Bild på en kundvagn

Bild på en kundvagn

Att ett barn tittar på mig med stora ögon samtidigt som de går i mataffären, hållandes sin mamma i handen är vardag för mig och det är helt okej. Eftersom de är små och inte alltid förstår varför jag ser ut som jag gör eller går som jag går, så förstår jag.

I många fall tror jag att jag är den första som visar för föräldrarnas barn att funktionshinder finns ute i samhället. Inte ordagrant såklart, men jag visar det genom att våga vara ett föredöme.

Inget fel med att vara nyfiken

Det händer en del gånger när jag är och handlar att jag hör ett eller flera barn fråga sin mamma ”vad det är för fel på mig”. Det är inget fel på mig och jag är som de flesta andra, vilket jag hör föräldrarna säga ofta, som svar till sina barn.

Barnen tittar igen på mig igen och jag drar på ett leende, mest för att inte skrämma dom.

Fåtal gånger blir barnen rädda…

En del små barn blir till min förvåning ett fåtal gånger helt förskräckta, och ryggar istället tillbaka. Så här i efterhand förstår jag varför vissa barn reagerar på detta sättet.

Vilket litet barn hade inte blivit vettskrämd av att en okänd person, med stavar i händerna, som dessutom ser ut att vara fyra meter lång ut, i barnens ögon, plötsligt ler jättebrett mot en? Klart man blir rädd, det hade jag med blivit om jag varit så liten. Det är med andra inget konstigt utan en helt normal reaktion som jag ibland får från barn som undrar, och jag berätta för dessa om min funktionsvariation.

Positiva barn

Det är dock ytterst sällan som ett barn reagerar negativt på mitt leende. I nästa sekund tittar jag på föräldern, nickar lättsamt och går vidare. Inte mer med det. Att en så enkel sak kan lära ett barn, i enkelhet, vad ett funktionshinder är för något… Det är helt fantastiskt. Skulle det hända varje dag så hade varje dag utan tvekan varit helt fantastisk.

Jag vill säga tack till alla föräldrar…

…som förklarar för sina barn vad en funktionsvariation är när deras barn pekar nyfiket på oss som har funktionsvariation. Ni lär barnen något väldigt viktigt, att alla vi människor är helt normala. Det tycker jag är helt fantastiskt. Tack!

/David