Familjen. De har alltid funnits där för mig. Både min mamma Karin och syster Elin. Jag vet att de älskar mig och därför ställer upp för mig. Både dag och natt.

Jag tror att om jag ringt någon i min familj med en klurig fråga så hade jag fått ett svar. Eller nej, jag vet att jag hade fått ett svar. Ett svar som hade hjälpt mig att förstå problemet som jag hade haft. Så, återigen. Min familj. De jag alltid litar på, oavsett vad, därför att jag vet att min familj vet mig. De vet hur jag funkar. De vet hur jag reagerar på saker och ting. De vet vad jag hatar – och älskar. Det är det som är det fina med en familj.

Din familj kan du oftast prata med. Oavsett vad. Att ha en fråga kan vara jobbigt, påtryckande, ångestfyllande, och ibland nervöst. Du känner nog igen dig, och om du inte gör det, så känner du nog igen dig någon gång i framtiden. När detta händer, så känn dig absolut aldrig ensam, för att även om inte känns så, så kan jag med säkerhet säga att du faktiskt har personer runtomkring dig som bryr sig om dig. Som sagt, överallt.

Även om det inte alltid känns, så har du personer runtomkring dig, i skolan, hemma, på fritiden. Alla personerna på dessa och fler platser bryr sig om just dig. Om du inte vet vem du ska prata med så kan du börja med att prata med dina föräldrar. Om detta inte skulle ge dig något svar och om du fortfarande känner att du behöver ett svar, så prata med någon på din skola. Du behöver inte vara rädd eller rättare sagt, du ska inte behöva vara rädd. Om du känner att du är rädd, så tag i det! Prata ut med människorna omkring dig. Du kanske inte vet det, inte känner det, men du ska alltid vara säker på att alla människorna omkring dig – tycker om dig, på ett sätt eller annan. Som familjemedlem, som kompis, och på andra sätt.

Så alla i din omgivning tycker om dig – men din familj älskar dig.

/David