Rebecca i bröllopsklänning bakifrån

Rebecca i bröllopsklänning bakifrån

Jag har gift mig!

Något jag var näst intill säker på aldrig skulle hända mig var att träffa någon och att få påbörja ett liv tillsammans med den. Det är dock något jag velat göra länge. Men det är inget fel om man inte vill gifta sig. Det är ett personligt val man själv får göra, och detta var precis det jag gjorde.

Anpassat efter covid-19

Först och främst så ville vi ha ett så litet bröllop som möjligt med så få människor som möjligt. Alltså endast de närmaste som själva hade möjlighet att komma. Eftersom vi gifte oss i oktober så var det riktlinjer på hur mycket människor man fick vara i en och samma lokal. Då var gränsen 50 personer, men som de flesta vet så har det hunnit ändras nu i november till 8 personer (vad jag vet just nu, kan ha ändrats igen till ännu färre).

Men då följde vi i alla fall de som folkhälsomyndigheterna hade satt som gräns. Vi placerade också borden så att det var 1 meter mellan varje person och där fanns handsprit, ansiktsmasker och handskar tillgängligt för alla. Vi bjöd in runt 70 personer via zoom som var med och såg vår vigsel via internet. Zoom är ungefär som en lite bättre version av Skype. Så alla våra äldre vänner och släktingar som var i riskzonen kunde ändå vara med på håll vilket kändes fantastiskt.

Anpassat efter mina diagnoser

Vi anpassade också bröllopet efter mina begränsningar. Något jag aldrig varit bra på eller bekväm med är att dansa och speciellt inte om fokusen är på mig. Jag får panik och vet inte hur jag ska bete mig. Som tur var så är min man inget stort fan av att dansa heller och vår bröllopsvals blev lite stel men kort, vilket vi båda gillade. Efter det blev det ingen mer dans för oss två och vi var båda nöjda med det.

Sen fick jag sätta mig en hel del då och då under kvällen för att samla lite energi, det var en lång dag och självklart var det mycket känslor och tankar som snurrade runt om hur allt skulle funka med tekniken bland annat, vilket gjorde mig väldigt trött i huvudet. Men samtidigt så var det en så stor dag för oss båda så det var värt ansträngningen såklart!

Förvänta inga mirakel

Ett råd till den som är nykär eller på väg in i ett seriöst förhållande eller till och med äktenskap, är att inte förvänta dig några mirakel. Bara för att man hittat någon som man älskar och blir genuint älskad tillbaka så blir man inte helt plötsligt frisk från sina svårigheter. Jag kan rekommendera att man jobbar på att bli trygg med sig själv innan man ger sig in i ett förhållande. För när man mår som sämst så kommer det inte att göra ett nytt förhållande att hjälpa.

Jag vet av egen erfarenhet att man kan tro att om man bara hittar någon så kommer man må bra och inte må så sjukt dåligt. Men det är inte sant. När man mår som sämst är man inte riktigt sig själv, och man kan göra och säga saker som sårar och skadar den andra och då kan det lätt bli bråk. Självklart gör man inte detta med flit, men det blir inte ett friskt förhållande för någon av dom.

Jag är dock definitivt ingen expert och alla är olika. Detta är bara mina tankar kring det, inget som man måste hålla med om såklart.

Som avslut

Jag har fortfarande min ångest och mina svårigheter, det kommer jag tyvärr alltid att ha och få kämpa med. Men jag och min man kämpar igenom det tillsammans. Kommunikation och att vara öppna med varandra är så viktigt. Jag är genuint lycklig med honom och jag kommer vara för evigt tacksam för all hans stöd och hans hjälp. Och tålamod, inte minst! Jag har ju fortfarande super adhd trots allt.

/ Rebecca