Bild: Ett träd med vita blommor mot en blå himmel. Jag lever med ett dubbelhandikapp som påverkar min vardag väldigt mycket. Vissa saker klarar jag av på egen hand, men det finns mycket jag behöver hjälp med. Jag är gravt synskadad och ser ungefär 2 %, det säger inte så mycket, men innebär i praktiken att jag nästan är helt blind, men jag kan se konturer och lite färger. Allt beror dock på ljuset, är jag på en mörk plats så ser jag nästan ingenting.

Det är min synnedsättning som sätter flest käppar i hjulen för mig, men utöver den så är jag också rullstolsburen. Jag kan gå korta sträckor men har väldigt dålig balans. Alla som har min typ av handikapp lever sitt liv på olika sätt och har även olika strategier för att hantera sin situation, men i den här artikeln ska ni få läsa om hur mina handikapp påverkar mitt liv rent praktiskt. I den här första delen av artikeln kommer jag fokusera på min skolsituation.

Att gå i skolan med assistent
Att ha en egen assistent i skolan är något jag haft enda sedan första klass. Jag har haft många olika assistenter genom åren, så jag har också många olika erfarenheter av hur det kan vara. Om man är en elevassistent till någon är det väldigt viktigt att kunna känna av när man behövs, och då finnas till hands, men det är också viktigt att kunna märka när eleven inte behöver hjälp och då ha förmågan att backa undan. Jag och min nuvarande assistent har ett väldigt bra system för detta, hon märker när jag inte behöver hjälp och då går hon och gör något annat. Hon har dock alltid mobilen med sig så jag kan sms:a henne när hjälpen behövs. På så sätt kan jag känna mig självständig, men jag känner ändå trygghet i att hjälpen finns där när jag behöver den. Exempel på saker jag behöver hjälp med i skolan är hela matsalssituationen, följa mig till färdtjänsten, hjälpa till när mina hjälpmedel strular och scanna in uppgifter i datorn som andra elever får i pappersform. Eftersom jag har både förstoring och talsyntes i min dator så kan jag göra uppgifterna där.

Det är viktigt att personkemin mellan elev och assistent fungerar, annars ska man alltid ha möjlighet att få en ny assistent. Som sagt har jag många olika erfarenheter av att ha en resursperson i skolan, det kan gå hur bra som helst, så länge man har en bra och kunnig assistent som man kommer överens med och kan prata med om hur man vill ha det. Så har jag det nu och det är jag så tacksam för, eftersom det inte alltid sett ut så. Att ha en assistent som man inte kommer överens med är helt förfärligt och det är hemskt att vara beroende av en sådan person. Trots att man har en assistent vill man ändå vara en egen självständig person och det är så viktigt att assistenten förstår det.

Hjälpmedel
I skolan har jag en del olika hjälpmedel, framför allt för min synnedsättning. Jag har en stationär utrustning i klassrummet, vilket gör att lärarna måste komma till mitt klassrum istället för tvärtom, vilket jag tror uppskattas av många i klassen. Så hur ser då min utrustning ut? Jo, först och främst har jag en avståndskamera, det är en kamera som sitter uppe på en pelare som är fäst i mitt bord, kameran är sedan kopplad till en datorskärm och jag styr den med en joystick. Med hjälp av kameran kan jag se vad läraren skriver eller ritar på tavlan. Jag har också en annan kamera som är kopplad till datorskärmen, den kameran är riktad ner mot bordet och jag kan använda den om jag exempelvis ska titta på en bild i en bok eller läsa någon kortare text.

Utöver detta har jag en laptop som också är kopplad till samma skärm som avståndskameran. Om jag skulle tittat på laptoppen i sig självt hade jag fått en extrem gamnacke, den stora datorskärmen däremot är fäst på en arm så jag kan dra den så nära mig som jag behöver. Jag har också en annan datorskärm som är sammankopplad med projektorn som vi har i klassrummet, vilken ger mig möjlighet att bland annat se PowerPoints på ett smidigt sätt.  Förutom min fasta utrustning har jag också fått en Ipad av skolan, som jag kan använda på vissa lektioner när vi av olika anledningar inte kan vara i mitt ordinarie klassrum.

Hoppas ni fått en liten inblick i hur det kan vara att gå i skolan med mina handikapp. I nästa del av den här artikeln kommer jag fokusera på hur min fritid ser ut och hur jag hanterar färdtjänst, läxor och fritidsaktiviteter.

/Emelie