkelt. För ibland går det att försöka fokusera på annat. Ibland inte.

Man kan också bli paranoid. Alltså man kan börja uppleva det som att någon förföljer en och vakar över en. Att den personen/personerna som gjort en illa är ute efter att göra illa en igen. När man är ute och går så känns det verkligen som att man är i fara. Allt detta påverkar ens vardagliga liv extremt.

Jag fick diagnosen början av 2019 på grund utav saker som hänt mig som barn men också under mitt vuxna liv. En händelse ledde till att minnen från saker i min barndom kom tillbaka. Saker som jag hade glömt och tryckt undan mentalt för längesen. Mardrömmar så verkliga att jag ibland inte vågar sova överhuvudtaget. Paranoia att man blir förföljd och flashbacks som kommer när man är som minst beredd på det.

Det är inte lätt
Posttraumatisk stress syndrom är något många tyvärr lider utav. Och med mina två andra diagnoser så påverkar det mig extremt. Men man fortsätter kämpa och man får påminna sig själv om att allt det som har hänt är just det, något som hänt och inte något som fortfarande händer även om mardrömmarna är verkliga. Alla med denna diagnos upplever kanske inte exakt samma eftereffekter, så alla kommer kanske inte känna igen sig helt och hållet i det jag själv upplever. Men något vi alla har gemensamt är att vardagen är en kamp.

Vissa dagar går allt jätte bra och vissa dagar funkar ingenting. Jag rekommenderar att man försöker tala med sig själv och försöka vara logisk när man blir paranoid och får ångest. Likaså att man pratar med andra som kan bekräfta att även om det känns verkligt så är det inte i verkligheten, och man är inte ensam.

Det är inte lätt, men det är värt ansträngningen och det har personligen hjälpt mig att kunna ta mig vidare.

/Rebecca