Bildtext: Leonardo da Vincis teckning ”Den vitruvianske mannen” utforskar den moderna människans proportioner, såsom också CPUP gör, men på ett annat sätt. Redigerad av David.

Jag har som ni vet en CP-skada, även kallat Cerebral Pares. Diagnosen påverkar i korta drag mina ben och gör att jag går lite konstigt. Min diagnos påverkar inte min vardag jättemycket eftersom jag lärt mig att hantera det mesta.

Något jag inte slipper undan, och förvisso lärt mig att hantera bättre med åren är mätningar. Mer specifikt CPUP.

Vad är en CPUP – mätning?
CPUP, är en förkortning som står för ”Cerebral Pares UppföljningsProgram” och CPUP-mätning är en mätning som habiliteringen gör en om året på dig som har Cerebral Pares, som går ut på att kolla så att lederna i kroppen fungerar som de ska, men inte bara lederna utan också rörligheten. Det jag anser är viktigast är att en CPUP-mätning kan förebygga felställningar, som också är en ganska stor poäng med att göra mätningen. En sån här mätning kan hjälpa alla inom habilitering och sjukvård att få en tydligare bild över hur Cerebral Pares ser ut generellt och hur det förändras övertid.

”Hur går mätningen till?”
Min senaste mätning gjorde jag för inte så länge sedan på Vuxenhabiliteringen i Lund. Då fick jag gå in i ett rum tillsammans med min sjukgymnast som hade hämtat mig i väntrummet. I rummet möttes jag av min arbetsterapeut, som jag inte träffat innan. Lite längre bort på en stol satt en student som inte sa eller gjorde så mycket undersökningen, han skulle bara iakta vad min sjukgymnast gjorde.

Jag gick in och la mig på britsen, fick en kudde och de började göra sina mätningar. De hade flera papper med fält och gradnummer som skulle fyllas i, upp och ner. Det var inget jag bekymrade mig värst mycket om, eftersom jag redan somnat. Det viktiga när man ska såna här mätningar är att man är avslappnad. Det lättaste sättet för mig tycker jag är att somna.

Jag att slappna av på det här sättet, eftersom då minskar spasticiteten i mina ben. Spasticitet är något jag skulle beskriva som små, eller stora ofrivilliga rörelser och det beror på muskelspänningar då musklerna är både svagare och mer spända än vanligt. Musklernas spänning är i obalans, och vissa muskelgrupper drar starkare än andra. Spasticiteten är olika hos alla personer som har CP.

Sjukgymnasten och arbetsterapeuten använde en gradskiva, och sträckte båda mina händer och fötter utefter sina papper. Själva mätningen tog inte så lång tid, men efter att den var klar så skulle jag svara ett formulär som handlade om hur jag kan nå saker utan att sträcka mig efter dom, och tvärtom. Formuläret innehöll också frågor om mitt mående.

Jag var ärlig. Jag är ju alltid sedd som den glada är alltid mår bra, men riktigt så är det inte.

Så mätningen gick bra, och inga värden har blivit sämre och det är förvånansvärt med tanke på att jag inte använder mina ortoser längre. Jag kommer också få hjälp med mitt mående tack vare en kurator, efter nyår.

Heja mig.
/David