Emelie och Elin pratar om sommar, alkohol och särbehandling

(Intromusik)

Emelie: – Du lyssnar på Funkarpodden – Vi är inte våra diagnoser, och idag är det jag Emelie och Elin som pratar med er.

Elin: – Hej på er!

Emelie: – Och idag ska vi diskutera ämnet alkohol och pressen kring alkohol. Vilket vi tycker känns väldigt aktuellt nu inför sommaren.

Elin: – För sommaren det är ju en sån där tid, kanske som mer eller mindre är starkt förknippad med alkohol.
Så vi vill väl slå lite hål på den här hetsen kring alkohol som kan uppstå.
Det är väl det som är tanken, Emelie?

Emelie: – Ja, absolut! Jag tänker, ska vi börja med att berätta lite om våra första tankar som dyker upp kring alkohol. Vad är din starka känsla när du funderar över alkohol?

Elin: – Alltså, jag tänker ju att jag är nästintill nykterist.
Därför att det känns lättare.
Jag har inte en sån stark relation till alkohol, jag tycker att det kan vara nästintill obehagligt när kroppen fylls med detta och man börjar svettas och man blir kissnödig och allt vad det är… Jag ska säga det att jag blir väldigt lätt kissnödig (Skrattar) när jag dricker alkohol.

Emelie: – Alltså ja…jag kan bara hålla med. Jag dricker inte alls speciellt mycket, jag heller. Den enkla anledningen till det är ju att jag inte tycker det är gott.
Jag tycker det inte behöver vara mer komplicerat än så, det är absolut inget direkt beslut jag har tagit av att inte dricka alkohol utan det är bara så att jag dricker bara det jag tycker är gott och all starksprit och så, tycker jag inte är gott.
Så jag hoppar helt enkelt över det…

Elin: – Jag…ja förlåt jag avbröt dig.

Emelie: – …nä jag skulle säga att jag som person har inget behov av att bli berusad. Jag känner mer att det skulle bli en obehaglig grej att man som person förändras och att man tappar kontrollen över sig själv.

Elin: – Mmm, jag förstår vad du menar. Jag kan ju tycka om viss alkohol. Jag dricker som sagt inte mycket, det är väl nån gång ibland på helgerna. Den enda alkoholen jag brukar dricka, om jag nu ska dricka någonting, det är cider.
Men vin och sånt, ja som du säger, starksprit det dricker inte jag heller. För att jag tycker inte om det.

Emelie: – Nä, jag håller med.
Och om vi ska prata lite om den här pressen som finns, kanske extra mycket bland ungdomar, unga vuxna. Vad tänker du kring den?

Elin: – Jag tänker, jag vet inte varför men helt plötsligt så kommer jag in och tänka på – samhället.
Att alkoholpressen kanske ökar. Som till exempel den tiden vi lever i nu där det är mycket våld och sådant i vår närhet. Då tänker jag att eftersom unga nu läser om våld och sådant så kanske det också ökar pressen till att börja dricka mer, tänker jag.
För att någonstans tänker jag att det hänger ihop?

Emelie: – Det tror jag absolut. Dt kan det göra, och där tänker jag att vi kommer in lite på vad som du och jag har pratat om innan. Att man som funktionsnedsatt är i en beroendeställning. Då har vi sagt att både du och jag tycker det är väldigt obehagligt när personer i vår omgivning förändras av alkohol. Eftersom vi måste kunna lita på personer som vi har runt omkring oss.

Elin: – Ja…och blir liksom ens omgivning, berusad eller någonting så hamnar man i en ännu mer utsatt situation än vad man redan är i.
Jag kan säga att jag har erfarenhet av det och det är inte roligt att vara den enda nyktra på en fest. När man dessutom behöver hjälp. Då kan liver vara riktigt tufft.

Emelie: – Det förstår jag. Absolut.
Då blir det en utanförskapskänsla också, kan jag tänka mig.

Elin: – Ja… men sen känner jag mig inte. Om jag ska prata ur egen personlig erfarenhet. Så känner jag mig inte utanför för att jag inte dricker.
Det var som jag pratade här nu innan du kom. För mig är liksom innehållet i ett vinglas eller någonting, själva innehållet spelar inte så stor roll. Det är kanske själva utseendet på glasen som ger den här känslan av festande eller firande – glädje.
Då tänker jag att det går lika bra att fylla glaset med något sånt, man behöver inte, tänker jag, fylla det med alkohol.

