Rubrik: Elin – Corona Och Framtidsplaner

[INTROMUSIK]

ELIN: Ni lyssnar på funkarpodden – Vi är inte våra diagnoser!

Och jag är tillbaka!

Idag är det Elin som sitter här och ska spela in en podd och det är väldigt härligt att vara tillbaka. Idag spelar jag in min första podd för i år så vi får helt enkelt se hur det blir.
Äntligen har vi började se ljuset i tunneln. Men när vi trodde allt var över så kom omikron, den nya corona varianten in i vårt land. Omikron drog undan så väl fötter som ben för oss.
Jag blev sjuk av omikron, jag tror det är ungefär två veckor sedan, och det har varit ganska tufft. Jag mådde enligt omständigheterna bra, fick lite influensasymptom med feber, den här berömda ledvärken, förkylning och ont i halsen. Halsen den kändes som ett rivjärn när det var som värst.
Att vara sjuk var inte så mysigt men jag kunde inte göra annat, än som alla andra, kurera mig och göra allt jag kunde för att krya på mig.
Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad, och trodde inte mina ögon, när jag satt där med mitt positiva test i handen. Jag som trott att jag bara hade åkt på en vanlig förkylning men så visade det sig att det var Corona.
Nu är jag så gott som återställd och jag känner att jag mår mycket bättre. Jag har bara lite förkylning kvar men inte ont i halsen, feber eller andra symtom.
När jag nu ändå är igång och pratar om corona, kan jag säga att det har varit en upplevelse det här, om det nu kan vara en upplevelse att vara sjuk.  Jo det har varit en upplevelse på så sätt att jag inte varit sjuk i influensa på, jag vet inte hur många år. Det är säkert 18 år sen jag var riktigt sjuk i maginfluensa. Så jag hade glömt hur det kändes att vara influensasjuk men det fick jag testa på nu igen.
Jag har ju haft mina assistenter här under hela tiden. Assistenterna behöver jag oavsett om jag är frisk eller sjuk. Det var inget att be för, de fick ta på sig skyddsutrustning och komma hit och jobba i alla fall.
Det var det som var själva upplevelsen. Jag kände mig så, jag kan inte komma på ordet, väldigt tudelad. Det går inte att lämna mig ensam när jag är sjuk, samtidigt vill jag inte att någon av mina assistenter skulle bli smittade.
I vanliga fall brukar jag och mina assistenter prata väldigt mycket. Under de här dagarna så pratade vi nästa inget av den enkla anledningen att assistenterna ville hålla sig undan för att inte bli smittade vilket jag tycker är fullt förståeligt. Det kändes bara lite ovant.
Det kändes konstigt för mina assistenter också för de är ju vana vid något helt annat att jag är pigg och frisk och är aktiv. Men jag orkade knappt sitta upp. Jag bara sov och sov, jag gick på sin höjd upp och åt och sen sov jag igen. Det var några väldigt händelselösa dagar där.

Oturligt nog blev min pappa smittad, pappa jobbar också som assistent hos mig. Han blev ju ungefär så sjuk, som jag också varit. Medan min assistent, som också smittades, bara fick lite hosta och förkylning. Det kändes skönt att hon fick det så pass lindrigt. Men jag kommer ihåg att när hon hade testat positivt fick jag självklart skuldkänslor. Skuldkänslor för att hon tvingats hem till mig och jobba här när jag var sjuk i corona. För att när hon arbetat färdigt hos mig skull hon i sin tur hem till sina små barn och man.
Sen sa de på nyheterna att den här nya varianten, omikron som den heter, sprids som en löpeld men att antalet patienter inlagda på intensivvårdsavdelning minskar. De säger också att den senast varianten ska vara vägen ut ur pandemin, så vi kan hoppas att de har rätt

Det är nytt år och nya tag,
Innan jul ansökte vi om daglig verksamhet, jag och mina föräldrar. Jag trivs jättebra på funkar och vill jättegärna vara kvar här. Men det finns en åldersgräns för att få arbeta med funkar, man får bara vara kvar tills man har fyllt 25 år. För mig är det bara två år kvar och innan dess vill jag försöka hitta den vägen som jag ska slå mig in på. Hjälpen att hitta vägen kan vara genom daglig verksam men det kan även vara genom att hitta en individuell placering. Det innebär att det är lite mer som en praktikplats som senare kan leda till ett arbete i arbetsförmedlingens regi.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Jag har varit rätt så anti innan för att det heter ju daglig verksamhet och jag har känt att min potential sträcker sig längre.
Jag vet ju inte om jag passar där men jag är också mästare på att ta ut saker i förskott. Jag kan ju egentligen inte veta i och med jag inte har varit där.  Det viktiga är att jag får ha med mig mina assistenter.

Ni som har lyssnat på mina podd tidigare känner till att jag vet vad jag vill med livet. Ni har kanske hört att jag driver min blogg och att jag har tankar på att så småningom utbilda mig till journalist eller i alla fall göra något relaterat till skrivande så jag kan bli hovreporter eller författare.
Efter att jag började på funkar så har jag varit på det klara med att ”skit” va kul det här är. Att det är skrivande och liknande jag ska jobba med och inget annat. Det leder säkert någonstans.  Jag är bara så rädd för framtiden. Personligen känner jag att jag inte har ett arbete för att få det sociala från kollegor och jag har inte ett arbete för att komma ut heller. Jag har ett arbete för att jag ska kunna bilda mig en egen väg i livet.
Att ta ett annat arbete som kanske inte är hälften så nära det jag vill arbeta med bara för att andra säger att jag inte kan arbeta som reporter eller med annat skrivande känns inte optimalt. Det känns också väldigt oroande att jag kanske aldrig kommer att kunna uppnå det jag vill i livet för att det finns olika till exempel att jag inte får ha assistans hela dygnet. Jag är så fruktansvärt rädd att det ska hända. Det är så sorgligt att klausuler-, lagar och regler och sånt ska stå i vägen

Avslutningsvis skulle jag vilja veta om det är någon av er lyssnare som har erfarenheter kring det här med individuell placering? Om någon har några tips att berätta om och hur saker och ting fungerar för er. I så fall får ni väldigt gärna höra av er. Ni kan skriva på sajten här under fliken som heter – Läsare berättar

Tack så mycket för att ni har lyssnat idag

Ha det så bra

[OUTROMUSIK]