Bild: Person i solnedgång

Person i rullstol på en grusväg mellan två fält. Personen sitter i motljus och tittar på en solnedgång.

Det finns både fördelar och nackdelar med att ha ett funktionshinder, men frågan är: Vad väger tyngst?

Om valet var mitt, skulle jag då välja att leva med mina handikapp, eller hade jag föredragit att bli av med dem? Det är en fråga som inte är helt enkel att svara på. Genom livet lär man sig att leva med sina svårigheter och lär sig också att se fördelarna de innebär. Trots detta så går det inte att förneka att alla typer av funktionsnedsättningar ger människor utmaningar i sin vardag. Så frågan är om jag hade valt att bli av med mina handikapp om jag hade fått chansen.

Fördelar och nackdelar
Precis som med det mesta så finns det både fördelar och nackdelar med att leva med mina handikapp. Man lever inte ett mindre värdefullt och händelserikt liv bara för att man behöver handskas med vissa svårigheter, verkligen inte. Till stor del tack vare de föreningar för personer med synnedsättning som jag är medlem i så får jag hitta på så otroligt mycket roliga saker, som jag kanske inte hade gjort om jag inte haft min synnedsättning. Tack vare att jag nu sitter i styrelsen i Unga med Synnedsättning Syd så får jag utvecklas mycket, och jag får kunskap om hur föreningslivet fungerar. Jag får också träffa otroligt mycket härliga människor, som jag kan utbyta tankar och erfarenheter med, och som förstår mig på ett sätt som alla inte gör. Jag har också en underbar familj och fantastiska vänner som aldrig dömer mig på grund av mina handikapp. För de är jag bara Emelie och de ställer alltid upp för mig.

Trots dessa fördelar så finns det många nackdelar med mina funktionsnedsättningar. Jag är väldigt begränsad i min vardag och behöver hjälp med mycket. Självklart är det aldrig fel att be om hjälp, men om man behöver hjälp med mycket så känner man sig ofta instängd i sig själv och då är det lätt att humöret sjunker. Jag vill inget hellre än att kunna vara självständig, men mina handikapp stryper min självständighet. Vissa saker kan jag göra på egen hand, men jag hade velat göra så otroligt mycket mer. Ett stort steg mot att bli mer självständig är att ta körkort, vilket jag aldrig kommer kunna göra. Tänk vilken frihet att kunna sätta sig i en bil och köra vart som helst.

Synskadad eller rullstolsburen?
Om jag leker med tanken att jag skulle få radera ett utav mina funktionshinder, så är valet enkelt. Jag skulle mycket hellre enbart sitta i rullstol än att vara gravt synskadad. För min del är rullstolen inte ett så stort problem. Det är ett annat sätt att ta sig fram och jag har turen att kunna resa mig från stolen när det behövs. Jag kan tänka mig att en person med ett mer omfattande rörelsehinder har andra tankar om detta, men jag kan bara utgå från mig själv. Det största problemet med att sitta i rullstol enligt mig är inte rullstolen i sig, utan hur omgivningen behandlar oss som tar oss fram på hjul. Att vi inte får tillgång till alla restauranger, affärer, biografer och liknande, eftersom det inte finns någon rullstolsramp att tillgå. Eller att folk särbehandlar oss, pratar över huvudet på oss och väljer att inte ta kontakt med oss, enbart eftersom vi sitter i rullstol och därmed är annorlunda. Självklart hade jag velat kunna gå, springa, hoppa och göra allt annat som en gående person kan, men faktum kvarstår att min synnedsättning medför betydligt större problem än mitt rörelsehinder.

Om man ”bara” sitter i rullstol kan man vara relativt självständig, men det ser annorlunda ut om man har en grav synnedsättning. Man kan göra så mycket som möjligt själv, men begränsningarna är ändå stora. Man behöver hjälp av andra människor i många situationer som man mer än gärna hade velat klara av själv. Jag är såklart väldigt tacksam över alla olika former av ledsagning som finns, och alla som ställer upp och hjälper oss med funktionsnedsättning, utan dem hade jag varit 100 gånger mer begränsad.

Om du som läser detta tänker på hur mycket din syn hjälper dig under en dag, så förstår du hur mycket mer komplicerat livet blir för oss som inte ser. Du läser numret på bussen, ser var varorna står i matbutiken, du se touchknapparna på din ugn, tvättmaskin och spis, du orientera dig i okända miljöer med hjälp av skyltar eller en GPS, bara för att nämna några tillfällen. Några av dessa situationer går att lösa även om man har nedsatt syn, men det krävs mycket träning, tålamod och envishet. Många synskadade är väldigt envisa, och tur är väl det, annars hade vår tillvaro blivit betydligt svårare.

Den som inte har en synnedsättning behöver inte anstränga sig för att klara av saker som blir ett stort projekt om man är synskadad – därför hade det varit väldigt skönt att kunna se.

Om valet var mitt, hade jag velat leva ett liv utan funktionshinder? Att svara på den här frågan är verkligen inte enkelt. Mina funktionshinder är en så stor del av mig och mitt liv, och jag anser inte att de bara har dåliga sidor. Tack vare min synnedsättning har jag ett annat sätt att ”se” på livet än vad många andra har. Jag kan inte döma folk efter utseendet, vilket jag anser är en stor fördel. Om jag inte hade haft mina funktionshinder hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Jag hoppas att jag hade varit samma person, men det är omöjligt att svara på. Trots detta hade det varit väldigt skönt att få leva ett liv utan funktionsnedsättning.

/Emelie