Emelie: – Det tyckte jag var jättebra sagt! Jag håller absolut med dig.
Det är bara som när man ser bilder på sociala medier med folk som sitter med ett vinglas i handen eller något liknande. Man blir ju oftast glad för man symboliserar det med någonting positivt.

Elin: – Men sen kan jag vara lite så här, allergisk mot folk som lägger ut på sociala medier. Det är precis ibland som att folk ska visa att; – Kolla vad jag dricker, eller: – Kolla hur jag har det, typ.
Men det här vinglaset symboliserar så mycket mer, jag menar bara man kan vara glad eller må bra och ha kul på ett annat sätt också, det behöver inte bara vara ett vinglas. Sen ibland är det väl klart att man har lagt ut sådana bilder, absolut. Men det är ju också för att man vill, känner jag, inte sticka ut för mycket från mängden. Som jag känner det så känner jag att jag sticker ut en del redan. Man vill inte sticka ut för mycket då helt enkelt. Så kanske det blir att man ställer sig till den skaran lite.
Men jag tycker det är tråkigt när man Instagram och Storys och bilder med öl och vin eller. Alltså glas, typ när dom är fulla…

Emelie: – Jag förstår…
Det var inte alls så jag menade. Utan jag menade just att…
Nämen som du säger att det är det här glaset som ger en glad stämning liksom.
Ser du på en bild så har du ingen aning om vad det är i glaset. Det behöver inte alls vara alkohol.

Elin: – Nä det kan ju vara apelsinjuice, eller vad för nått som helst…

Emelie: – Ja..

Elin: – …det vet man ju inte. Men jag tror att det du säger att så fort man ser ett vinglas tänker man att: – Ahh, där är alkohol i det, det måste där vara..
För att själva glaset är så starkt förknippat med det. Men jag tror inte att man tänker på att det kan vara alkoholfritt…alltså det gör man inte per automatik.

Emelie: -Mmm. Så kan det säkert vara.
Men sen funderar jag lite mer kring det här när du sa att man inte vill sticka ut mer än vad man redan gör.

Elin: – Mmm.

Emelie: – För både du och jag sticker ut från normen i och med att vi sitter i rullstol och hela den biten.

Elin: – Ja.

Emelie: – Och jag var med min mamma en gång på systembolaget. Det var min mamma som skulle handla och dom i kassan bad om hennes legitimation.
Och så bad dom även om min, och jag har fått höra senare att, så ska dom göra. När det kommer två personer oavsett om det är bara den ena som handlar.
Det hade jag ingen aning om.

Elin: – Men det är nog också för det här med att dom ska vara säkra på att inte finns folk som köper ut.

Emelie: – Mmm – det tror jag också.
Men i alla fall, kontentan av det här var att jag blev ganska glad över det. För som funktionshindrad känns det som ibland att du blir stämplad som ett barn. Även om man är långt över 18 liksom. Just den frågan visar att hon i kassan verkligen inte såg mig som någon som inte kan dricka alkohol bara för man sitter i rullstol.
Annars tror jag att det kan bli en press också som du säger, att man inte vill sticka ut mer än vad man redan gör.
Och då kanske man dricker för att lite grann motbevisa det här normen att man är, i vissas ögon, ett barn även om man är vuxen.
Vad tänker du kring det?

Elin: – Det tänker jag att du har väldigt stark poäng i.
Och det här med att man tänker så här: – Jamen du sitter i rullstol, du kan inte dricka!
Det är ganska intressant för det var ett ämne som jag pratade om också innan du kom hit idag. Då har vi hunnit prata ihop lite innan…och då så berättade jag om en incident som jag var med om.
Jag har ju en tvillingsyster, jag vet inte om du vet det men…

