Bild: Emelie i rullstolen med ryggen mot kameran. I skogen

Emelie rullar i sin rullstol på en grusväg. Hon är omgärdad av träd och rör sig bort från kameran.

Det känns helt rätt, men det är ett stort steg för mig att ta.

Början på något nytt
Den 15 augusti börjar ett stort äventyr för mig. Jag ska börja på folkhögskola och bo på internat. Jag kommer läsa en högskoleförberedande utbildning, för att göra mig redo för vad som förmodligen komma skall. Jag ska dessutom läsa några ADL-lektioner, det står för allmänna dagliga livet och är specificerade för unga personer med synnedsättning. Under lektionerna får man lära sig att sköta ett hem så självständigt som möjligt.

En högskoleförberedande utbildning
Det känns dumt att säga att de teoretiska bitarna inte är den högsta prioriteten, men den här gången är det faktiskt så. Den högskoleförberedande utbildningen riktar sig egentligen till personer som inte har fullständiga gymnasiebetyg, vilket innebär att jag kommer få färska upp minnet i ämnen jag fått betyg i tidigare. Däremot kommer lärandeformen vara lite annorlunda och förbereda oss elever för högre studier på ett sätt som gymnasiet inte gjorde, vilket känns väldigt bra. Förmodligen kommer jag gå på universitet eller högskola i framtiden och då vill jag vara så väl förberedd jag kan.

ADL-lektioner
ADL-lektionerna innehåller bland annat matlagning, städning och tvättning och syftet är att unga personer med synnedsättning ska ges verktyg för att kunna sköta ett eget hem så självständigt som möjligt. Det är dessa lektioner jag ser allra mest framemot, jag tycker om att fixa i hemmet och jag vill lära mig mer. Det är matlagningen som lockar allra mest. Jag brukar hjälpa till i köket här hemma, men på grund av att vårt kök är väldigt otillgängligt så är momenten jag kan utföra självständigt ytterst få. För några månader sedan pratade jag med en kompis som är helt blind och gick på ADL-lektioner på denna folkhögskola förra läsåret. Han var så glad eftersom han hade lärt sig baka helt självständigt och kunde bjuda sin klass på en hembakad fika. Jag blev så glad när jag hörde det och jag längtar tills jag kan säga samma sak. Mitt mål med det kommande året är dels att bli mer självständig och kunna stå mer på egna ben. Jag hoppas också att jag kan få ett lite bättre självförtroende och lita på att jag klarar av saker på egen hand.

Internat
Detta blir första gången jag ”flyttar hemifrån”, eftersom jag ska bo på internat på skolan. Det känns som ett väldigt bra första steg, det är inte så långt hem till mina föräldrar, jag kan åka hem på helgerna och de kan hälsa på mig utan att det blir en alldeles för lång resväg. Jag kommer bo i ett handikappanpassat rum, vilket blir en ny upplevelse eftersom vårt hus inte alls är tillgängligt. Idag har jag ingen hemtjänst eller liknande, utan mina föräldrar hjälper mig med det som behövs. När jag en dag flyttar hemifrån på riktigt vet jag att jag kommer behöva en del stöd, men inte i vilken utsträckning. När jag får mitt anpassade rum på folkhögskolan kommer jag kunna se hur mycket jag klarar av på egen hand i en tillgänglig miljö och vad jag faktiskt behöver hjälp med.

Assistans på skolan
Precis som under hela min tidigare skolgång kommer jag ha en resursperson under skoltid, men denna kommer inte hjälpa mig efter skolan eller på mitt rum. På eftermiddagar och kvällar kommer det finnas personal på skolan som jag kan boka tid med om jag exempelvis behöver hjälp att handla eller vill gå en längre promenad.

Känslan inför skolstart
Nu närmar det sig skolstart och det känns nervöst, det är ett helt nytt liv som tar fart till hösten. Jag sökte in till den här skolan redan förra läsåret, då var jag väldigt osäker, jag ville nästan inte, och om det inte vore för det stöd jag hade hemifrån så tror jag inte att jag hade sökt. Under våren besökte jag skolan och fick ett väldigt bra första intryck. Jag förberedde mig mentalt på att gå där och bo på internat, så när beskedet kom att jag inte hade fått plats så blev jag både ledsen och besviken.

Tidigt i våras sökte jag igen och det här året ville jag verkligen komma in. Det gjorde jag, och det kändes helt rätt. Det är ett stort steg för mig och trots att det känns bra så blir det mer och mer nervöst desto närmre jag kommer. Det finns mycket här hemma jag kommer sakna – mycket av de små enkla sakerna i vardagen som jag värdesätter väldigt högt. VI har en väldigt nära relation i familjen, så det kommer kännas både konstigt och tråkigt att inte kunna träffa dem varje dag efter skolan. Jag vet dock att jag kommer få uppleva en massa nya saker som jag ser väldigt mycket framemot. Det känns skönt att veta vad jag ska göra till hösten, samtidigt som jag inte har någon aning om hur det faktiskt kommer bli. Jag har många kompisar som gått på denna skola tidigare och de talar så gott om den. De berättar att miljön runtomkring skolan är så fin, vilket passar mig perfekt eftersom jag älskar att vara ute i naturen. På skolan finns både idrottshall och gym, så jag kommer ha alla möjligheter att hålla igång min träning. Jag har dessutom några vänner som kommer fortsätta till hösten och det känns väldigt tryggt att jag redan känner några när jag börjar. Nu är det viktigare än någonsin att ha vänner i skolan. På gymnasiet trivdes jag inte i min klass, men när jag lämnade skolan kom jag hem till mina föräldrar där jag alltid känt mig omtyckt och välkommen. Nu kommer jag inte träffa mina föräldrar varje eftermiddag och därför är gemenskapen i skolan extremt viktig. De jag pratat med som gått på folkhögskola säger att gemenskapen brukar vara väldigt fin, så jag håller verkligen tummarna att det blir så för mig också.

Tillbaka till skolbänken
Det är två år sedan jag satt i ett fysiskt klassrum, jag tog studenten våren 2020, därefter tog jag ett ofrivilligt sabbatsår och det senaste året har jag gått en distanskurs. Det känns väldigt länge sedan jag befann mig på en skola och jag tror det kommer kännas ovant att komma tillbaka. Jag tycker om att studera och ha struktur på vardagen, så jag hoppas ändå att jag kommer in i det snabbt.

Jill Johnson har en låt där hon berättar om hur hon vill se tillbaka på sitt liv när hon blir äldre, och en av textraderna lyder ”Always wanted to be there for anyone and be generous and kind, and put my heart in everything with an open mind”. Jag tycker det är ett väldigt fint citat som är värt att tänka på. Det är aldrig lätt att kasta sig ut i något nytt och okänt, detta blir en stor förändring i mitt liv och ett riktigt äventyr. Den här gången känns det ändå som jag tar ett steg i rätt riktning och jag hoppas att jag kommer utvecklas mycket som person under det kommande året.

/Emelie