Bild: Omslaget på filmen EGONu blir det filmtips! Jag tänkte tipsa om en av mina favoritfilmer, som är filmen ”EGO”. Det är en svensk film från 2013 som är skriven och regisserad av Lisa James Larsson. Genren är drama och romantisk komedi, och i huvudrollerna ser vi Martin Wallström, Mylaine Hedreul och Sissela Kyle

Handling
Huvudkaraktären är 25-åriga Sebastian, som spelas av Martin Wallström. Han är en utåtriktad kille som spenderar mycket tid på Stureplan och träffar snygga tjejer som han sedan dumpar dagen efter… Tjejer är dock inte hans enda intresse, utan han är också musikintresserad och hans karriär är precis på väg att ta fart när han råkar ut för en olycka och förlorar synen.

Då börjar ett helt nytt liv och han måste vänja sig vid att inte se, vilket inte är det lättaste. Han flyttar hem till sina föräldrar igen och får även en personlig assistent. Han vill verkligen inte ha någon som ska göra allt det han tidigare kunnat göra själv, men han har inget val. 24-åriga Mia, som spelas av Mylaine Hedreul, blir hans assistent och de kommer snart bra överens. Hon har inte jobbat med blinda förut, men har en solklar fallenhet för det. Hon är inte för påträngande, utan hjälper bara till när det behövs. Sebastian börjar se livet med andra ögon och inser då att det viktigaste inte är det som syns på ytan.

Allt är bra mellan Sebastian och Mia enda till doktorn bestämmer sig för att operera och Sebastian får tillbaka synen. Då går han tillbaka till att vara samma ytliga kille som han var i början av filmen, vilket inte alls faller Mia i smaken. Nu berättar jag inget mer, ni får helt enkelt se filmen.

Varför är filmen så bra?
Den här filmen är både rolig och otroligt känslosam. Framför allt Mia är väldigt rolig när hon syntolkar för Sebastian om vad som händer runt omkring dem, och lägger stor vikt vid detaljer som man normalt sätt inte talar högt om.

Filmen är även väldigt sorglig, att förlora synen blir en stor tragedi för Sebastian och även för hans föräldrar. Tidigare har ett äldre syskon gått bort, vilket gör att familjen redan är präglad av sorg. När Sebastian sedan blir blind blir det nästan lika jobbigt för hans mamma som för honom själv, och hon vill göra allt för att det ska bli så bra som möjligt för honom.

Enligt min mening har regissören fångat känslan av att inte se väldigt bra. Självklart ser situationen olika ut för alla och jag vet inte ens hur det känns att vara helt blind, men jag känner ändå igen mig mycket i filmen. De senaste gångerna jag tittat på filmen har jag nästan velat stänga av för att det känns som det är mina egna känslor som beskrivs och det känns så nära.

Även om detta är en spelfilm så tycker jag det finns mycket att lära av den. Jag tycker exempelvis den är perfekt att visa för skolklasser om det finns en synskadad/blind elev i klassen, men även annars. Det är viktigt att barn tidigt får lära sig att alla människor fungerar på olika sätt. Eftersom filmen blandar komedi och tragedi så har den något för alla, och man kan både njuta av filmen samtidigt som den är väldigt lärorik.

Hoppas ni blivit sugna på att se filmen nu när ni läst min artikel, jag rekommenderar den starkt!

/Emelie