Emelie: – Jo…

Elin: – …det vet du kanske, ja.
Vi, vår familj, varenda midsommar och sånt brukar vi alltid fira det hemma hos mormor. Och den här midsommaren, jag tror att det var när vi fyllde 18 år eller så skulle vi fylla 19…
Den här midsommaren i alla fall skulle vi åka och fira hos mormor.
Och mormor är världens bästa lilla dam. Bakar jättemånga kakor och har kaffe till 110 personer.
Men i det här fallet så var det inte kakorna som var det stora, utan det var, jag tror att det var till maten så då Tilda som är min syster, att: – Jag skulle tycka att det var trevligt med ett glas snaps!
– Ja absolut, sa mormor. Visst ska du få snaps.
Och så gick hon då – och Tilda fick snaps. Då tänkte jag: – Men va fan, jag brukar inte dricka men jag ska testa det! Så jag frågade mormor också, – Kan jag få en snaps?
Då blev lite annat ljud i skällan!
Då kollade hon på mig lite så där avigt och jag uppfattade det liksom som att…
Nämen, så här typ att…
– Nä men inte ska väl du…
Och sen så sa hon, hon tittade på mig och så här. – Elin!
Med den tonen (Eeeeeliiiin) också.
Eeeeeliiin, och tittade på mig som att… – Du kan väl inte det…
Så tänkte jag, vadådå… Jag är lika gammal…
Men sen så sa hon att: – Du kan få smaka av mormor istället!

Emelie: – Mmm

Elin: – Så att där blev det ju en skillnad.
Då sa jag faktiskt till henne. – Nej, det vill jag inte, Jag vill ha mitt eget glas!
Då blev det lite så här att det blev suckar. Vad du är envis, liksom.

Emelie: – Ja…

Elin: – Då är det på det hållet, att jag är envis istället. Fast jag och min syster är lika gamla.
Men till saken hör att jag och mormor har alltid haft en väldigt nära relation. Närmre än egentligen min andra syskon. Och så tror jag att det är så att hon liksom känner att jag är fortfarande hennes lilla flicka.
Men det är ändå inte roligt att höra något sånt när man vill smälta in och så här.
Så hör man något sånt och det tar udden av det liksom.

Emelie: – Mmm

Elin: – Och man känner sig lite, som du också var inne på, liten och förminskad.

Emelie: – Det var, ja…jättebra historia. Det var precis så jag tänkte.
Jag kommer ihåg en, ja Rebecca som jobbade här innan, hon berättade om något sammanhang, jag kommer inte ihåg vad var. Men där det bjöds på alkohol, i alla fall. Och så kom det några personer som hade Downs syndrom. Då hade de som anordnade det här ställt fram saft och bullar till dom.
Och det tycker jag också, det säger det mesta!
Att man kanske särbehandlar mer än vad som behövs. I stället för att erbjuda samma till alla. Det gör ju att man känner sig utanför också.
Och kanske ännu mer det här – okej, då borde jag dricka för smälta in.
Även om man kanske vill ha saft och bullar…?

Elin: – Jag håller absolut med. Men i sådana sammanhang så tror jag också att det är att det vittnar om en osäkerhet. I det här fallet, arrangörerna som kanske tänker;
– Kan man som Downs syndrom, kan man dricka då?
Jag hade nog ställt mig samma fråga, men sen är det ju en helt annan femma att anta bara.

Emelie: – Mmm, jag förstår också att vissa inte kan veta. Alltså så, och det är ju klart oavsett vilket funktionshinder man har – så fort det har något med rörelseförmågan eller något liknande och göra så kan man ju inte, varken en själv eller omgivningen hur kroppen påverkas av alkohol.

Elin: – Jag kom på nu att jag har en till sån här historia.
Jag hade precis flyttat, jag gick ju på Riksgymnasiet i Kristianstad. Jag hade precis flyttat dit. Jag var väl 16 år.
Och så brukade jag alltid ta min permobil och gå på stan lite.
Så ringer jag upp mormor och hon frågar: – Vad gör du?
Jag går på stan, så här…och då säger hon liksom inte: -Ahh, vad trevligt, utan hon sa så här, som om jag skulle vara en liten unge:
– Elin! Du hoppar väl inte in nån bil nu va??
Men mormor! Hur skulle jag kunna… (Skrattar)
Jag har ju stor permobil!
– Ja, men du går inte fram till någon farbror som säger han har godis!?!
– Nej, så klart jag inte gör det! Hur skulle jag kunna göra det…
För det första, jag är 16 år gammal. Då vet man att man inte ska göra något sånt. Jag har en stor permobil, hur ska dom då kunna ta mig (Skrattar) och ha in mig i nån bil.
– Ja men, dom kan plocka ut dig ur permobilen och ta dig och sticka!
– Ja men mormor, jag är tung, det går ju inte.
Och för det första – för det tredje så hade jag i så fall skrikit. – Men dom kanske håller för munnen på dig så du inte kan skrika??
(Skrattar)
Emelie: – Aaa…

Elin: – Det är sådana saker, jag vet att det görs i välmening men det kan ju bli fel, liksom.

