Bild: Rebecca i svartvitt - håller sin hand med med ärr

Rebecca i svartvitt – håller sin hand med ärr och ringar.

Vad menas med ”dolt” självskadebeteende?
Vad jag menar med just dolt är när man själv skadar på ett sätt som inte riktigt märks om man inte tittar noga. Självklart är det ju många som har riktigt svåra självskadebeteenden som också gör sitt bästa för att dölja det, men jag ska förklara skillnaden.

”Milt” självskadande
Det jag själv gör som fortfarande är ett ångest beteende och en form av att självskada är att riva och bita sönder mina fingrar och naglar, dra mig i håret, dra av tånaglar och riva mig själv tills jag får brännmärken, när det är som värst. Detta är inte något som är så ovanligt, alltså det här med att bita på naglarna till exempel.

Det som gör att det går över gränsen är att jag biter ner naglarna tills dom knappt är kvar och biter och river sönder huden runt omkring. Det är näst intill aldrig som jag inte har sår på mina fingrar. Skillnaden på detta ångest beteende jämfört med svårt självskadande (så som att skära sig bland annat) så kan jag säga att det är något jag är okej med. Jag inte gör det medvetet, men hellre detta än vad man tog till för att lugna ångesten förr.

Vad detta lett till
För mig har det som värst lett till att jag har fått operera mina stortår tre gånger för att jag rivit sönder dom. Men som sagt, det är fortfarande bättre än förr och jag är idag lite utav en expert på hur man tar hand om sår och själva läkprocessen.

Inte så ovanligt som man kan tro
Dessa ångest beteenden är väldigt vanliga tro det eller ej. Där är många som omedvetet biter på sina naglar och river på sina fötter, till exempel. Jag vill definitivt inte förminska allvaret i något som helst självskadebeteende, jag rekommenderar starkt att man söker hjälp för att kunna hantera sin ångest på annat sätt. Detta är något jag får hjälp för och har kontakt med läkare bland annat. Men för mig är detta beteende något som är extremt svårt att bli av med för mig personligen. Och det är inte konstigt om andra kämpar med det också trots att man får hjälp.

Det tar sin tid helt enkelt, och man kan inte bli av med alla svårigheter på en gång. Det kan ta flera år. Man får ha tålamod med sig själv och fortsätta kämpa. Jag tror det bästa man kan göra är att försöka hitta något annat att pilla med istället, så som olika fidget produkter. Vet man inte vad det är så rekommenderar jag starkt att man kollar upp det. Det är något utav det enda som faktiskt hjälp mig lite, det problemet jag har personligen är att komma ihåg att ta med mig dom bara. Inte lätt att vara konstant disträ men man får göra det bästa utav det och ta det med lite humor ibland. Det underlättar!

/ Rebecca