Bild på smycke

Bilden visar ett smycke på ett halsband som hålls mellan två fingrar.

Jag tror vi människor ofta lägger störst vikt vid de spektakulära sakerna som händer, häftiga resor eller stora steg i ens personliga utveckling. Ibland är det viktigt att lägga fokus på det lilla också, de vardagliga händelserna där människor visar lite extra omtanke för varandra.

Damen med valpen
En vinterdag när jag och min mamma var ute på promenad, mamma gående och jag i min rullstol, träffade vi en dam med en valp. VI började prata med damen och mamma hälsade på valpen. Den kom inte fram till mig i rullstolen, vilket är fullt förståeligt för någon som är så liten, så jag fick väl nöja mig med att titta på den på håll, vilket innebar att jag nästan inte kunde se den alls. Hundägaren gjorde då något som gjorde hela min dag. Hon såg mig och förstod att jag också ville klappa hunden, men att jag inte kunde göra det när jag satt i min stol. Hon lyfte därför upp den lilla valpen och satte den i mitt knä, så att jag både kunde se den och klappa på den mjuka pälsen. Jag blir så glad varje gång jag träffar på sådana här människor, som gör det där lilla extra som betyder så mycket för någon annan.

Kassörskan i cafeterian
Ofta när jag går på stan eller på köpcenter har jag en seende ledsagare, förälder eller kompis med mig som kan hjälpa mig med det som behövs, men när jag och min kompis som också har en synnedsättning är på shoppingrunda tillsammans så måste vi be om hjälp av andra. Eftersom jag inte är van vid att be om hjälp så blir jag alltid både fascinerad och naturligtvis väldigt glad över hur snälla och hjälpsamma de flesta människor är. Det har hänt att vi bett någon om hjälp som tyckt det varit lite obekvämt, men det har varit ytterst sällan. För ett tag sedan när vi var på ett köpcentrum träffade vi en kassörska på ett café som stack ut lite extra. När jag frågade vad de sålde för sallader sa hon inte bara ”räksallad och kycklingsallad” utan hon berättade utförligt vad de olika salladerna innehöll, och gav därför mig samma möjlighet som alla andra att få en god lunch. När jag och min kompis sedan hade satt oss till bords kom hon fram till oss vid flertalet tillfällen, bara för att se till att vi hade det bra. Hon sa dessutom att vi bara skulle ropa om vi behövde hjälp med något mer. En tjej som denna vill jag ge en guldstjärna, med så enkla medel fick hon mig och min vän att känna oss välkomna, och vi kände oss aldrig besvärliga för att vi behövde lite extra hjälp, det var bara helt naturligt.

Ett enkelt ”Hej” betyder mycket
Som gravt synskadad och rullstolsburen är det inte alls säkert att folk jag möter väljer att hälsa på mig. Vissa personer jag möter tillsammans med en ledsagare väljer att hälsa på ledsagaren, och när jag kommit rullande själv har det hänt att folk jag känt gått rakt förbi mig. Tack vare detta så blir jag extra glad när någon väljer att hälsa på mig. Ett snabbt hej i förbifarten kan betyda så mycket. Det är naturligtvis extra roligt när folk vill stanna och utbyta några ord, exempelvis när jag är ute på mina promenader, det ger mig alltid ett leende på läpparna.

Jag ville hjälpa till, och det fick jag
I somras var jag hemma hos min kompis och skulle äta lunch. När jag kom dit stod hon i köket och hade fullt upp med maten, så jag frågade om jag kunde hjälpa till med något. ”Absolut!” svarade hon och sedan visade hon mig var det fanns en kniv, skärbräda och skål så att jag kunde skära grönsaker. Detta gjorde mig så glad – jag ville hjälpa till, och det fick jag göra. Jag berättade för henne att det betydde mycket för mig och hon svarade att det var självklart att jag skulle få hjälpa till med maten om jag ville det. Hon berättade också att hon litade på att jag skulle säga ifrån om det var något jag inte kände mig bekväm med. Jag önskar att fler människor hade haft den inställningen. Det är så viktigt att vi med funktionshinder också får vara med och känna oss behövda. Ibland upplever jag att folk hjälper oss mer än vad det behövs, kanske för att det går fortare eller för att inte riskera att något går fel. Jag tror inte att någon menar något illa med det, men jag uppskattar min kompis bemötande mycket mer, hon ville ha min hjälp och lät mig vara en del av matlagningen .

En mörk tallrik visar extra omtanke
När jag äter middag hemma använder jag ofta en mörk tallrik, eftersom det blir starkast kontrast mot maten. Om jag äter mörk mat så använder jag istället en vit tallrik precis som mina föräldrar, men eftersom potatis, ris, pasta och mycket annan mat är vit så väljer jag oftast min mörka tallrik. När vi i familjen hade några vänner på besök så undrade dem om detta och jag förklarade gladeligen hur det fungerar för mig. Det la de på minnet och när jag besökte dem nästa gång så var en svart tallrik framdukad på min plats.

Tända ljus
Till sist vill jag nämna en händelse som inträffade här om veckan när jag kom hem från ett läger. Jag kom hem sent på söndagskvällen efter en intensiv helg och var väldigt trött. Jag gick in i köket för att förbereda frukostbordet, som jag brukar göra, och då såg jag att min mamma redan hade gjort det. När jag sedan gick in på mitt rum fick jag se att hon hade tänt värmeljus på mina hyllor (elektriska naturligtvis). Överkastet på min säng var borttaget och min prydnadsnalle låg nerbäddad under täcket. Jag kände mig så välkomnad och det var mysigt att komma hem och känna den varma omtanken.

Detta var ett litet urval av mänskliga handlingar som gör mig extra glad. Det finns såklart många fler, människor i min närhet ger mig små guldkorn i min vardag ofta, alla ger mig ett leende på läpparna och gör mig varm i hjärtat.

/Emelie