Bild på ett höstfärgat träd

Bild på ett höstfärgat träd

Ett av mina stora intressen är att åka på läger, och nu i oktober var det fullt upp med läger nästan varje helg. Det var läger med olika organisationer och med olika teman. I den här artikeln ska ni få ta del av dessa läger, jag kommer berätta vad vi hittade på och hur det kändes. I denna första del kan ni läsa om mina två första läger i oktober.

Styrelsehelg med US Syd
Helgen den 9-11 oktober fick jag gästa Unga Med Synnedsättning Syd på deras styrelsehelg i Växjö. Jag har aldrig suttit i någon styrelse, så det var väldigt lärorikt att få vara med och se hur det kan gå till på ett styrelsemöte.

Jag åkte upp till Växjö med tåg på fredagskvällen och när jag kom dit var det dags för middag på restaurang. Efter maten tog vi bussen till US Syds kansli där vi satte oss i konferensrummet, dukade fram snacksen och började mötet.  Vi hade möte i ungefär en timme och sedan satt vi och pratade tills det var dags att krypa ner i sovsäckarna och sova. Jag ska vara ärlig och säga att sovsäck inte riktigt är min grej, men det var ändå mysigt och det blev en annan gemenskap än när man sover på hotell.

Lördagen började med frukost i konferensrummet och sedan var det dags att bege sig till restaurangen ”Fyra krogar”, där vi fick lyssna till Cecilia Ekstrand som föreläste om synskadade barns situation i skolan. Denna föreläsning var inte enbart för oss som var med på styrelsemötet, utan för hela US Syd samt SRF (Synskadades Riksförbund) Kronoberg, som vi i US Syd samarbetar med. Vi var ca 30 personer som lyssnade på föreläsningen, många som jag kände sedan tidigare, men också några nya ansikten. Föreläsningen var väldigt intressant och många av situationerna som Cecilia berättade om var vi många som kände igen oss i. Vi som lyssnade fick vara med och ställa frågor, vilket jag tyckte gjorde föreläsningen ännu mer intressant eftersom man fick höra flera personers perspektiv. Föreläsningen höll på mellan 10-15, med pauser för lunch och fika.

Efter föreläsningen åkte vi tillbaka till kansliet för att ha läsk- och chipsprovning, en mycket populär aktivitet som drog närmare 40 deltagare. Planeringsgruppen hade gjort ett väldigt bra upplägg där vi fick prova varje sort för sig, de som ville fick gissa vad det var för smak och sedan fick vi reda på vad det var vi åt. Vi fick prova 16 olika sorters chips och nästan lika många sorters läsk. En riktigt rolig aktivitet som bjöd på allt mellan himmel och jord. Efter provningen åt vi en god buffé med olika arabiska maträtter, och senare på kvällen samlades vi i konferensrummet och hade trevligt tillsammans.

På söndagen hade vi styrelsemöte hela förmiddagen och på eftermiddagen firade vi två medlemmar i styrelsen och en av våra ledsagare som fyllde år i oktober. Vi åt Nutellatårta, mums! Detta var en mycket trevlig helg, både rolig och lärorik. Föreläsningen var väldigt uppskattad av alla medlemmar, och så även läsk- och chipsprovningen. Det var intressant att vara med på ett styrelsemöte, och nu är det inte alls omöjligt att jag kandiderar till styrelsen nästa år.

Idrottshelg i Eskilstuna
Mellan den 16-18 oktober var jag för elfte året i rad på idrottsläger i Eskilstuna. Lägret anordnas av SPSM, vilket står för Specialpedagogiska Skolmyndigheten. Under lägret får synskadade barn och ungdomar mellan 8-20 år prova på olika idrotter som är anpassade för personer med synnedsättning, allt från simning, dykning och simhopp till yoga och gymnastik. Tidigare år har det funnits ca 20 aktiviteter att välja mellan, men på grund av Covid19 så var det några färre det här året. Idrottshelgen utspelar sig i Eskilstuna eftersom det finns möjlighet att prova på många olika idrotter där. Många av aktiviteterna äger rum i Munktellarenan, vilket är en enorm idrottsanläggning precis utanför centrum. Man får max välja sex aktiviteter på lägret, och alla deltagare har med sig en egen ledsagare. Jag och mamma har åkt tillsammans alla år jag varit där, vi har alltid lika roligt tillsammans.

