Bild på en blond tjej

Närbild på en blond tjej i profil som bär solglasögon. Bakgrunden är suddig, men man kan skymta en liten stig med grönskande natur längst kanten.

Det har hänt att jag frågat mina föräldrar om vad som stått på min mobil när de varit fem meter ifrån mig – det är lika svårt för mig att förstå hur de ser som det är för dem att förstå hur jag ser.

Frågan om min synnedsättning är en av de svåraste frågorna jag kan svara på. Jag brukar säga att jag ser konturer, skarpa kontraster och lite färg, men det är ändå svårt att förstå, både för mig själv och för min omgivning.

Jag har inget att jämföra med.
Det är komplicerat för mig att förklara hur jag ser, eftersom jag inte vet hur det är att ha full syn. När jag var liten såg jag bättre än vad jag gör nu, men jag har alltid haft en grav synnedsättning som påverkat mitt liv på många sätt. När jag ska förklara min syn så vet jag därför inte riktigt vad jag ska berätta. Jag vet att jag ser extremt suddigt, men det är min vardag och jag har ingen aning om hur det är att se klart. När någon undrar hur jag ser så blir jag lika nyfiken på hur den personen ser. För mig är det lika främmande att se bra som det är för dig att se dåligt.

Personer jag känner har svårt att förstå min synnedsättning, och jag kan inte klandra dem. Jag förstår mig inte heller på den, ibland när jag är ute på promenad så kan jag se en bil på 10 meters avstånd, men i nästa stund kan jag inte se om någon räcker fram något mitt framför näsan på mig. Jag kan se månen på natthimlen,  men jag kan famla länge innan jag hittar skeden i min tekopp. Därför går det inte att säga att jag bara ser suddigt, det är betydligt mer komplext än så.

Skillnad på synnedsättning och rörelsehinder
Det är stor skillnad i förståelsen kring min synnedsättning och mitt rörelsehinder. Även om ingen mer än jag kan känna precis hur det är att gå med mina ben, så är det ändå betydligt mer konkret än min synskada. Man kan se att jag sitter i rullstol och när jag reser mig kan man få en uppfattning om hur vingligt jag går och hur ansträngande det är för mig. En synnedsättning är betydligt mer abstrakt, inte ens jag och mina synskadade vänner vet hur någon av de andra ser, alla har olika sjukdomar och olika synskärpa. Eftersom min skada sitter på synnerven och mitt öga därför är friskt så är det ännu svårare för omgivningen att förstå hur dåligt jag ser. De flesta människor tror på det de kan ta in med hjälp av synen, och därför kan många inte förstå att en tjej med helt friska ögon nästan är blind.

Jag vill kunna visa hur jag har det
Det finns ingen i hela världen mer än jag själv som vet exakt hur jag ser. Mina föräldrar som levt med mig hela mitt liv har en bra förståelse, och lika så mina synskadade vänner, men de har ändå aldrig sett världen genom mina ögon. Jag skulle så gärna vilja visa mina närstående hur jag faktiskt ser. Inte för att de inte visar hänsyn och förståelse, utan bara för att de skulle få en inblick i hur jag upplever olika saker och hur världen vi lever i ser ut för mig.

Jag vet att jag aldrig kommer kunna förklara fullt ut hur jag ser, men jag får göra så gott jag kan och jag är glad för den förståelse jag får utefter det.

/Emelie