Illustration av mig

Omslaget till mitt gymnasiearbete. En egenmålad illustration som visar mig, med röda detaljer.

Min tid på gymnasiet var en tid med väldigt mycket glädje, lite sorg och framförallt väldigt många känslor generellt, men det också mycket nytt. Det fanns också stunder där jag ville vara för mig själv, men kände att jag inte fick.

Så mycket känslor blev till en blogg…
Alla dessa känslor kom jag på ganska snabbt att jag behövde ett sätt att hantera. Därför startade jag några månader in i ettan på gymnasiet en blogg, där jag la upp poesi. En form av skrivande där jag kände att jag kunde få ett utlopp för vad jag gick och bar på. Alla tankar som uppstod. Jag om allt möjligt;  till exempel mina egna känslor kring saker, religion och natur. Texterna jag skrev var också väldigt abstrakta och handlade aldrig om något specifikt.

Åren gick och fortsatte att skriva poesi, när jag kände att jag hade inspiration till det, samt att det behövdes för att må bättre. Tre år senare så hade jag skrivit över 60 texter av olika slag. En del poesi, en del reflektioner och en del mindre noveller. En del av dessa publicerades, andra inte.

Vändningen
I trean skulle jag göra mitt gymnasiearbete, och jag gick längre och grubblade på vad det skulle vara för något. Några veckor efter att handledaren först introducerat oss för gymnasiearbetet kom jag ju att jag inte behövde komma på något nytt.

Varför inte bara använda alla dessa dikter jag gjort, och göra det till en diktsamling? Sagt och gjort. Jag skrev nya dikter till samlingen, ritade illustrationer och gjorde layout. Något jag även gjorde hemma på fritid, men då såg jag dikterna och illustrationerna bara som en av terapi, så som jag alltid gjort innan det blev ett gymnasiearbete.

Känslan som jag upplevde när jag skulle presentera mitt gymnasiearbete för de andra i klassen var helt obeskrivlig. Kände någon form av lättnad. Att allt det som man känt under dessa tre år, varit känslor som blivit till något fint.

Mitt gymnasiearbete berörde många…
När jag aldrig kommer glömma vad hur jag inledde min presentation:

”Mitt gymnasiearbete handlar om att inte må bra”.

Det blev helt tyst. Man kunde höra en nål falla. Jag fortsatte att berätta om mina tankar kring diktsamlingen, samtidigt som jag bad folk i rummet dela ut en del fysiska kopior av samlingen. Det märktes tydligt hur rörda alla blev av den, och efteråt sa handledaren att om jag hade kunnat få ett A i betyg så hade jag fått det.

Jag lyckades må bättre
Jag hade lyckats. Min tanke var redan från början att jag ville skapa något som berörde. Det finns också något vackert i att få delge hur jag mått. En resa från att egentligen inte må så bra, till att vända det till något positivt. Framförallt är det fina minnen som kommer tillbaka när jag då och då går tillbaka och kollar på mitt gymnasiearbete än idag

Några bilder från mitt gymnasiearbete