DCDDCD står för Developmental Coordination Disorder. Har man diagnosen DCD har man motoriska svårigheter. På sidan Rikshandboken barnhälsovård Profession står det att Ca 5-6% av Jorden befolkning har diagnosen och att diagnosen är vanligare hos pojkar en hos flickor. Diagnosen upptäcks ofta efter fem år ålder, då man ser att den motoriska utvecklingen inte är på samma nivå som hos jämnåriga. Hälften av alla som har DCD har också ADHD. Förut satt diagnosen ihop med ADHD, då kallades diagnosen Damp. Men när man förstod att inte alla personer med diagnosen Damp hade motoriska svårigheter delade man upp diagnosen i två olika diagnoser i stället.

Vad är då DCD och ur påverkar det vardagen
Jag har själv diagnosen och upplever det som jobbigt i många vardagliga situationer. Visst var det jobbigt på idrotten i skolan när man skulle röra på sig. Men det många inte känner till, och tänker på, är att allt vi människor gör bygger på motorik. Att skriva till exempel, kräver ett stort fokus och många delar av kroppens muskler måste vara aktiva, detta samtidigt som hjärnan måste tänka ut vad man ska skriva. Detta blir ännu mer jobbigt eftersom det för mig inte är automatiserat. Jag måste alltså tänka på hur jag håller pennan och hur mycket min hand ska ta i när den skriver. Detta plus att jag ska kunna fokusera på själva innehållet i det som ska skrivas. Det säger ju sig själv att det blir mycket för hjärnan att tänka på. Men eftersom jag också har ADHD och Asperger syndrom som gör att det är är svårt att redan från börja hålla fokus, blir jag snabbt trött när jag skriver. Detta ledde till att det var jobbigt för mig i skolan.

Steg för steg
När personer utan diagnosen går ner för en trappa eller knyter skorna går det lätt, eftersom de inte behöver tänka på vad de gör. Men för mig är det svårt och tar längre tid än för andra. Detta därför att jag måste tänka på varje steg i det som ska göras. Det är inte aromatiserat i mig. Jag måste tänka på att lyfta benen när jag går ner eller upp för en trappa, fokusera så att foten hamnar rätt och tänka på hur mycket tyngd som bör läggas på de olika benen. Eftersom min hjärna inte har full koll på vad min kropp gör, är musklerna ofta spända. Har man DCD har man ofta låg muskeltonus och behöver kompensera för det genom att spänna kroppen. Då blir det lätt att man använder för mycket kraft i det man gör. Det sliter på mina muskler, som hela tiden tar i för mycket för att kompensera det den inte har kontroll på. När jag skriver blir min arm och hand snabbt trötta, eftersom de hela tiden är spända. Samma sak är det för mina ben, de gör också ofta ont eftersom de oftast använder för mycket kraft när jag tex går. Nu träffar jag en sjukgymnast som ska försöka hjälpa mig att få musklerna att slappna av.

Känner mig korkad
När jag ska lära mig något nytt, tar det ofta lång tid för mig. Särskilt om uppgiften innefattar många motoriska moment. Min hjärna tar lång tid på sig att förstå hur den ska utför den motoriska uppgiften. Så många gånger jag spelat lat på idrotten i skolan för att slippa känna mig dum som gör fel. Eftersom det inte finns tillräcklig mycket forskning på DCD är diagnosen för många okänd. Mina idrottslärare visste nog inte hur de skulle bemöta och hjälpa mig. Det har medfört att jag känt mig korkad och dum eftersom jag inte klarat av det som mina klasskamrater gjorde. I genomsnitt sägs 1 barn i varje skolklass ha diagnosen. Tänk så många som måste vara, eller ha varit, i samma jobbiga situation som jag var. Om skolan var bättre på att stötta och hjälpa dessa personer, skulle så många må mycket bättre. För ingen borde behöva vara utanför och känna sig dum.

Kan jag?
Ofta hoppar jag över träning och aktiviteter där man ska röra på sig. Jag tänker ”Kan jag verkligen det där?” Men det mesta klarar jag faktiskt av, men det är rädslan som sätter stopp. Rädslan att göra fel och inte ha kontroll på sin egen kropp. Men om jag får göra saker i min takt utan stress och press så klarar jag det.

Så till alla er som precis som jag har diagnosen och känner er utanför säger jag det som jag själv så gärna skulle behövt höra som liten. ”Du är inte dum eller korkad, din hjärna behöver bara länge tid på sig för att förstå. Du kan klara precis vad du vill, även om vägen dit kan kännas jobbig!”

/Sofia