Louise Linderoth sitter i sin rullstol i blåa jeans och en vit ribbad tröja. Bilden är med tillstånd hämtad från Gina Tricots hemsida.
Jag vill ha en inkluderande modescen där alla kan känna igen sig, oavsett storlek, form, hudfärg, funktionshinder och så vidare. I framtiden hoppas jag att modellerna kommer spegla befolkningen, men det är en lång väg kvar att gå. Nu är det dags för en förändring.
En morgon i höstas när jag och min mamma satt och åt frukost tillsammans såg mamma en artikel i tidningen som fångade vår uppmärksamhet. Det stod att ett köpcentrum i närheten av där vi bor sökte modeller till sitt julmagasin, de ville ha modeller med en stark personlighet som stack ut från mängden. Både jag och min mamma tänkte ”Varför inte?” och sedan anmälde vi mig. En modell i rullstol är ju minst sagt något som sticker ut. På fotograferingen blev jag väldigt bra bemött och jag blev nöjd med bilderna. Jag kom inte med i magasinet, men däremot satte köpcentret upp min bild som en plansch på deras yttervägg, det var så roligt.
Ett smalt ideal
Efter fotograferingen började jag fundera över hur sällan det är man får se personer med synliga funktionshinder som modeller i tidningar och på TV. Modellyrket har ett väldigt smalt ideal, då menar jag inte bara smalt som små storlekar, utan jag menar att det är ytterst få personer som får vara med. Så fort en kropp sticker ut på något sätt som inte stämmer överens med normen så är det svårt att få ta plats på modescenen. I en drömvärld speglar modellerna befolkningen. Då får alla vara med, olika storlekar, former, hudfärger, funktionshinder och så vidare. Tyvärr ser det inte alls ut så idag, tråkigt nog. Självklart är det svårt att tillfredsställa alla hela tiden, men jag tycker att det kan bli betydligt bättre än vad det är nu. Jag kan nästan aldrig känna igen mig i modellerna som figurerar på de klädsajter där jag handlar. Det är jättesvårt att veta hur ett plagg ser ut på en själv, när man bara får se hur det sitter på en person som inte alls ser ut som en själv. Det är stor skillnad på vilka kläder som ser bra ut och är bekväma när man står upp jämfört med när man sitter i rullstol. Därför behöver vi fler rullande modeller, så att vi konsumenter som sitter i rullstol också kan få känna igen oss.
Modeller som visar vägen
Som sagt så är det ovanligt att se modeller med olika typer av synliga funktionshinder, men det finns ändå några som jag vill lyfta fram, eftersom det de gör är så värdefullt för många.
Jillian Mercado är en amerikansk skådespelerska och fotomodell. Hon är rullstolsburen på grund av muskeldystrofi och hon är en av få fotomodeller med ett synligt funktionshinder. Hon har modellerat för Diesel och hon är en av tre modeller på Beyonce´s officiella hemsida. Hon vill kritisera de rådande skönhetsidealen och hon brinner för att fler personer med funktionshinder ska få ta plats på modescenen.
Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Jillian_Mercado
Winnie Harlow föddes 1994 och är en kanadensisk fotomodell. Hon har hudsjukdomen Vitiligio som orsakar pigmentbortfall i huden. Eftersom familjen härstammar från Jamaica så är Winnie mörk i hyn och därför syns hennes sjukdom väldigt tydligt. Hennes karriär tog fart när Tyra Banks från America´s Next Top Model upptäckte henne på Instagram och ville att hon skulle vara med i programmet. Det ville hon, och hon kom på sjätte plats i 2014 års upplaga. Efter genombrottet blev hon modell för Desigual och därefter gick hon på catwalk på London Fashion Week. Sedan dess har det rullat på och hon har modellerat för flera av våra största klädmärken, såsom Victoria´s Secret, Diesel, Tommy Hilfiger och Nike.
Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Winnie_Harlow
Världens första transsexuella och rullstolsburna modell heter Aaron Philip och föddes på Antigua 2001. Hon upptäcktes vid 14 års ålder då hon skrev boken This Kid Can Fly: It´s About Ability (Not Disability) som skildrar hennes uppväxt med celebral pares. Hennes modellkarriär tog fart genom hennes sociala medier, där hon påtalade bristen av transpersoner i modebranschen, framför allt med funktionshinder. De senaste åren har hon bland annat modellerat för tidningen Vouge, Nike och Dove. Hon var dessutom med i musikvideon till Miley Cyrus låt Mother´s Daughter, som har över 100 miljoner visningar på YouTube.
Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Aaron_Philip
Louise Linderoth sitter i sin rullstol i rutig kavaj och gråa jeans. Bilden är med tillstånd hämtad från Gina Tricots hemsida.
Louise Linderoth – Designar kläder för personer i rullstol
Louise Linderoth föddes i Örebro 1993 och blev rullstolsburen som tioåring på grund av en ryggmärgsskada. Som barn var hon kreativ och intresserad av kläder, men det var när hon fick sin första symaskin i elvaårsåldern som intresset för att designa kläder tog fart på riktigt. Hon gick hantverksprogrammet med inriktning kläder och mode på gymnasiet och sedan har hon fortsatt utbilda sig inom det. Karriären tog fart när Louises examenskollektion visades på olika fashion weeks i Europa år 2017. Idag driver hon ett eget företag och har bland annat samarbetat med Gina Tricot.
När Louise fick frågan i en intervju om hur hon anser att modebranschen jobbar med funktionshinderperspektivet, så svarade hon att hon tycker det blivit betydligt bättre de senaste åren, men att det fortfarande behöver förbättras. Hon påpekade att vi har en normativ modevärld som är i behov av utveckling. Louise brinner för att lyfta olika människor och hon tycker det är intressant vilken inspiration olika utseenden kan ge till olika typer av design. Den senaste tiden har Louise jobbat mycket med jeans som är utvecklade för en sittande position.
Källa: https://www.youtube.com/watch?v=2OjJ_prI-Mk&t=88s
När Louise skulle visa upp sina kläder på Copenhagen Fashion Week så uppstod problem: hon fick inte ha några rullstolar på catwalken. Projektledaren för modevisningen berättade att anledningen var att om man tillät rullstolar för Louise kollektion så kunde andra designers också komma med speciella önskemål, exempelvis musik eller dansare på catwalken, vilket man ville undvika. De påstod också att rullstolarna hade riskerat att sinka showen, samt att det inte var ekonomiskt genomförbart. Louise hoppade av showen, eftersom hon jobbar för att få en mer inkluderande modescen och hennes kläder är speciellt anpassade för rullstolsburna, eller personer som av andra anledningar sitter ner mycket. Efter denna händelse hoppades Louise att det skulle ske en förändring. Hon hävdade att modebranschen behöver utmanas och att det skulle spela stor roll för personer med funktionshinder att få se rullstolsburna modeller på catwalken, för att få känna sig mer inkluderade.
Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0EGEmA/har-stoppar-de-modet-for-rullstolsburna
Företag som gör skillnad
Som tur är så finns det företag som gör skillnad i denna fråga och som vill vara mer inkluderande för alla.
- Gina Tricot: Säljer jeanskollektionen LOU DEHROT: Seated Jeans, som är designad av Louise Linderoth. Jeansen är speciellt utformade för att vara bekväma och följa kroppen i en sittande position, exempelvis när man sitter i rullstol.
Källa: https://www.ginatricot.com/se/stories/lou-dehrot - Aeries: Aeries är ett amerikanskt underklädesmärke och är dottermärke till American eagle. 2018 släppte de en underklädeskollektion där olika typer av modeller visade upp plaggen. De sökte modeller via sociala medier, vem som helst kunde söka och det var nästan 2000 kvinnor som var intresserade. Tillslut valdes 57 kvinnor ut, bland annat en i rullstol, en med stomipåse och en med insulinpump. Aeries ville visa verkliga och oretuscherade kvinnor, och efteråt hyllades de för kampanjen.
Källa: https://www.expressen.se/dinapengar/kladforetaget-hyllas-for-ovanliga-kampanjen/ - Ellos: Hösten 2020 lanserades Faces of Ellos i samarbete med modellagenturen Icons Agency. Till denna kampanj får vem som helst (över 18 år) ansöka om att bli modell. Ellos vill vara inkluderande och de vill att kunderna ska kunna känna igen sig i deras modeller.
Källa: https://www.ellos.se/story/made-by-women-faces-of-ellos
Vi lever i en tid av förändring och idag finns det både enskilda personer och stora företag som arbetar för att öka mångfalden inom modebranschen. Det skulle göra stor skillnad för många att få känna igen sig i de modeller som syns i medierna. Som avslut på den här artikeln vill jag tipsa alla om att se filmen Catwalk, där några av medlemmarna i Glada Hudikteatern går på catwalk i New York. I filmen får man följa deras resa, från att projektet startar till att de står och glänser på scen i sina vackra kläder. Filmen visar att mode är till för alla och att vem som helst ska få chansen att vara modell.
/Emelie
