Bild av bokens indexVad kan den användas till?
Boken ”Mattillåtet” riktar sig mest mot den som har en ätstörning men kan även vara till hjälp för de som har någon nära som kämpar med en ätstörning. Boken kan även användas som hjälpmedel för någon som bara vill lära sig mer om hur ätstörningar fungerar. Boken går in på djupet samtidigt som den är väldigt konkret och rakt på sak. Jag fick den här boken av min mat-terapeut som avskedsgåva när jag skulle flytta tillbaka till Skåne från Dalarna 2013, jag gick nämligen på en ätstörnings klinik under tiden jag bodde där.

Jag kan rekommendera boken främst till den som har någon slags ätstörning, men även till föräldrar, kontaktpersoner och personliga assistenter och behandlings personal. Likaså för lärare och andra som jobbar med barn och ungdomar eller med psykiskt sjuka (oavsett ålder) eller bara människor i övrigt. Vem som helst kan nämligen utveckla en ätstörning oavsett ålder och kön, därför kan det vara bra att ha lite grundlig kunskap om det om någon i ens närhet skulle drabbas av det.

Vad handlar den om?
Boken tar upp allt möjligt från fakta om anorexi och bulimi och andra slags ätstörningar, till om hur kroppen fungerar och vad ens kropp behöver. Den tar upp tankar som någon med en ätstörning kan ha och den tar även upp det faktumet att där finns fler sorters ätstörningar än bara anorexi och bulimi. Bara det faktumet att man inte behöver vara underviktig för att ha en ätstörning. Många som utvecklar en ätstörning kan vara allt från lite överviktig till i ”normal” vikt och självklart kan även naturligt smala människor utveckla en ätstörning, trots att deras kropp redan har svårigheter att gå upp i vikt. Boken går in på den psykologiska aspekten, och den tar också upp exempel på vad ens kropp behöver enligt ens vikt och längd, men den delen är något jag återkommer till eftersom det är en del av boken jag är väldigt kritisk till.

Hur ser någon med en ätstörning ut?
Så när någon berättar att den inte äter eller att den har bulimi eller att man märker att personens syn på mat har ändrats drastiskt, till exempel att personen i fråga har börjat äta betydligt mindre och är väldigt petig med vilken mat den kan äta och noga med att räkna kalorier eller kanske till och med börjar väga sin mat så är det allvarliga tecken. För det kan gå läskigt fort från början av en ätstörning, till slutet. Då det har gått så långt att personen kanske till och med dör. Det är viktigt att man tar personer på allvar som öppnar upp sig och berättar att dom har en ätstörning. Det finns nämligen dom som inte tror på en, bara för att man kanske fortfarande är överviktig eller ”normal” viktig. Men självklart är där också många som vill dölja sin ätstörning och som aldrig skulle vilja berätta för någon om den, men där finns varningstecken som kan synas tydligt ändå och sådana exempel tas upp i boken.

Slutet av boken, den kan man skippa
I slutet av boken står där skalor efter vad man enligt sin längd ska väga för att vara ”normalviktig”. Där går författaren efter BMI för vad som är hälsosamt. Men det är faktiskt välkänt idag att BMI är ett felaktigt sätt att räkna efter, eftersom den inte räknar med allas olikheter och faktumet att alla människor är olika byggda och har olika förutsättningar och ämnesomsättningar. Det kan orsaka mycket problem att gå efter sitt BMI eftersom det kan få folk med ”normalt” BMI att tro att det är friska fast än de kanske inte är det och skuldbelägga dom som enligt BMI skalan är överviktiga.

BMI säger ingenting om ens hälsa från person till person. Det ända skalan berättar är hur mycket en genomsnittlig kvadratcentimeter på ens kropp väger. Detta kan leda till att många känner press eftersom det kan tro på riktigt att de är överviktiga eller i vissa fall enligt BMI skalan har ”fetma” när det faktiskt kan handla om muskler och helt frisk vikt just för ens egen kropp och hälsa. Det är helt sjukt hur mycket problem detta kan skapa, för det kan faktiskt leda till svåra ätstörningar på grund av en besatthet baserad på vad felaktiga siffror säger om ens hälsa.

Tyvärr är det än idag läkare som fortfarande BARA går efter BMI skalan för att fastställa om någon är överviktig eller ej vilket jag personligen tycker är fel, eftersom det som sagt kan leda till att personer som inte är överviktiga blir besatta av att bli ”normalviktiga” enligt BMI skalan vilket i sin tur kan leda till att man till slut vill ha ett lägre och lägre BMI, att man blir besatt av siffror och då har alltså en ätstörning börjats.

Min åsikt som före detta svårt sjuk i en ätstörning angående BMI
Min personliga åsikt om detta är att man inte ska gå efter BMI skalan. Jag står fast vid åsikten att om man äter minst tre mål om dagen OCH unnar sig då och då så kommer ens kropp att naturligt hamna på den vikt som är menad för en själv. Det är inget fel eller ohälsosamt att väga lite över det ”normala”, inte ens att väga enligt BMI skalan ”för mycket”. Äter man som man ska och rör på sig då och då så kommer ens kropp att hamna där den ska till slut, baserat på att man är frisk det vill säga. Där finns ju nämligen så oerhört många saker som kan påverka ens vikt, bara en sådan sak som hormoner speciellt för kvinnor kan påverka vikten. Sen finns där väldigt många sjukdomar och tusen andra olika saker som kan påverka ens vikt, så som till exempel mediciner, ålder och ämnesomsättning bara för att nämna några få. Sen finns där dessutom andra och bättre sätt att kolla upp vad som är hälsosamt för ens kropp än att bara titta på en skala.

Slutsats
Så för att avsluta vill jag säga att trots att jag inte är positiv till den sista delen av boken så är det ändå fortfarande helt klart en bra bok. Viktigt att komma ihåg också att detta är min personliga åsikt, betyder inte att någon annan tycker likadant eller måste tycka som jag. Jag kände under tiden då jag var som sjukast att vissa delar i boken kunde tala för mig, alltså få fram det jag ville säga men inte kunde samla tankar nog för att själv få fram just då.

Hoppas att denna bok kan vara till någon hjälp för den som behöver det, så som den var för mig.

/ Rebecca