2004 – Början på allt
Jag var 9 år när jag först började ta mediciner, i början för att behandla min diagnos adhd. Det var nämligen då jag började självskada och det blev väldigt tydligt att jag behövde utredas. Jag fick då diagnosen svår adhd och autistiska drag, senare fick jag diagnosen Aspergers fastställd. Den första medicinerna jag fick prova då var Ritalin och Concerta, men ingen av dom funkade för mig. Jag fick också prova olika anti-depressiva och även olika insomnings tabletter eftersom jag aldrig kunde sova ordentligt.

Men det var inte fören jag fick prova Strattera när jag var lite över 10-år gammal som där blev någon positiv effekt för min adhd diagnos. Strattera har jag nu tagit i 13 år och den funkar fortfarande bra för mig. Jag kommer inte ihåg alla mediciner jag har provat genom åren, det har nämligen varit väldigt många. Men jag kommer ihåg när jag började med Atarax och Lamotrigin, det var när jag var 14-år och dessa tar jag också än idag.

Själva processen
Jag har träffat på så många som tycker att det är helt meningslöst att ta mediciner. Oftast har dom som säger detta endast provat en medicin, fått en biverkning som till exempel trötthet eller dåsighet och slutat med den direkt. Det är dock inte så det funkar, att den första medicinen man provar är den rätta och att man inte får några som helst biverkningar till en början och att man mår fantastiskt efter första dagen man tagit den. Att hitta rätt medicin tar sin tid och man måste helt enkelt ha tålamod och bita ihop om man verkligen vill ha hjälp med vad det än är som man behöver medicin för. Kan låta hårt men det är så det är. De flesta mediciner börjar inte verka direkt utan kan ta upp till en vecka till i vissa fall nästan en månad beroende på vad det är för medicin. Det är inte fören man vet säkert att medicinen har börjat verka och man har gett det en chans som man vet om det är rätt medicin just för dig eller inte. Då får man prova något annat tills man hittar det som faktiskt hjälper en. Och tro mig, när man väl hittar rätt medicin så är hela den här processen värt det.

Biverkningar
Biverkningar är något man får av de flesta mediciner, dock är det sällan det är extrema biverkningar. Det vanligaste biverkningarna är trötthet, dåsighet och möjligtvis ökad eller minskad aptit. Detta varar dock inte lika mycket efter ett tag som det gör till en början. Men det är så det är med mediciner, dom kan göra underverk men för att komma dit så måste man vara beredd på att kanske få någon biverkning så som trötthet osv. Jag är trött och lite allmänt dåsig 24/7 men jag är nog lite utav ett extrem fall, inte bara på grund av att jag tar många mediciner utan även på grund av mina diagnoser som mediciner inte kan bota, men dom hjälper mig att klara av vardagen överhuvudtaget.

Var öppen för det
Det bästa man kan göra är att vara öppen för att i alla fall prova mediciner, speciellt om det faktiskt är så att ens diagnoser eller handikapp påverkar ens vardag till den punkten att det inte funkar längre helt enkelt. Jag vet att många med specifikt diagnosen adhd har istället för att ta emot medicinsk hjälp valt att ta droger eller alkohol som självmedicinering istället. Det är det absolut värsta man kan göra. Jag har känt många som valt det istället för att söka riktig hjälp och möjligheten att få mediciner som verkligen hade kunnat hjälpa dom. Jag har till och med känt ett antal som dött på grund av att dom valt droger istället för att söka hjälp. Och det är fruktansvärt när det ska behöva gå så långt. Så jag näst intill vädjar till den som kan relatera till just detta: Sök hjälp. Ge inte upp för lätt utan ha tålamod. Det finns hjälp att få, men det kan ta sin tid innan man väl hittar rätt läkare, psykolog och mediciner men det är värt det.


Mina mediciner
Som bilden ovanför visar så är det vad jag tar under två veckors tid. Jag laddar min dosett själv varannan vecka och fyller på så jag har för två veckor. På morgonen tar jag : 1 Strattera 1 Lamotrigin 1 Oxascand 1 Atarax 1 Sertralin och 1 Diane (Diane tar jag för pcos, något som inte är en psykisk diagnos). På eftermiddagen (de mediciner som är i den gröna dosetten) tar jag: 1 Oxascand och 1 Atarax. På kvällen tar jag: 2 Lamotrigin 2 Propavan 1 Oxascand 1 Atarax 1 Melatonin och 1 vanlig vitamin tablett.

Så jag tar varje dag 16 tabletter, varav 14 är till för att hantera min adhd, min svåra ångest och hjälper mig i stort sett att hantera vardagen bättre än någonsin innan. Alla problem försvinner inte, tyvärr. Mina diagnoser är inget som går att bota men dom går att hantera bättre tack vare mina mediciner. Dock så är vissa av dom möjligtvis tillfälliga för jag tar dom endast under perioder då jag har det riktigt jobbigt och mår sämre än vanligt. Så några av dessa mediciner kanske jag inte kommer behöva ta längre fram.

Men de flesta har jag tagit i flera år och jag kommer fortsätta att ta dom livet ut. Ibland sker det ändringar i ens liv och då går det självklart att anpassa både doser och mediciner efter vad som behövs just då. Man får ha god kontakt med sin läkare helt enkelt. Skulle man inte träffa en läkare eller psykolog man inte känner sig bekväm med så kan man byta. Sen är det alltid väldigt individuellt vilka mediciner som funkar för just en själv. Mina mediciner kanske inte skulle hjälpa någon annan även om den har exakt samma diagnoser och problem som mig. Men det är något man i alla fall kan kolla upp och kanske prova om man känner igen sig i just min situation och har liknande diagnoser som mig.

/Rebecca