Fotograf Emelie

Bildbeskrivning: Doktorn i Blind Village, samt ett gult räcke längst cykelvägen

För några veckor sedan var jag på en studieresa i Lettlands huvudstad Riga, tillsammans med en förening som heter US Syd, Unga med Synnedsättning. Vi gjorde flera olika saker, som både var roliga, intressanta och lärorika. Bland annat besökte vi Blind Village i utkanten av Riga.

Vad är Blind Village?
Blind Village är ett litet samhälle i utkanten av Riga. Det grundades under 1950-talet när Lettland var styrt av Sovjetunionen, och var helt enkelt ett samhälle för de blinda och synskadade invånarna i Riga. Där fanns en fabrik där de synskadade fick jobba med att exempelvis binda borstar.

Idag ser däremot situationen annorlunda ut, även om grundtanken om ett samhälle för de blinda lever kvar. Fabriken är nedlagd sedan länge, eftersom när Lettland blev självständigt fanns det inte längre någon som kunde/ville finansiera den. Det är väldigt svårt att få jobb som synskadad i Lettland, vilket har lätt till att ca 90% är arbetslösa. En skrämmande tanke för oss här i Sverige.

Nu bor det heller inte bara personer med synnedsättning i byn, utan även andra. Det förstod vi under vårt besök i samhället, eftersom det stod bilar parkerade längst gatorna. Vår guide berättade för oss att det naturligtvis inte är de blinda som kör bilarna, och berättade sedan varför där stod bilar. Under Sovjets styre hade de väldigt märkliga hyresavtal, vilket innebar att när den synskadade som flyttat in dog, fick hans/hennes barn ta över lägenheten, oavsett om de var synskadade eller ej. De som jobbar med de synskadade försöker dock ändra på detta, men det är inte så lätt, eftersom ägarna har kontrakt på det.

Något annat som är unikt med dessa kontrakt är att man bara betalar en engångssumma när man flyttar in, och sedan endast el och vatten. Det har genom åren lätt till att det endast är 200 av 700 invånare i byn som är synskadade. Eftersom de inte betalar någon hyra får byn inte heller in pengar till exempelvis renoveringar och annat som behövs i samhället. Det märkte vi väldigt tydligt när vi var där, eftersom både hus och vägar var extremt slitna och i stort behov av renovering.

Hur är tillgängligheten?
Något man faktiskt får ge Blind Village cred för är tillgängligheten. Eftersom vägarna är så dåliga kan man inte ha ledstråk på dem såsom vi har i Sverige, men däremot har de satt upp gula räcken längst alla vägar och cykelvägar, för att de blinda ska kunna ta sig fram självständigt. När vi besökte Blind Village fick vi också se ett bibliotek som var anpassat för synskadade. Exempelvis är inga skyltar i biblioteket skrivna i svart och vitt, utan istället svart och gult, som är en tydligare kontrast. Biblioteket lånar ut både punktskrift och ljudböcker. De läser även in tidningar, för att de blinda ska få ta del av dem också. Vid vägarna finns det också skyltar som talar om att där bor blinda personer, men det är inte den vanliga orangea skylten med svarta prickar som vi är vana vid. Här har man istället en skylt med ett par solglasögon på. Väldigt fördomsfullt, men ändå lite kul.

Att ha ledarhund i Lettland
När vi besökte Blind Village fick vi också träffa en synskadad kille som hade en ledarhund med sig. Hunden såg inte alls ut som våra ledarhundar gör här hemma i Sverige. Vi har oftast Labradorer eller Golden Retrievers som ledarhundar, medan den här hunden var mycket mindre, hade tjock svart päls och uppstående öron. Ägaren berättade för oss att de brukar korsa Labradorer med andra raser, för att få en mindre hund som är lättare att ta med sig. Hundarna tränas dessutom upp i Finland, vilket innebär att alla kommandon är på finska. Hundägaren berättade för oss att han tycker det är bra, eftersom om någon annan kallar på hunden så förstår den inte det och fortsätter följa sin ägare. Det är inte lätt att få en ledarhund i Lettland, eftersom de endast har nio stycken. Det är stor skillnad mot Sverige, då vi har ungefär 300 stycken.

Mitt intryck av Blind Village
När jag först hörde talas om Blind Village tyckte jag det lät jätteroligt, ungefär som att vara på läger med mina synskadade kompisar året om. När jag kom dit fick jag dock en helt annan syn på det. Byn är extremt exkluderande från samhället, och medan vi här i Sverige försöker inkludera folk med olika funktionsnedsättningar i samhället, så känns det som de gör precis tvärtom. I byn finns allt, exempelvis tandläkare, doktor och skola, vilket gör att invånarna aldrig behöver lämna byn. Det enda jag skulle se som positivt är att jag tror de får en fin gemenskap där, samt att de har olika aktiviteter i byn. Exempelvis en utescen på sommaren, där de spelar musik tillsammans.

/Emelie