I år valde jag fem aktiviteter och först ut var mattcurling. Det är en form av curling där man skjuter iväg stenar på en lång filtmatta och försöker träffa ett bo som är längst bort på mattan. Bakom boet står en ledfyr, vilket är en liten apparat som ger ifrån sig ljud, så man kan höra var boet är när man inte ser det. Det finns inga kvastar inblandade som det gör i vanlig curling, bara en dammsugare för att hålla mattan ren. Denna idrottsform påminner en del om bowling. Mattcurlingsledaren på lägret är så rolig att man skrattar nästan konstant i en timme, det var med andra ord en bra start på lördagen.

Till min andra aktivitet gav i oss iväg till simhallen, som ligger tvärsemot Munktellarenan, där det var dags för simträning. Jag har gått på simning i hela mitt liv, men slutade i julas eftersom det inte fanns någon grupp som passade där jag bor. Jag hade alltså inte varit i en bassäng på tio månader. Det kändes underbart att få komma ner i vattnet igen, och vi hade riktigt bra tränare. Efteråt fick jag extrem träningsvärk, men det är bara ett bevis på att jag tränade ordentligt.

Efter simningen åt vi lunch i cafeterian på Munktellarenan och därefter tog jag och mamma en promenad. Vi shoppade lite och njöt av det fina höstvädret. Lördagens sista aktivitet var showdown, en aktivitet som jag brukar beskriva som en blandning mellan bordtennis och air hockey. Denna sport utövas i stort sätt enbart av personer med synnedsättning och den går ut på att man ska slå en boll med en pingla i över ett bord med hjälp av ett långsmalt träracket. Man ska försöka få ner bollen i motståndarens mål, samtidigt som man ska skydda sitt eget. I mitten av bordet finns ett högt plank, men istället för att slå bollen över det, som man gör i bordtennis, så ska man istället skjuta den under planket. Inom showdown bär alla spelare ögonbindel för att det ska bli rättvist för alla. Det var jag, mamma, min kompis och hennes pappa som spelade med och mot varandra, vi hade så roligt. Showdown är en idrott som jag tycker mycket om och med gott sällskap blir det ännu roligare.

Lördagarna på lägret brukar avslutas med ett disco men på grund av Coronaviruset så blev det inte så i år. Istället tillbringade jag, mina kompisar och våra föräldrar kvällen i restaurangen på hotellet. Lite tomt utan disco, men vi hade trevligt tillsammans ändå. Vi åt chips och drack te – och det blev många goa skratt den kvällen.

På söndagen hade jag två aktiviteter, yoga och Actic konditionsträning. Yogan har jag provat på två gångar tidigare, och jag tycker lika mycket om det varje gång. Vår ledare är bra på att förklara vad man ska göra, så att man förstår även om man inte ser. På denna aktivitet hade jag min mamma med som stöd, så hon kunde hjälpa mig när det var övningar som krävde balans. På grund av mitt rörelsehinder kunde jag inte göra alla övningar, men det var väldigt givande ändå och jag kände att min kropp mådde bra av det.

Actic var den enda aktiviteten under lägret som jag inte var så nöjd med. Det var egentligen inget fel på aktiviteten, men den gick ut på att man skulle gå på löpband och cykla på motionscykel, inte det bästa när man är rullstolsburen. Jag gjorde så gått jag kunde, men det var definitivt inte min starkaste gren.

Efter lunch var det dags att sätta sig på tåget och åka hem igen. Detta var ett av mina bästa idrottsläger, jag var nöjd med i stort sätt alla mina val av aktiviteter och det är alltid roligt att träffa både kompisar och ledare. Det är så mysigt att få bo på hotell, besöka en ny stad och att umgås med mamma en hel helg. Nu för tiden åker jag mest på läger utan någon av mina föräldrar, men det är roligt att fortfarande ha ett läger som vi delar. Jag vet att det är lika givande för föräldrarna att träffas som det är för oss synskadade. De delar tankar och erfarenheter, och alla lär sig av varandra.

/Emelie

OBS: Du kan hoppa direkt till del två av denna artikel.

Länk: Fyra läger i oktober – Del 2