Bild: Sofia intervjuar Anna

Jag hade tagit mig till Lund för att träffa sjukgymnasten Anna Milesson som jobbar på barn- och ungdomshabiliteringen där hon bland annat stöttar upp barn och unga med DCD.

Tanken med träffen var att få lära sig mer om diagnosen DCD och hur den påverkar vardagen.

Anna börjar med att berätta att DCD står för Developmental Coordination Disorder och är en motorisk koordinationsstörning. DCD påverkar hur man tolkar och hanterar sinnesintryck. Med andra ord hur vi tar hand om den informationen vi får från våra sinnen.

2 % av alla fickor och 8 % av alla pojkar har diagnosen.

Har man även Autism eller ADHD är sannolikheten större att man har DCD. Man kan ha svagare känsel i leder och muskler och på grund av det ha svårt att lära sig nya rörelser.

Hon säger att diagnosen påverkar vardagen och att det finns en risk att man känner sig klumpig och mår sämre om man har diagnosen. Man är sen i sin motoriska utveckling och kanske lär man sig gå eller cykla senare.

Hon berättar att man till exempel kan ha svårt att använda flera delar av sin kropp samtidigt och lära sig nya rörelser. Man kan även ha svårt med sin balans och har ofta svårt med finmotoriken vilket kan leda till att man har svårt att lära sig skriva och att hålla i pennan. Det kan även vara svårt att klippa och att använda bestick när man äter. Ett tips kan vara att använda ett penngrepp. Man kan även använda ett tangentbord istället för att skriva för hand.

Hon fortsätter med att säga att vissa saker som inte är ansträngande för andra barn blir ansträngande för barn med DCD. Har man DCD får man anstränga sig mycket mer för att klara av vissa saker och på så vis blir man lätt väldig trött. Mycket under skoldagen kan vara extra ansträngande, tex idrott. Man blir lätt uttröttad och kanske inte orkar vara med. Därför kanske man behöver mer pauser under en skoldag.

Har man DCD kan man också vara svag i musklerna och ha mjuka leder. Det kan göra att man får en dålig hållning eller blir trött när man sitter. Om man känner sig trött kan ett tips vara att sitta i en bättre stol med fotstöd och armstöd. I de lägre klasserna använder man ofta fotstöd på stolarna i skolan. Det är viktigt att ställa in fotstödet i bra höjd. Men man kanske behöver en annan stol som också har armstöd. Det är även viktigt med pauser där man får upp och röra på sig och att inte sitta i samma ställning hela tiden. Ett annat bra tips för personer med DCD kan vara att använda stabila skor. Kanske med inlägg i. Detta därför att man kan se att flera barn med DCD har väldig mjuka fötter.

Hon tipsar föräldrar om att det kan vara bra att försöka hitta någon fysiks aktivitet som barnet tycker är rolig att göra och försöka stötta upp det. Därför att det generellt är bra för kroppen att röra på sig. Det behöver inte vara några avancerade saker. Det kan till exempel vara att bada eller att gå en tur i skogen, säger hon. Det viktiga är att barnet tycker att det är rolig.

Hon säger att om man som förälder till exempel ska hjälpa sitt barn att lära sig cykla, är det vikigt att dela upp momenten och träna i en lugn miljö. Sedan är det även bra att träna i en lite mer stökig miljö där det är tänkt att man ska kunna det framöver. Men det viktigaste är att tänka stegvis och inte göra allt på en gång.

Jag frågar om man kan träna bort diagnosen. Anna menar att om man får hjälp i tidig ålder får man det lättare som ungdom och vuxen. Hon påpekar att om man får bra träning i tidig ålder får man det lättare som ungdom och vuxen. Jag kan tänka mig att man förmodligen alltid kommer att ha svårt att lära sig nya fysiska saker. Men om man tränat det mycket som barn så går det oftast lättare att lära sig nya saker som vuxen.

Jag frågar henne hur hon jobbar för att stötta upp barn och unga med diagnosen. Hon säger att i teamet där hon jobbar träffar någon annat barnet först och uppmärksammar att barnet har det svårt moriskt. Sedan skickas barnet över till henne. Då tittar hon på barnet och försöker göra en djupare kartläggning över barnets motoriska förmåga. Hon försöker ta reda på vad det är som är svårt men också vad som fungera bra och som barnet tycker om att göra. Sedan sätter hon upp förslag på träning som är bra för just det barnet. Hon försöker också hålla en bra dialog med skolan. Det är viktigt att skolan vet om hur svårt det kan vara att göra vissa saker om man har diagnosen. Hon försöker också att hjälpa till att hitta en motorisk aktivitet som barnet tycker är rolig och sedan försöker hon stötta upp den.

När jag frågar om hon vet om det finns några fördelar med diagnosen blir hon tyst ett tag och funderar. Sedan säger hon att en fördel med diagnosen kan vara att man lägger mindre tid på motoriska aktiviteter och istället lägger mer tid på annat och på så viss bli ännu duktig på det.

Hon avslutar med att säga att DCD har varit en glömd diagnos. DCD börjar uppmärksammas mer nu i samhället och det tycker hon är jättebra. Hon säger att det är roligt att få sprida kunskapen vidare om diagnosen.

/Sofia