Bild: Familj i skidbacken

Petra med sin familj på skidsemester
Bild: Petra Lennartsson (Publicerad med tillstånd)

Glädjeämnena, utmaningarna och livet i stort

Mitt ego förflyttades till barnen”  – Petra Lennartsson, 48 

Att jag genom en artikelidé skulle få möjlighet att uppleva så många perspektiv på samma ämne hade jag inte kunnat tänka mig men jag är så otroligt glad och tacksam. Jag har fått intervjua både småbarnsmammor och tonårsmammor. Petra är 48 år gammal, jag uppfattar henne som en pigg glad och glad trebarnsmamma som vet vad hon vill och har tydliga mål med livet.

Hon bor i en villa tillsammans med sin man som hon har varit gift med i 16 år och sina döttrar i åldrarna 20, 16 och 12. Hon arbetar också halvtid  på en skola som lärarresurs och barnskötare.

Vad har du för funktionshinder?
 ”- Jag har en medfödd CP-skada och använder rullstol till följd av den”

Vad har du för intressen?
 “- Barnens intresse blir automatiskt ditt och med det får man ett helt annat tankesätt” säger Petra som  har ett stort intresse för hästar och delar det med en av sina döttrar. Som yngre flicka hade även jag, Elin ett ganska stort hästintresse som även jag delade med min mamma och så småningom också mina två systrar

Beskriv lite kort hur din barndom/tonårstid såg ut. Hade du någon vision för hur livet skulle se ut?
“- Jag bodde med mamma & pappa i en villa berättar Petra.

”- Jag hade en kompis lite grannar att leka med. Jag idrottade i en förening. Åkte på allt som gick, som tävlingar och läger. Jag drömde om att jobba på förskola/skola, helst med funktionsvarierade barn. Barnmorska hade också  varit kul att arbeta som” fyller Petra i.

Har du assistenter som hjälper dig i hemmet?
Petra hade själv önskat sig stöttning av assistenter men hennes hemkommun beviljar inte hjälpen, en erfarenhet som tyvärr delar med många nuförtiden.
“- Jag tycker att det känns  frustrerande  eftersom att min hemkommun anser att jag inte behöver assistans eftersom jag enligt de klarar av att sköta toalettbesök och att äta på egen hand.Jag hade gärna haft antingen personliga assistenter eller något annat form av boendestöd”.

Hur tänkte/kände du inför en eventuell graviditet? (rädsla, glädje, oro?)
“- Jag kände aldrig någon rädsla inför att vara gravid, jag ville ju ha barn därför fick jag ju stå ut med det som krävdes.

Fundera mer kring föregående fråga. Förändrades tankarna eller känslorna något när du fick reda på att du var gravid?
”- När jag väl blev medveten om graviditeten förändrades tankarna och känslorna lite men det blev mest funderingar kring praktiska saker.

“- Hur jag skulle få med  min bebis i olika situationer? Jag försökte komma i kontakt med en  mamma i rullstol men det fanns tyvärr ingen i närheten som var i samma  situation som jag”.

Berätta gärna om hur din förlossning gick till: Fanns det någon planering för hur det skulle gå till osv? Hade du någon med dig?
”- Vi var på förlossningen innan och berättade om mig Min man var med vid Elin & Amelie men eftersom Joline ville komma så fort så fick min mamma åka med. Alla våra tre flickor föddes med planerat kejsarsnitt”.

Hur upplevde du smärtan?
“- Det gör ont men du får så mycket kärlek. Bli av med magen var en befrielse men jag var besviken i början av mina graviditeter eftersom min mage inte syntes på grund av att barnen låg för långt bak”

Hur var det att anpassa sig till ett liv som mamma? Beskriv gärna skillnaderna mellan då och nu.
“- Mitt ego förflyttades till barnen eftersom det inte längre var jag själv som stod i centrum” Petra beskriver den första tiden med en bebis som en enorm lycka och stolthet och hon beskriver också att man lär sig mycket av sina barn som förälder. Som t.ex. har barnen lärt mig mycket om musik, trender, klädmode, TV serier. 

 Om dina barn är lite äldre, hur förklarar man omständigheterna för de  på bästa sätt?
 “- Mina barn har  blivit självständiga mycket fortare och tidigt tagit med information hem från både förskola och skola eftersom jag  inte  gick in och hämtade de varje dag. De hjälper även mig  att veckohandla för att underlätta vardagen ytterligare”.

Finns det något råd som du saknade och som du kommit på i efterhand att du önskat få?
“- En förebild i rullstol som hade barn att utbyta tankar kring föräldraskapet tillsammans med”.

Vad har du för råd till andra i rullstol som tänker ofta på det här med barn och familj?
“- Det är det bästa som finns. Utmaningar blir det förstås men den kärlek man får är guld värd”

/Elin