Bild Bildbeskrivning: En bild på ett par fötter iklädda gympaskor som är på väg bort från kameran. På bilden syns även en cykelgång och gräs bredvid den. Alla har vi någon gång varit med om ett svek, jag tycker att jag varit med om det alldeles för många gånger de senaste åren. Det lustiga är att folk som sviker andra människor inte verkar förstå hur stor skada det faktiskt gör. Som om jag inte mår dåligt om någon bara struntar i mig helt plötsligt, och som om jag inte undrar vad det var som hände.

Sår som inte läker
De senaste åren har jag fått många nya kompisar, men efter ett tag har flera av dem lämnat mig. Ofta har det varit kompisar i skolan som hittat någon annan att vara med, men det har även varit personer jag träffat på fritiden som bara försvunnit ur mitt liv och slutat höra av sig. Vissa av sveken kan jag tänka tillbaka på än idag och jag blir lika ledsen varje gång. Det känns som sår som aldrig läker, eller i alla fall tar det väldigt lång tid. Känslan av att bara bli lämnad helt plötsligt finns kvar även om det gått lång tid. Jag har ju fortfarande inte fått varken någon förklaring eller ursäkt, vilket gör det svårt att bara glömma. Jag lär mig att gå vidare och inte lägga energi på det, men det finns ändå kvar inom mig.

Det gör ont och det får konsekvenser
Folk som sviker eller lämnar andra människor helt utan en förklaring verkar inte förstå hur dåligt den andra personen kan må av det. Först och främst blir man väldigt ledsen varje gång, och jag vill ju inte direkt påstå att man får bättre självförtroende, snarare tvärtom. Det är fruktansvärt att känna sig åsidosatt som jag gjort många gånger och jag undrar alltid vad det var som gick fel och vad jag själv kunde gjort för att förhindra det.

Alla dessa vänskapsrelationer som gått i kras har satt spår i mig och det tror jag det gör för de flesta som utsätts för det. Jag tar aldrig en vänskapsrelation för given, vilket i och för sig kan vara positivt, men jag blir lätt orolig att de vänner jag har ska lämna mig.  Jag är inte alltid så stark som många verkar tro och att bli sviken på det här sättet är något som tar hårt på mig, även om jag inte vill visa det.

Tyvärr inget ovanligt
När jag träffar mina synskadade kompisar pratar vi ofta om hur man har det i skolan och hur det går med kompisar. Det som slår mig är att många av oss har det lika jobbigt. Vänner kommer och går utan att tänka på oss, vilket är helt förfärligt. Vi har lika mycket känslor som andra människor och borde därför behandlas med samma respekt som alla andra. Det är en av anledningarna till varför jag tycker om att umgås med andra personer som har en synnedsättning. Vi sitter i samma båt, både när det gäller vår synskada i sig självt, men även konsekvenserna av den. Många av oss känner sig ofta svikna av kompisar och känner sig utanför i skolan, vilket gör att vi kan finnas där och stötta varandra.

Om jag ska se något positivt i allt det här eländet så är det att jag aldrig kommer svika någon på det sätt som jag själv blivit sviken. Jag vet hur jobbigt det är och jag blir så ledsen för alla som är eller har varit i samma situation som jag. Ni är helt fantastiska, fortsätt kämpa.

/Emelie