Bild: Rebecca med hundVarför humor har varit viktigt för mig
Jag har gått igenom många jobbiga och påfrestande situationer i mitt liv. Men jag är väldigt tacksam över att jag har kunnat ha humor genom det hela. Det har varit och blivit min teknik för att hantera livets svåra stunder.

Ett direkt exempel är hur jag flera gånger under mitt liv nästan blivit påkörd för att jag varit i min egen värld och inte hållit koll på trafiken. När sådant händer eller när nära-döden upplevelser kommer upp i samtal så brukar jag säga att det vore ju dumt att dö på en fredag, kan väl vänta till måndag. Eller med mina ärr, brukar tänka att i och med hur tjock ärrvävnaden är så har jag tjockare hud och tål därför mer. Vilket alltid är händigt när man leker med busiga katter, eller reptiler. Och skulle jag någonsin ha tråkigt så kan jag ju försöka mig på att räkna mina ärr. Oftast finner jag mig dock roligare än vad andra gör. Men jag är iallafall lätt underhållen, vilket gör mig billig i drift.

Kan uppfattas som okänslig
Jag har dock upptäckt att där finns dom som inte uppskattar när jag skämtar på det sättet även om det handlar om mig själv. Jag har vuxit upp med mycket humor i familjen, vilket jag är tacksam för. I och med att jag har spenderat en hel del tid på både korttidsboenden, behandlingshem och familjehem så har jag stött på många olika sorters humor. Detta har hjälpt mig en hel del när det kommer till att förstå mig på ironi och sarkasm. Inte alltid, men fler gånger än innan. Jag tror att mitt dåliga mående som började så tidigt påverkade mig på så sätt att jag fick växa upp fort. Trauma påverkade också mitt sätt att hantera saker på. För mig hjälper det ibland att skämta om svåra saker.

Men jag har upptäckt att där finns dom som inte blir speciellt glada av det. Jag var för längesen tvungen att åka in akut. När mina sår blev omhändertagna så sa sköterskan ”det här var ju inte bra..” och jag svarade ”äsch det är livet på en pinne”. Han blev då väldigt allvarlig och sa ”nej det är det inte”. Jag förstod inte vad han menade med det men jag har funderat ett tag på det.

Många som jobbar med psykiskt sjuka har sett en hel del, minst sagt. Det vet jag själv från egen erfarenhet när jag bodde på behandlingshem. Man kunde komma in på toaletten och hela golven och väggarna var täckta med blod. Personalen fick se väldigt mycket dåligt mående hos så många och deras ångest som visade sig på olika sätt. Självskadebeteende är något de flesta inom psykvården sett mycket av. Och då kan man helt enkelt vara extra känslig när det kommer till sådana ämnen. Där finns helt enkelt olika anledningar till varför vissa inte uppskattar att man skämtar om sådant. Men bara för att jag skämtar om jobbiga ämnen så betyder det inte att jag tar lätt på det.

Lite svårt att förstå
Ibland har jag lite svårt att förstå hur folk inte kan skämta om saker. Jag är så van vid att de jag umgås med och min familj har lärt sig min humor och många av dom har dessutom liknande humor. Därför är jag inte van och rätt oförberedd när någon reagerar dåligt på det. Men jag gör mitt bästa för att då visa respekt och förklara mig själv och sen inte skämta om sådant igen när den personen är med. För om det är något jag lärt mig i min uppväxt så är det att visa respekt för folk och deras åsikter, och jag försöker följa den anvisningen så gott det går, men i och med mina svårigheter och faktumet med att jag ibland fortfarande inte kan läsa av situationer då det passar eller ej så är det svårt ibland.

Det positiva i det negativa
Det finns alltid något positivt i det negativa. Det kan alltid vara värre och det finns nästan alltid en lösning på det mesta, även det som verkar mest omöjligt för tillfället. Det kan vara svårt att tänka så till en början, men detta är något som hjälper mig väldigt mycket. Jag letar efter något positivt när det händer något negativt, eller om man är i en negativ situation. Detta är något jag kan rekommendera. Försök att hitta något som är positivt, och tro mig, gör man det så lär man hitta något till slut.

Något utav det bästa jag vet är dokumentärer. Jag såg en gång en dokumentär om en man som föll av en båt mitt i natten i Indonesien. Han var i havet 29 timmar, helt ensam och med ingenting att hålla i sig med. Förutom den stekande solen och ingen mat och inget vatten så var där också hajar. Att han överlevde är rent statistiskt omöjligt. Jag brukar tänka på honom när jag är i en jobbig eller dålig situation. Självklart är det inte fel av en att må dåligt eller att verkligen hata en situation man är i, även om den inte är så pass illa som just den mannens. Man kan inte jämföra dåligt mående eftersom alla upplever saker på olika sätt. Någon som upplevt trauma kan hantera det jätte bra medan någon annan med liknande trauma har svårt att ens kunna hantera vardagen. Man kan inte alltid hitta något positivt i det negativa, och det är helt okej. Det är inte fel på en bara för det.

Men har man den mentala orken till det så kan jag rekommendera att bara tänka lite på just denna mannens situation. Alltså, det kan alltid vara värre. Man skulle kunna vara fast mitt i havet, helt ensam i 29 timmar i stekande sol med flera hajar omkring sig. Jag ger detta tips i hopp om att det kan hjälpa någon så som det gjort för mig. Men det är inget fel på dig om det inte funkar för just dig, som tur är så finns där fler än just detta sätt att hantera negativa tankar på.

/Rebecca