Idag på Internationella funktionshinderdagen vill jag ta upp ämnet bemötande, eftersom jag tror att alla som lever med funktionshinder ofta eller sällan blir dåligt bemötta av sin omgivning. I den här artikeln kommer jag berätta om dåligt bemötande som jag råkat ut för, men också om hur jag som handikappad vill bli bemött och förhoppningsvis kan jag ge några tips till dig som medmänniska.

Bild på en två personer som hälsar på varandra genom att ta i hand.

Bild på en två personer som hälsar på varandra genom att ta i hand.

 

Dåligt bemötande

Ett av mina, och säkert många andras, stora problem gällande bemötande är att personer jag träffar väljer att prata med min förälder, ledsagare eller kompis istället för att vända sig direkt till mig. Detta började redan på lågstadiet. När jag kom gående tillsammans med min mamma så hälsade mina klasskamrater ofta på min mamma istället för på mig, och det var först när mamma gestikulerade mot mig som jag också fick ett hej. Det är helt obegripligt för mig att barn redan när de är åtta år gamla väljer att inte hälsa på den som är annorlunda. Detta problem försvann så småningom, eftersom det inte är lika roligt att hälsa på en förälder när man kommer upp i tonåren, men samma bemötande förekommer på andra platser än idag. Ibland tittar personen inte ens på mig, då gör det extra ont.

En mening som dykt upp i mitt liv vid flera olika tillfällen är: ”Vad snälla kompisar du har som tar hand om dig”. En av gångerna var när jag var på konsert med en kompis. Jag reagerade först inte på kommentaren, eftersom jag var så glad över att hon ville umgås med mig, och därmed också hjälpa mig när det behövdes. Nu i efterhand har jag dock funderat över hur fruktansvärt fel det är att säga så till någon. Meningen antyder att man inte bara kan umgås med mig eftersom jag har ett handikapp, utan så fort någon står bredvid mig eller kör min rullstol så handlar det i mångas ögon om att personen tar hand om mig. Jag försöker skaka av mig sådana kommentarer, även om jag hade önskat att jag inte behövde göra det. När man får en sådan kommentar så kan man börja känna sig som en börda för den man umgås med, trots att personen i fråga förmodligen inte alls känner så.

Jag tror inte det finns många människor som säger sådana här saker för att medvetet vara elaka eller få oss med funktionshinder att på något sätt må dåligt, men jag tycker ändå att man borde tänka efter lite mer innan man öppnar munnen. Tänk lite på hur det låter och hur det landar hos den andra personen, så kan vi förhoppningsvis minska antalet grodor som hoppar ut ur folks munnar.

 

Bra bemötande

Nu när jag har berättat en del om dåligt bemötande, så vill jag naturligtvis också berätta om hur jag vill bli bemött, och som de flesta, som tur är, bemöter mig. Egentligen är det inte så komplicerat, eftersom majoriteten av alla personer med funktion

shinder vill bli bemötta precis som alla andra. Klappa oss inte på huvudet, skaka hand med oss istället. Att erbjuda sin hjälp är aldrig fel, det blir de flesta bara glada och tacksamma över. Däremot är det aldrig roligt att bli påtvingad hjälp. Det har hänt mig flera gånger och jag känner mig alltid lika obekväm i en sådan situation.

Våga fråga om du som utomstående undrar något om en persons funktionshinder. Det finns självklart personer som kan ta illa upp, men jag tror att de flesta, bland annat jag själv, blir glada om du är intresserad. Om det är någon som inte känner sig bekväm med att svara på en fråga, så tycker jag det är upp till den personen att säga det. Mina föräldrar har alltid sagt till mig att det aldrig är fel att fråga, man kan bara få ett nej.

 

Bemötandet från andra människor är en enormt stor del i att vara handikappad. Ett bra bemötande kan göra att man nästan glömmer bort sitt funktionshinder, medan ett dåligt bemötande kan göra det betydligt mycket större än vad det egentligen är. Det mesta av det dåliga bemötande man som funktionshindrad råkar ut för tror jag beror på okunskap och osäkerhet. Jag vill informera om hur jag och många andra vill bli bemötta, så att möten mellan funktionshindrade och icke funktionshindrade ska bli så enkla som möjligt.

 

/Emelie