Emelie sitter bakom ratten i en personbil.

Emelie sitter bakom ratten i en personbil.

Många personer med synnedsättning har en dröm om att en dag få ta körkort, en dröm som vi vet aldrig kommer gå i uppfyllelse, om inte…

En upplevelse utöver det vanliga
I början av juni deltog jag på en upplevelsehelg tillsammans med föreningen Unga med Synnedsättning Syd. Alla våra aktiviteter är roliga och vi får prova på många nya saker, men detta var något utöver det vanliga. Helgen ägde rum i Kalmar, solen sken på oss och det fläktade skönt, en riktigt härlig försommarhelg. På lördagen tog vi oss till en körbana där många av oss fick uppleva saker vi aldrig tidigare varit i närheten av. Under dagen åkte vi Ferrari och motorcykel, samt körde både personbil, lastbil och buss. Vi delades in i fyra mindre grupper och hade stationer med de olika fordonen, så att alla fick chansen att prova allt under dagen.

Åka Ferrari och motorcykel
Jag hade åkt motorcykel tidigare, men det var många år sedan och därför väldigt roligt att få uppleva igen. Det var inte helt enkelt för mig att komma upp på den, eftersom min rörlighet i benen är dålig, men det gick trots allt. Jag beundrar våra ledsagare, att de inte ser några hinder utan bara vågar prova. Föreningen riktar sig till personer med synnedsättning och det är det våra ledsagare har kunskap om. De ser ändå inga problem med mitt rörelsehinder och vill att jag ska kunna delta på så mycket som möjligt, vilket gör mig väldigt glad. Med en ledsagare på vardera sidan om motorcykeln och en som satt på så lyckades jag sätta mig till rätta. När jag var på plats bar det iväg på en härlig åktur. Vi hade gröna fält på vardera sidan om oss och den klarblå himlen ovanför. Det var en härlig känsla att susa fram på motorcykeln och följa med i dess rörelser. Jag kände hur jag log hela tiden.

Efter motorcykelturen fick jag kliva in i en väntande Ferrari. Det var betydligt enklare än att komma upp på motorcykeln, men den var låg, så jag fick akta mig från att slå i huvudet när jag klev in. Chauffören presenterade sig och därefter bar det iväg. Vi körde en sträcka fram och tillbaka på körbanan, först med öppna fönster och sedan med stängda. Chauffören berättade att han accelererade till 150 km/h och att G-kraften gjorde att man trycktes bak i stolen. Det kittlade härligt i magen och det kändes som att åka berg- och dalbana.

Köra bil, buss och lastbil
Jag tyckte dagens roligaste upplevelse var att köra personbil. Det var en automatare, i baksätet satt tre av mina kompisar och bredvid mig satt en körskollärare som hade tillgång till nödbroms, och det var tur det. Läraren var både förstående och pedagogisk, först frågade han mig hur mycket jag såg (nästan ingenting) och sedan anpassade han sina instruktioner utefter det. Dessutom syntolkade han miljön medan vi körde. Mestadels kröp jag fram på banan, men på raksträckan sa läraren att jag kunde gasa och då kom jag upp i 40 km/h. Eftersom jag bara behövde gasa, bromsa och vrida på ratten så klarade jag av det trots mitt rörelsehinder, vilket absolut inte var en självklarhet. När jag klev ur bilen kände jag hur trött jag var. Koncentrationen hade varit total, men det var så roligt.

Efter att jag hade kört var det en av mina kompisars tur att köra och min tur att sätta mig i baksätet. Han ser lite bättre än jag och hade kört tidigare. Han tog verkligen vara på tillfället och tog ut svängarna rejält, så vi i baksätet flög från sida till sida. Det kändes som att åka karusell och jag är nog glad att han ser för dåligt för att ta körkort.

Dagen avslutades med att min grupp fick prova på att köra buss och lastbil. Eftersom vi var så många så hann vi inte prova båda delarna, så jag fick prova att köra buss. Det fungerade ungefär på samma sätt som med personbilen, att en lärare satt bredvid mig och förklarade hur jag skulle göra, och några kompisar satt bakom och åkte med. Jag trodde nog aldrig att jag skulle få chansen att köra ett så stort fordon, därför är jag väldigt glad att jag kunde delta under denna helg. Inom vår förening åker vi ofta abonnerad buss, och nästa gång är det väl min tur att sitta bakom ratten?

Jag vill tacka planeringsgruppen som gjorde det möjligt för oss att uppleva detta äventyr. Många personer med synnedsättning har en dröm om att en dag få ta körkort, en dröm som vi vet aldrig kommer gå i uppfyllelse, om inte självkörande bilar blir en del av vår morgondag.

/Emelie