Emelie: – Mmm – Men jag förstår dig, och många är ju kanske lite extra när man har ett funktionshinder, det vet jag inte. Men det är väl ganska vanligt att både föräldrar och mor- och farföräldrar är liksom överbeskyddande.
Men det är klart att man vet att det bara görs i välmening, som du säger. Men i vissa situationer kan det vara lite svårt att känna det. Ibland tycker man det blir jobbigt.

Elin: – Ja precis. Och det gör ju att man drar sig för att hålla kontakten…

Emelie: – Mmm

Elin: – …med vissa, för att man känner att man orkar inte liksom.

Emelie: – Mmm

Elin: – Och det tänker jag också på, Emelie. Jag tänker på det du sa och tänker ställa frågan här. Dricker du någonting överhuvudtaget?

Emelie: – Lite grann gör jag. Lite som du, jag dricker cider och jag testar gärna grejer. Så jag provar det mesta, men allting som jag inte tycker om avstår jag..
Så mestadels cider för min del också.

Elin: – Vad tror du händer om man som funktionshindrad blir berusad? Vad tror du är det värsta som kan hända?
Jag vet ju inte för jag har aldrig blivit det men om man bara ska spekulera i vad man tror?

Emelie: – Hmm – jag vet inte riktigt. Det känns som vi som sitter i rullstol jämfört med nån annan som är ute på stan och blir jättefull och tappar medvetandet, känns det som det kan väl hända ungefär samma saker, tänker jag.
Däremot så har jag en lite rolig grej. Vi pratade om det här jag och min mamma så sa hon hade en klasskamrat, en gång i skolan som satt i rullstol.
Och så hade mamma sett den här personen ute nattklubb då. Och hade väl druckit lite för mycket där och i samband med det – Ja men det är väl skönt när man sitter i rullstol, man kan inte ramla omkull i alla fall. (Skrattar)
Så där har man väl en liten fördel.

Elin: – Ja, för det tänker jag. Man borde inte kunna ramla så lätt.

Emelie: – Nä…

Elin: – Man kanske kan ramla ur stolen, det vet jag inte men det är kanske bäst att inte spekulera i det (Skrattar)

Emelie: – (Skrattar) Nää..

Elin: – Men hur tänker du kring det här med nattklubbar, är det något du är intresserad av eller hur..?

Emelie: – Faktiskt inte alls!
Det känns ju också som en norm i samhället att alla liksom ungdomar och unga vuxna tycker om att gå på nattklubb.
Men – för det första är jag ingen nattmänniska! Redan där stridet det mot min person, liksom.
Och sen, kanske mycket beroende på min synnedsättning att jag tycker det är väldigt jobbigt i alla sammanhang där det blir högt ljud. Oavsett om det är på restaurang eller vad det är så tycker jag det blir väldigt påfrestande upplevelse.
Och sen – blinkande lampor och för övrigt då mörker. Så den lilla syn jag har, har jag absolut ingen nytta av om jag skulle gå på nattklubb.
Sen det här vi var inne på i början att – man kan inte lita på folk runt omkring sig när dom har druckit. Man vet liksom inte vad folk kan få för sig och göra. Så för min del känns det bara som en otrygg miljö. Det lockar mig faktiskt inte alls.
Hur känner du?

Elin: – Jag får ångest av att tänka på att folk faktiskt kan ha roligt när dom går ut på nattklubb. Därför jag ser inte det roliga i det.
Diskotek och sånt där har aldrig varit min grej. Jag vet när jag var mindre, mina föräldrar försökte och få med mig ut: -Elin, det är klart du ska gå på skoldisko!
Ja, men det är klar du ska dit där…
Men jag har aldrig haft något intresse för det. Som jag kan känna är lite problematiskt, det är kring det här med dejting och sånt, tänker jag.
Att det vanligaste stället att träffa nån på det är ju i sammanhang där det erbjuds alkohol. På restauranger eller på nattklubbar.
då tänker man att om man inte gillar den miljön, var ska man annars träffa nån, liksom.

