“-Föräldraförmågan sitter inte i huruvida du kan gå eller inte”.
Tsara Axell, 32

Länge länge har jag sökt efter någon som har velat ställa upp på en intervju men inte hittat. Eftersom detta har varit ett sådant stort önskemål för mig så har detta känts som den utan tvekan viktigaste artikeln jag har skrivit. Hoppet sjönk verkligen när jag dag efter dag hoppades på att få ett svar i min mailbox som aldrig kom. Jag googlade i ett mer eller mindre desperat sista försök på “föräldrar i rullstol” och på så sätt kom jag i kontakt med Tsara. Jag är så glad att jag hittade Tsara som ville ställa upp och berätta för mig hur livet som mamma i rullstol kan vara. Stort tack för att du gav mig en inblick i din/er vardag!

Foto: Tsara Axell (publicerad med tillstånd)

Tsara Axell med barnen Moa & Leo 8 respektive 6 år
Foto: Tsara Axell (publicerad med tillstånd)

– Berätta gärna om dig själv, vad har du för intressen, funktionshinder?
Tsara har sedan födseln en muskelskada som gör att hon också behöver hjälp av assistenter dygnet runt men familjelivet rullar på ändå säger hon. Hon är 32 år gammal och är ensamstående mamma till barnen Moa och Leo, 6 och 8 år gamla.

Jag Elin, har alltid vetat att jag någon gång vill ha barn och familj för mig finns det inget annat mål som är större i livet. Jag kan inte tänka mig något mer fantastiskt än att någon gång få bli någons mamma. En del har tydliga målbilder med saker och ting och för en del så bara händer allting av en slump.

Vid vilken ålder började tankarna på egen familj växa fram? Hur tänkte kände du inför en eventuell graviditet? (rädsla glädje oro?)
Tsara minns inte riktigt när hennes tankar kring en familj startade men som jag tolkar hennes svar så har hon också sett det som en självklarhet. “Det har nästan alltid känts självklart för mig att jag ville och skulle ha familj”

Fundera mer kring föregående fråga, förändrades  tankarna/känslorna på något sätt när du fick reda på att du var gravid?
“Det här med att det skulle vara svårare för mig bara för att jag sitter i rullstol fanns inte i min värld och en möjlig graviditet var inget som skrämde mig, känslorna och tankarna förändrades inte direkt när hon blev gravid heller, däremot märkte hon av lite oro från omgivningen.

“Jag märkte på andra runt omkring att de var lite oroliga. Min mamma var orolig för om min kropp skulle klara en graviditet, läkarna för hur vi skulle lösa förlossningen och min barnmorska för hur jag skulle klara av att ta hand om bebisen. Det blev liksom en grej att jag skulle övertyga alla om att det skulle gå bra, och det gjorde det ju så jag hann aldrig bli orolig själv”.

– Har du assistenter som hjälper dig i hemmet och hur sin din vardag ut?
“den ser ut som de flestas och allt vad det innebär att ha en familj” . Hon berättar också att hon har assistenter dygnet runt.

Hur gick tankarna kring assistans och graviditet? (tyckte du att det var extra jobbigt/svårt att vara beroende av assistenter under den perioden?, Hur fungerade förflyttningar under graviditeten?
Under graviditeten fungerade assistansen ungefär som annars. “Jag hade ett tryggt och stabilt team med assistenter som jag kände mig väldigt trygg med, förflyttningar under graviditeten gjordes som vanligt med hjälp av lift, den enda skillnaden var att det behövdes ett större lyftskynke” berättar Tsara.

– Berätta gärna om hur din förlossning gick till: Fanns det någon planering för hur det skulle gå till osv?
Inför förlossningen fanns det en tydlig plan “Nästan direkt blev jag inskriven på specialistmödravården och de var helt fantastiska!”

“ Vi planerade att det skulle bli ett  akut kejsarsnitt eftersom jag inte kan ta ryggmärgsbedövning.  Tsara beskriver också att hon inte hann tänka sådär jättemycket inför förlossningen första gången hon födde barn: -Min första tös hade bråttom ut och ville inte alls vänta till det planerade datumet. Den  andra gången var det lite lugnare och då hann jag inte tänka särskilt mycket alls” .

Vad gjorde du av assistenterna hade de någon roll vid och i sådant fall vad blev deras roll?
– Under själva förlossningarna närvarade inte assistenterna. Det var barnens pappa som var med och under tiden på BB så var det min mamma som hjälpte mig och när vi kom hem så rullade assistans schemat på som vanligt.

Var du aldrig rädd att barnet skulle lära sig att knyta an mer till din assistenter än till dig själv?
“I början var jag det men det var obefogad oro. Så länge man har tydliga regler för vad assistenterna har för roll i det hela så kommer barnet att ty sig till sin förälder, rullstol eller inte.

Hur mycket hjälp kan man som nybliven mamma begära av sina assistenter? (kan man tex be de att byta blöjor, klä på kläder, gå med barnvagn osv?
– Jag är väldigt noga med att förtydliga att assistenterna inte tar hand om mina barn. De byter inte blöjor och hjälper inte till med uppfostran utan de hjälper MIG att göra det. De bestämmer inte och de uppfostrar inte utan de hjälper till precis som de hjälper till med andra delar av mitt liv också”.

Hur är det att leva som familj samtidigt som man har assistenter? (om barnen är lite äldre, hur uppfattar de det?, hur förklarar man omständigheterna för de på bästa sätt?
– Mina barn vet att deras mamma behöver lite mer hjälp i vardagen än andra mammor men det har aldrig blivit en grej av det, vi ser till att få “egentid” i den mån det går, tex vid, sagoläsning, läxläsning och nattningar. Det fungerar bra för oss, berättar Tsara.

Hur var det att anpassa sig till ett liv som mamma?
– Omställningen att bli mamma var jättestor berättar Tsara, plötsligt spelar dina egna behov minst roll, man fokuserar bara på att barnet har det bra, deras behov kommer först- alltid.

Har ditt tankesätt förändrats på något sätt och i sådant fall hur?
Mitt tankesätt har förändrats lite sedan jag blev mamma. Man är aldrig en så bra förälder som innan man skaffar barn många saker som tex barnuppfostran har förändrats”.

Vad har du för råd till andra i rullstol som tänker ofta på det här med barn familj?
Mitt tips till andra blivande och föräldrar i rullstol är bland annat  att använda sig av en bärsjal.
– Det är en grej som är riktigt bra för föräldrar i rullstol, den ger en närhet, fria händer och är mycket enklare än en barnvagn. Var inte rädd för att prova er fram, vad funkar bäst för dig och er? Att skaffa barn är en stor livsomvälvande grej. Barn kräver mycket psykiskt, fysiskt och ekonomiskt. Men om du är säker på att du klarar av att sätta dig själv i andra hand så kommer inte rullstolen i sig att ställa till något problem. Föräldraförmågan sitter inte i huruvida du kan gå eller inte”.

/Elin