Bild till Artikel Friska ögon

En vit jacka med en pin med en synskadesymbol vid vänster bröstficka. Symbolen är blå med en vit siluett av en person som går med käpp.

Jag tittar, men jag kan inte se.

En kort förklaring
Jag har en grav synnedsättning, min synskärpa ligger på ungefär 0,02, jag är alltså nästan blind. Min skada sitter på synnerven vilket är kopplingen mellan ögat och hjärnan. Detta innebär att mina ögon är friska trots att jag ser så dåligt.

Svårt att förstå
De flesta människor tror det de kan ta in via synen, vilket gör att det ofta är svårt att förstå hur dåligt jag ser. Dessutom sitter jag i rullstol och kan inte använda en vit käpp, vilket annars är ett tydligt kännetecken för personer med synnedsättning.

När jag var liten hade jag bättre syn och därför var det lätt för mig att titta folk i ögonen när de pratade. Det försöker jag fortfarande göra, trots att jag inte ser ansikten längre, jag tittar alltså dit ljudet kommer ifrån. Jag tror detta gör det ännu svårare för folk att ta in min synnedsättning. Jag förstå det, om ett par friska ögon hade tittat in i mina så hade jag också haft svårt att förstå att personen i fråga inte kunde se mig.

Det är helt naturligt att tro det man ser, men det skapar problem för många, inte minst oss med funktionsnedsättningar. Det finns så mycket som inte syns, förutom min synnedsättning vill jag nämna exempel som NPF-diagnoser (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), ätstörning eller psykisk ohälsa. Man kan alltid berätta om sina svårigheter, men det kan ändå vara svårt för omgivningen att förstå. Även mitt rörelsehinder missförstås ibland, trots att det i allra högsta grad är synligt på grund av min rullstol. När man ser en rullstolsburen person tror man lätt att hen är helt oförmögen att gå, vilket inte alls behöver vara fallet. Jag själv kan gå, men inte längre sträckor. En fördom om man inte känner mig är förmodligen att jag har begränsad rörlighet i armarna, eftersom jag alltid har en ledsagare som kör min rullstol. Det stämmer inte, jag har fullt fungerande armar, men ser alldeles för dåligt för att rulla själv. Andra kan ha bra styrka i benen, men för dålig balans för att kunna gå. Det finns naturligtvis många som sitter i rullstol för att de är förlamade, men det är långt ifrån alla, precis som alla med friska ögon inte har full syn.

Missförstånd
Att vara gravt synskadad med friska ögon kan leda till en del missförstånd. Det händer inte allt för sällan att personer vinkar till mig på stan utan att säga något. Om jag har tur så har jag en ledsagare med mig som också känner personen och kan säga ”Nu vinkar Kajsa på andra sidan gatan”. Vet inte min ledsagare vem det är, eller rent av inte märker det, så är det lätt att jag uppfattas som otrevlig om jag inte reagerar. Jag kan till och med titta på personen utan att veta om det, och därför inte vinka tillbaka. Det händer att folk jag känner väl också vinkar till mig av ren reflex. Så länge de förstår varför jag inte vinkar tillbaka så gör det mig inget. Det är ett tecken på att personen i fråga inte tänker på min synnedsättning hela tiden, utan bemöter mig på samma sätt som alla andra.

Jag får göra vad jag kan
Istället för att använda en vit käpp så har jag synskadesymboler på min rullstol. De är absolut inte lika uppseendeväckande som den vita käppen, men jag får göra vad jag kan. Jag har dessutom köpt pins med samma symbol som jag kan fästa på mina jackor. Något jag själv behöver bli bättre på är att berätta om min synnedsättning när jag träffar nya människor. Jag tycker det är svårt och jag upplever ofta att jag inte hittar rätt tillfälle. Jag behöver jobba på det, ingen kan förstå om jag inte berättar och då uppstår det lätt missförstånd.

En människa är så mycket mer än det vi kan se på ytan.

/Emelie