Bild: Bokomslag

En bild på bokomslag. Historien om Norrgränd av Elin Hansson.

Jag tror på att varje människa föds med en “gåva” som är unik just för de. Som något speciellt att fokusera på liksom. Jag har alltid velat gå “emot strömmen och “trotsa” i mångt om mycket. Inte velat inse och vårda kunskaper som redan funnits i mig utan hela tiden strävat efter nytt och vill hela tiden lära mig nytt. Men nu börjar jag inse att det kanske fanns en viss plan för mig hela tiden fast jag har inte varit den som insett det. Nu inser jag dock att det börjar bli dags att ta tag i det och se vad som händer.

En annan dröm från början
Hur konstigt detta än låter så har jag alltid trivts väldigt bra på sjukhus, vet inte men jag har alltid känt mig så väl omhändertagen när jag varit där. Det har gjort att jag ganska tidigt trots mina förutsättningar kände att där ska jag arbeta en vacker dag. Insikten om mina förutsättningar gjorde sig dock påminda och jag fick förstå att det aldrig skulle vara en lämplig arbetsplats för mig. 

En speciell talang
Men åter till det här med ”gåvan”, jag har sedan jag var ganska liten, hört från nästan alla människor jag känner att jag har ett alldeles speciellt sätt att uttrycka mig på i skrift. Min första svensklärare sa till mig när jag gick i fjärde klass och hade lämnat in ett felfritt arbete där inget behövde rättas att “du är en riktig författare Elin” andra har sagt att “När du skriver en bok, ring! Jag köper den!”. 

Blygsam och egensinnig som jag var/är lyssnade jag såklart inte på det utan blev bara glad och fortsatte drömma om karriärval i livet.
I 6:e klass fick vi i skoluppgift att en roman om ett hus i 10 kapitel med en del förutbestämda händelser men med mycket plats åt fantasin i ändå.

“Historien om Norrgränd”
Min version hette “historien om Norrgränd” och blev en roman med väldigt mycket mycket humor och fick tidigt höra att jag borde skicka in den till ett förslag. Det blev naturligtvis inget av det då men den tanken har aldrig riktigt lämnat mig.

Att välja skrivandet
År 2013 startade jag min blogg med fokus på mitt stora intresse för kungafamiljen och så småningom kom den att handla om mitt eget liv också. under 2 års tid bloggade jag under pseudonym och jag tror att det var för att skydda mig själv lite, jag var nog väldigt rädd för att folk skulle tycka och då blev jag också rädd för att “nå ut” till andra med mitt skrivande.

Det första året med bloggen gick och sakta men säkert så blev jag allt mindre blygsam och och publicerade mina blogginlägg i olika grupper på Facebook. Gensvaret som jag fick var otroligt positiva och det var då jag bestämde mig för att överge tanken på att jobba på ett sjukhus som jag inte har kapaciteten rent fysiskt för att klara av egentligen och istället satsa på skrivandet som jag faktiskt klarar av och som kan ta mig någonstans i livet. 

Egenutgivning
Om vi backar bandet några år igen och återgår till den här romanen i sjätte klass så visade jag den för personer i min närhet som lovordade den och jag fick till och med höra att den borde skickas in till ett förlag.
Naturligtvis tog jag inte det till mig just då för att jag visste ju hur svårt det skulle vara att få “napp” på förlagen. 

Den vissheten gjorde att jag började googla och hittade något som heter  egenutgivning. Då insåg jag att det skulle bli mitt sätt att nå någonstans utan att i första hand behöva kontakta ett förlag. En egenutgivning är istället en sida där man kan skriva en bok och sedan betala en summa för att få den tryckt som en bok och man kan till och med rita egna bilder. När jag hörde om detta kände jag: “Här har vi det”, “Detta är min väg att gå”.

Jag kom att tänka på den där lilla romanen igen och bestämde mig för att “damma av” den där skoluppgiften igen och skriva över den digitalt för att så småningom kunna få den tryckt genom egenutgivning. 

Jag kommer givetvis inte att nå ut till mänskligheten direkt eftersom jag bara kommer att ha ett tryckt exemplar, men jag menar bara det att man får hålla sin egen berättelse i sin hand i form av en riktig bok. Vilken känsla!

Drömmen om en självbiografi
Nu har jag bestämt mig för att satsa på det här så är jag fast besluten i att börja knyta kontakter som kan ta mig dit jag vill. Såklart har jag och kommer alltid att ha kvar mitt brinnande intresse för kungafamiljen. Jag har kommit på att det är den typen av skrivande jag ska ägna mig åt, det är de som jag i framtiden vill jobba med att följa och bevaka samt skriva för tidningar som också gör det och bli kungaexpert i tv.

Jag har haft min blogg i snart 10 år och jag har haft tankar och det är fortfarande en tanke att en gång få skriva om min blogg i bokform så att den någon gång i mitt liv ska lägga grunden till det som ska bli min självbiografi. Det är viktigt för mig att visa på olika sätt att man kan ta sig någon vart i livet även om man som i mitt fall har cerebral pares. Det skulle bli andemeningen i min självbiografi.

/Elin