Bild: Rebecca föreläserDetta är tredje gången jag har fått privilegiet att få föreläsa hos Habiliteringen. Första gången var i Landskrona och de senaste två gångerna har varit i Helsingborg. Faktum är att det är den Habilitering som jag själv gått till innan för att få bland annat hjälpmedel och råd utifrån min aspergers diagnos. De som kommer på föreläsningarna är oftast föräldrar eller närstående till barn eller vuxna med diagnos inom autism spektrumet. Hela meningen med att lyssna på en föreläsning inom ett specifikt område är att lära sig mer om det, i detta fall hur det är att vara vuxen och ha aspergers. Även om hur min barndom såg ut och hur mina diagnoser påverkade mitt liv då, och hur den påverkar mitt vardagsliv idag.

Vad pratar jag mer exakt om?
Det jag börjar med är att berätta om min barndom, när och hur jag fick mina diagnoser och hur det påverkade min skolgång och mitt mående bland annat. Jag tar dock alltid den ”korta” versionen av en VÄLDIGT lång historia. Föreläsningen brukar nämligen ”bara” pågå i runt en timme. Det är svårt att inte gå in på för mycket detaljer ibland eftersom jag inte bara har en diagnos utan, tekniskt sett, fyra. Adhd och aspergers, ptsd (posttraumatiskt stresssyndrom) och pcos. Jag har också haft lång erfarenhet med svåra ätstörningar. Jag brukar nämna dessa endast för att jag vet att vissa av dessa saker är något som man (speciellt tjejer) med aspergers kan utveckla, alltså ätstörningar och i samband med det i värsta fall pcos eller möjligheten att få barn.

Adhd är också en väldigt vanlig diagnos som kan komma i samband med aspergers. Det kallas då ”dubbeldiagnos”. Saken är den att när man har dessa diagnoser så kan man vara extra sårbar, vilket kan leda till att man blir utnyttjad på ett eller annat sätt av människor som vill en illa. Det är där ptsd kommer in i bilden, eftersom man kan råka ut för saker som orsakar svåra trauman för att man helt enkelt inte kan läsa av människor och förstå när någon faktiskt vill en illa.

De vanligaste frågorna
De frågor som oftast ställs är om vad jag har fått för hjälpmedel för vardagen, vilka mediciner jag tar och om vad jag fått för hjälp ekonomiskt. Där frågas också om min skolgång och om jag fick någon extra hjälp då. Även om hur jag hanterar min ångest idag.

Glädjen i det hela
Det som gör mig både tacksam och oerhört glad av att fått hålla i dessa föreläsningar är att något jag har att komma med kanske kan hjälpa någon annan. Det är en otrolig känsla, speciellt när man spenderat halva sitt liv till att tro att ingen bryr sig om vad jag har att säga. Det gör dock inget idag känner jag, de mesta jag sa när jag var i tonåren var totalt nonsens. Känns som att man kommit en liten bit sen dess. Hoppas jag.

Nästa föreläsning och min önskan
Jag har blivit frågad om jag vill komma tillbaka och hålla en föreläsning igen i Juni, vilket jag ser mycket fram emot!
Att få hålla föreläsningar har faktiskt varit något jag velat göra sen jag var 15. Och att få den här chansen att göra det är rätt otroligt men tanke på allt som varit och det faktumet att ingen visste om jag skulle hinna dö innan min 20 års dag, det var så mörkt det såg ut.
Men! Det har varit värt kampen, minst sagt.

/Rebecca