“Din j*vla cp-unge du är helt cp” skriver så fult så att man knappt kan läsa vad du skriver och du är så dum som inte ens kan stå på dina ben. Folk vill bara vara din vän för att köra din rullstol”.

Bilden föreställer en ung tjej som håller händerna för ansiktet

Bilden föreställer en ung tjej som håller händerna för ansiktet

Brevet avslutades med samma ord som det inletts: “Din j*vla cp-unge!”

De här fullkomligt obegripliga meningarna kastades mot mig som en orkan i ett brev som jag fick skickat till mig som 12-åring. I den åldern är man inte stark, jag var inte stark även om jag försökte vara det så var mitt inre bräckligt som glasskärvor som nyligen krossats.

Jag trodde att jag hade glömt och förträngt men meningarna och orden kan fortfarande eka i mitt huvud och få min bröstkorg att nästan brinna upp av smärta.

Det finns vissa saker som kanske händer andra men som man med lite för snabba slutsatser tänker: “Det kommer aldrig att hända mig”. Jag visste att det fanns de som blev utsatta för näthat men jag trodde aldrig att jag själv skulle trampa i fällan och att det som var gillrat i den förrädiska fällan skulle förfölja mig långt förbi mina tidiga tonår.

Vad tänker en 12-åring när hon (i det här fallet ) får ett sådant här brev? Svaret är jag vet inte, minns inte.

Även om detta är väldigt svårt för mig att prata om för mig stundtals, så vill jag ändå  lyfta fram händelsen här för att INGEN, verkligen INGEN ska behöva uppleva detta som jag var med om. 

Slutligen vill jag uppmana er att verkligen vara försiktiga på sociala medier. Var källkritiska och våga ifrågasätta om något verkar eller känns konstigt!

/Elin