Mina första skolår – första till andra klass kanske – minns jag inte så mycket av. Jag tror det var ganska problemfritt om jag ska vara helt ärlig. Jag kan inte minnas några större problem förens i tredje klass, då det mesta började.
Idrott har aldrig varit ett ämne för mig, även fast jag kan ha velat vara med mer än vad jag var. Problemen i omklädningsrummen och även i idrottssalen var nog något av det värsta jag varit med om. Att behöva stå och byta om och duscha framför en massa tjejer som gav en konstiga blickar var inte det bästa om man ska säga det så. Det fanns väldigt ofta tillfällen där jag bara bytte om och sa ” Nej men, jag duschar hemma. ” bara för att få slippa vara blottad framför dom andra. Men då fick man självklart stå ut med att bli kallad äcklig för man valde att inte duscha.

I tredje klass så kommer jag ihåg att jag ” skolkade ” väldigt mycket. Inte så att jag sket i skolan, utan jag stannade hemma och mina föräldrar sjukanmälde mig såklart. Men det var i den åldern jag började komma med ursäkter till varför jag skulle stanna hemma. Som ” jag har ont i magen ” eller ” jag mår illa ” osv. Och det funkade väl ett tag, antar jag. Men självklart så fanns det ju konsekvenser till det också.  Att man var ”sjuk” så ofta var inte möjligt, enligt mina klasskamrater. Och då blev man ju direkt klassens skolkare.

I mitten av terminen i tredje klass bestämde vi oss för att jag skulle byta skola, för att jag skulle få en chans till att faktiskt vilja gå till skolan och inte dra ursäkter hela tiden och stanna hemma. Så det gjorde vi, och vi hittade en perfekt skola.

Ny skola, hur var det?
Den skolan vi hittade hette Karl-Oskar Skolan och låg då såklart också i Eslöv då jag bor där och det var lättast för mig att ta mig dit. Skolan var helt ny och skulle starta efter sommarn, alltså började jag i fjärde klass på den skolan.

Då jag inte minns så jättemycket, så har jag fått berättat för mig att kunskapsmässigt så var jag jätteduktig, men jag hade redan i fjärde klass mycket frånvaro. Många gånger fick min mamma till och med tvinga in mig för jag satt och grät och skrek i bilen för jag inte ville dit. Vårterminen i fjärde klass var ganska stökig då många elever och lärare/personal slutade. Till en början så spenderade jag en hel del tid för mig själv, jag satt ofta i hörnor av skolgården och petade med en pinne i marken eller något. I femte eller sjätte klass så började en ny tjej i skolan och vi blev väldigt fort bästa vänner. Och även om vi inte är det än idag för saker gick som dom gick, så är jag otroligt glad för tiden vi fick tillsammans. Skolan blev genast lite lättare när jag hade någon att umgås med som inte såg ner på mig eller mobbade mig. Men frånvaron fanns fortfarande där.

Tyvärr, så gick inte skolan runt tillräckligt och var till slut tvungen att stängas och känslorna som uppstod i det tillfället är obeskrivliga. Som tur var så fanns det en likadan skola i Hässleholm som jag blev hänvisad till och det blev även den skolan som jag valde.

Skola i en annan stad?
När jag började i Hässleholm så gick jag fortfarande i sjätte klass. Så jag hoppade in mitt i skolåret och det var mer eller mindre det jobbigaste som fanns i den stunden. Som tur var så blev jag ganska snabbt vän med några av tjejerna i klassen. Själva skolan i sig var ganska liten, precis som i Eslöv så vi var inte mer än ungefär 15 stycken i klassen. Jag trivdes väl någorlunda bra, men jag fick ju senare se att även på den skolan så blev det pratat skit bakom ryggen på en och mycket rykten om en ifall man inte var i skolan hela tiden. Vilket blev ett problem för mig då jag i sexan började få mer frånvaro.

Själva resan till skolan var inte ett problem till början, utan jag tyckte faktiskt det var ganska skönt och få en stund för mig själv på morgonen och bara åka tåg och buss med musik i öronen innan skolan börja. Jag kan än idag inte riktigt sätta fingret på vad det var som var problemet för mig. Det är fortfarande lite som ett mysterium.

I sjätte klass så började allt bli lite mer seriöst, ämnena blev svårare, nationella prov blev mer seriöst och alla andra i klassen var i en period där dom inte visste vilken sida dom skulle vara på.

Högstadiet.
” Välkommen till Högstadiet! ” Tack, men nej tack.  I högstadiet gick verkligen ALLT fel. I början av sjuan så hade vi ett slags ”läger” där vi i klassen skulle få spendera tid med varandra och lära känna varandra bättre och så vidare. Visst, jag hade väl kul. Till viss del. Men det var också början till mitt psykiska mående. I sjunde klass började jag bli ”orolig” och mer deppig men verkade lyckas helt okej med mitt skolarbete. Däremot till vårterminen i sjuan så blev jag sjukskriven och i princip slutade gå till skolan i full klass.
Vi har sedan dess provat många olika lösningar på hur jag skulle kunna klara att komma tillbaka till skolan men dom funkade tyvärr inte så bra.

Elof-pedagog?
När jag skulle börja nian så fick vi veta att en skola här i lilla Eslöv erbjöd Elof-pedagog som stöd och vi gav det ett försök. Till en början fungerade det helt okej, jag försökte vara i skolan en timme två dagar i veckan men det fungerade inte så länge. Det fungerade som bäst är jag fick ha samtal över nätet med en lärare tre gånger i veckan och träffa min Elof-pedagog en timme i veckan. Ett tag i alla fall.
Tyvärr så gick jag ut högstadiet med bara ett betyg och som nog dom flesta förstår så kommer man inte in så lätt på något gymnasium med bara ett betyg. Som tur var så kom jag in på en IMA linje på en skola här i Eslöv och det är en helt ny start på mitt liv.

IMA linje?
Jag insåg att jag kan inte alltid sitta hemma och endast lämna huset när något viktigt ska ske. Jag ville komma ut i det sociala lite mer – trots min socialfobi – och kunna gå ut skolan som alla andra. Visst hade jag vid detta laget förstått att jag inte är som alla andra och skolan kommer ta längre tid för mig och det är jobbigare för mig än för många andra. Dom första veckorna var lite kluriga, vilka ämnen skulle jag läsa? Klarar jag av att sitta i klassrummet med dom andra eleverna?

Men jag har kommit till ro, skulle jag vilja säga. Vi har pratat en hel del om vilka ämnen jag ska läsa och behöver få betyg i för att kunna komma in på den linjen jag vill gå på – naturlinje – och jag har börjat plugga på som bara den för att kunna nå mina mål. Jag kanske inte är där jag vill vara än, men någon dag kommer jag vara där.

/Linnéa