lyckta

Bilden visar en jullykta med ett värmeljus

För kanske 2 veckor sedan bestämde jag mig för att tiden hade kommit för att se en julfilm så jag bestämde mig för att titta på “Jag kommer hem igen till jul” med Peter Jöback i huvudrollen. Jag har sett den tidigare men då förstod jag inte den så mycket. 

Insikten
Julen är så mycket mer än bara glädje, kärlek och gemenskap och  En bit in i filmen förstod jag det det jag inte kunnat greppa om tidigare. Hur fruktansvärt hemsk den kan vara för de som inte har eller får kärlek, är ensamma eller på annat sätt har det väldigt svårt, det kan handla allt från sprit till misshandel eller som i filmen, sexuella övergrepp.
Hade det inte varit för kommentaren som jag fick på bloggen för snart två år sedan så hade jag inte heller tänkt på det men det blev verkligen en “ögonöppnare” för mig.

Kommentar från bloggen den 25 December 2019: 
”Elin, du skriver att julen ska vara en glädjens tid! För ensamma människor är det precis tvärtom och för en människa som hur som helst har en ”sjuk själ” (svåra depressioner) kan det bli  en sorts helvete!  Det är naturligtvis oändligt sorgligt för barnen, men med hjälp av den övriga familjen, inkl. prinsessan Märtha Louise och hennes sambo, kommer de säkert att klara av det. Med tanken på just den tragiska händelsen, så är det trots allt ”tur i oturen” att det inte var en ”familjemedlem ur hemmet”, som nu är borta. Önskar dig all lycka och allt gott för det kommande året 2020”.
(Jag har valt att hålla personens identitet anonym)

Ur ett barns perspektiv
Kontexten till den här kommentaren är att jag den dagen skrev ett inlägg på bloggen om den norska författaren Ari Behn  även tidigare gift med Norges prinsessa Märtha-Louise. Den här dagen tog han  på ett väldigt förfärligt sätt sitt liv och med det lämnade han även efter sig tre väldigt unga döttrar.

Anledningen till att detta blev en sådan stark ögonöppnare beror på att jag drog stora paralleller till mitt julfirande som alltid har varit väldigt glatt och kärleksfullt som jag berättat tidigare. Jag är en person som känner otroligt  mycket medlidande med andra människor. Det var det jag ville få fram med detta blogginlägget, jag upplevde detta ur barnens perspektiv, hur fruktansvärt det måste vara för de att förlora sin pappa så tidigt och framförallt med tanke på att julen är en källa för så otroligt mycket  glädje och framförallt “barnens högtid”. Jag satte mig in hur jag skulle känna om min pappa gjorde så mot mig och jag skulle känt mig så himla besviken och ledsen.

Psykisk ohälsa i juletid
Jag har ju dock min familj och min omgivning men för de som inte har det så måste ju julen vara fruktansvärt ensam och ledsen, kanske till och med så nere att man känner att  tex spriten eller annat otrevligt är det enda man kan och orkar ta till sig för att just inte känna sig ensam. Det finns till exempel de barn vars jullov innebär ångest och istället för att känna glädjen spritta i kroppen när det lider mot jullov sitter ensamma inne på skolan och trycker i ett hörn med tårarna rullandes längst med kinderna och mår jättedåligt. När jag skriver detta tänker jag mig in i deras situation och känner i hela mig hur rysningarna sprids i kroppen, vilket helvete de måste uppleva! Vad är då en jul och ett jullov värt!?

Vad kan dämpa ensamheten?
Vad gäller kommentaren på bloggen, svarade jag  på den eftersom den träffade mig rakt i hjärtat. Jag ville förstå hur julen uppfattades för den här personen och fick ett svar tillbaka:
“För att själv orka med julen, dekorerade jag inte i år, åt grillkorv med bröd och drack en öl till på julafton och tittade inte på några julprogram utan helt vanliga. Det är mitt knep att försöka stå ut med en helg som julen…”
(Anonym kommentar från bloggen)

Tankar och värme till de drabbade
Det säger sig själv egentligen, om man är ensam och har dåliga erfarenheter av julen hur ska man kunna hitta glädjen i det? Liksom hur gör man det från något man inte hittat glädjen ifrån början?  Vi människor har ju de erfarenheterna av sakerna som vi har upplevt. Siffran på ofrivillig ensamhet brukar öka drastiskt i juletid och därför vill jag sprida medvetenhet kring att det existerar och  göra det jag kan för att människor ska känna sig mindre ensamma.  Jag vill sträcka ut en hand och säga att vi finns här och vi skänker ett stort mått omtanke och en handfull värme.

Är du en av de som lider av ensamhet i jultider? Det finns de som vill och kan hjälpa dig! Nedan följer ett tips på vart du kan vända dig:

https://www.svenskakyrkan.se/jul/ensam-i-jul

https://www.fralsningsarmen.se/vad-vi-gor/vuxna/container/jul/tuff-jul-for-manga-barn-och-unga/

Att vara ensam på jul | Doktorn.com

/Elin