Emelie: – Ja, mmm – det är klart man tänker så men å andra sidan både du och jag som inte gillar den miljön – då kanske vi inte ska träffa nån som tycker om den miljön heller?
Alltså, det känns ju bättre att träffa nån som är mer lik en själv, kanske?
…känner jag.

Elin: – Det har du definitivt en poäng i, så har jag inte sett det innan. Men det har du absolut rätt i.

Emelie: – Mmm – men jag håller med dig absolut att det är en plattform för att träffa människor som försvinner. Så är det ju…

Elin: – Det känns ju som det är där folk förväntar sig när man säger: – Ja men träffas ni? – Ja men vi träffades på krogen!
Det känns liksom så det är det fokl liksom – så här..

Emelie: – Mmm

Elin: – Men just nu finns det så många olika sätt att träffa människor på, jag menar..
Något av det värsta jag kan tänka mig är och behöva vara social på en nattklubb.

Emelie: – Mmm

Elin: – Nej det är ingenting för mig…

Emelie: – Nää

Elin: – …det heller faktiskt.

Emelie: – Nej, jag håller med dig.
Men jag tänker att vi har berört ganska så många ämnen kring det här nu…

Elin: – Ja

Emelie: – …men när vi nu inte är intresserade av att dricka en massa alkohol i sommar. Vad ska du göra under din sommar?

Elin: – Ja – jag ska iväg faktiskt, jag har väldigt många småutflykter faktiskt, dagsutflykter inplanerade. Och några konserter – och jag tänker, jag måste bara avsluta med att fråga dig, Emelie. Du är mycket på konserter också ju, precis som jag. För konserter är ju också ett ställe där det kan florera alkohol.
Hur tänker du kring det?

Emelie: – Jo, jag tycker ju jättemycket om att gå på konserter. Jag har väl kanske inte funderat så där jättemycket kring det. Det skulle väl vara om man går på festivaler eller liknande och där kan jag tycka att det blir lite obehagskänsla, ibland.
Men annars generellt kan man på arenor, på konserthus, mer trädgårdsliknande konserter, ja några kanske, men inte så att det blir en otrygg miljö. Sen kanske en fördom man har som är – beror lite kanske vad det är en typ av konsert, alltså går man på rockkonsert eller så – så skulle i alla fall jag kunna tro att det är mer – dom konserterna jag går på har jag inte upplevt att det inte är så himla mycket…
Det tycker jag är väldigt skönt.

Elin: – Sen undrar jag, har du varit på några trädgårdskonserter?

Emelie: – Ja men …ja – vad du definierar det som, vet jag inte riktigt men jag har ju varit på mindre spelningar som har varit – ja, men det var något café som hade en stor typ uteservering i en trädgård…

Elin: – För jag tänker att det är där också – mest på kanske trädgårdskonserter alltså att det är…

Emelie: – Jo det är klar det händer men det men det känns som det är vissa som är där för dricka alkohol och sen känns det som majoriteten är där för att lyssna på musiken.

Elin: – Sen tänker jag att det är upp till varje enskild människa…

Emelie: – Absolut!

Elin: – …att bestämma vad man ska hälla i sig. Men vet väl som regel var ens alkoholgräns går.

Emelie: – Mmmm – och sen tänker jag att man får omge sig med personer som man känner sig trygg med.

Elin: – Ja

Emelie: – Det gör ju jättestor skillnad.

Elin: – Det är sant!

Emelie: – I sommar ska jag åka på…

Elin: – Ja det var det jag skulle fråga -Vad ska du göra i sommar? (Skrattar)

Emelie: – Jag har också en del inplanerat, lite läger, lite dagsutflykter med familj och vänner och med föreningen då, unga med synnedsättning…

Elin: – Ja..

Emelie: – …har jag en del planerat. Sen blir det lite olika konserter runt om i Skåne.
Jag tycker det är jättekul nu när det har kommit igång igen.

Elin: – Vad trevligt – då ses vi kanske på nån av dom…

Emelie: – Ja, det hoppas jag!

Elin: – …vi har ju setts på konserter tidigare.

Emelie: – Ja…

Elin: – Ja..

Emelie: – Men jag tänker, ska vi tacka för idag?

Elin: – Det tycker jag låter som en bra idé!

Emelie: – Ja.. Tack för att ni lyssnade! Ha en glad sommar

Elin: – Tack för att ni har lyssnat och glad sommar på er…

(Outromusik)