Bild: Flicka med mobilAtt ha någon sorts funktionsnedsättning eller diagnos är jobbigt i sig. Man sticker alltid ut från mängden, vare sig man vill det eller inte. Som jag har tagit upp i tidigare artiklar vill jag bara att människor i min omgivning ska se mig som vilken annan människa som helst. Men den informationen är inte så självklar hos andra som den är för mig och som den borde vara, det går liksom inte riktigt fram.

Jag kan inte räkna på mina tio fingrar, gångerna jag har fått någon dum kommentar från någon angående mitt handikapp och inte bara dum som i elak, utan dum som i rent ut sagt helt jäkla iq-befriad.

När jag slutade nian och började första ring i gymnasiet gick jag djursjukvård ett år innan jag bestämde mig för att byta linje av olika anledningar. I den klassen hade vi även en annan kille som satt i rullstol. Vi kan kalla honom Linus.
Skulle nog inte klassa honom som något mer än en klasskompis, inte alls för att jag ogillade honom utan för att vi inte riktigt klickade. Vi hade absolut ingenting gemensamt, förutom just det att vi båda satt i rullstol, vilket gjorde att vi inte hade så värst kul ihop.

Jag minns att redan i första ring började mina klasskompisar prata om studentbalen, som då var hela två år fram i tiden. Tjejerna i min klass började redan då prata om hur de ville att balklänningen skulle se ut och vem man ville ta med sig som sin baldejt. Det var då det kom på tal.
Min klasskompis påstod att jag absolut skulle gå på balen med Linus. Jag frågade såklart vad hon grundade det på, eftersom han och jag, som sagt inte var särskilt bra vänner. Hon svarar då att vi hade ju varit jättesöta ihop på balen, eftersom vi båda satt i rullstol. Jag borde tydligen även definitivt börja prata och umgås med honom mer för att vem vet det “kanske finns något där” och “det kunde kanske bli något”.
Än idag grubblar jag över hennes konstiga tankesätt.

Men kommentarerna slutar inte där och det är inte bara “live” utan också väldigt mycket online.
Jag antar att de flesta i min ålder någon gång i sitt liv har haft någon typ av dejtingapp. Kommentarerna jag har fått där och på andra sociala medier är nästan ännu värre. Det kan vara något i stil med…
“Ahhh, men din kille har också en funktionsnedsättning då eller?”
“Vänta… hur har du sex då, i rullstolen eller? Eller vänta, kan du ens ha sex överhuvudtaget?”
Man märker ju vad de flesta killar i min ålder är ute efter…
Liksom- vi ska inte gå in  på detaljer här så sluta ställ så fruktansvärt korkade frågor.

Något jag också hört en del är “hur är det med benen idag då?” Precis som om min CP – skada skulle bli bättre på en dag eller försvinna över en natt.
Jag önskar bara att människor kunde se mig som Amanda och inte som en människa med en funktionsnedsättning. Då hade ingen av dessa frågor eller kommentarer kommit på tal.

/Amanda