Bild: Rebeccas motiv

Bild: Rebeccas motiv

Vad betyder det att vara body positive?
Just att vara ”body positive” betyder att vara ”kropps positiv”. Med det menas det att man är accepterande av hur vi människor är skapta, på olika sätt varenda en av oss. Att vara okej med sina ”brister”, att vara nöjd med sig själv trots allmänhetens krav på vad som är attraktivt. Alltså sånt man ser i tidningar som långa, smala och till synes felfria och vackra modeller. Detta gäller självklart även för killar eftersom det läggs krav även på dom på så sätt att man ska vara vältränad, stark och macho, bland annat. Men det är välkänt att det under den längsta tiden mest har varit krav på kvinnor just när det kommer till det ytliga och även ens uppförande som kvinna.

För de av oss som på alla dessa krav har diagnoser eller handikapp att kämpa med också, som kan påverka ens självkänsla enormt mycket, så blir det minst sagt mycket svårare att hantera dessa krav. Eftersom man redan kan känna sig väldigt utanför och annorlunda så känner man redan sen innan pressen att man vill passa in. Och kan man inte det så blir man oftast arg och ledsen på sig själv, inte det faktumet att det är samhället som har satt upp alla krav på hur man ska se ut och bete sig för att passa in. Där är lyckligtvis idag fler och fler som har tröttnat på dessa sjuka krav som ställs på hur man ska se ut och bete sig. Som att man inte är värdefull som människa om man inte ser ut som modellerna i alla tidningar. Man är värdefull oavsett om man är kort, lång, smal, rund, i rullstol eller med kryckor, med bristningar eller akne, glasögon eller med hörapparat. Vi har alla ett värde, oavsett vårt yttre och våra diagnoser och handikapp.

Är man alltid nöjd med sig själv då?
Kort och enkelt, nej. Det betyder inte att man alltid älskar sig själv, att man alltid är självsäker, och alltid har bra dagar med sig själv och sin kropp. Men man kan lyckas ta sig igenom dom dagarna och uppskattar då de bra dagarna mer, då man känner sig nöjd och glad med sig själv och hur man är formad så att säga. Det betyder inte heller att man alltid går utan smink eller är emot att fixa sig i håret eller klä upp sig, det är inte det detta handlar om. Det är känt att många så att säga gömmer sig bakom mycket smink för att man är osäker med sig själv. Detta är något jag själv var i flera år. När jag var som sjukast i min ätstörning använde jag enorma mängder med smink och kunde inte gå utanför dörren utan det. Idag är det därför en ENORM befrielse för mig att kunna gå utan smink och inte få ångest av det.

Jag har kommit till en punkt i mitt liv då jag inte orkar bry mig vad folk tycker, så mycket som jag gjorde förr. Med det menar jag inte att jag inte har dåliga dagar då allt är pest och pina. Men när jag har en bra dag så älskar jag att fixa håret, tycker det kan vara jätte kul att ta på mig lite smink och klä mig fint. Idag sminkar jag mig för mig, för att jag kan tycka det är kul och jag gör det när jag känner för det. Inte för någon annan eller för att någon annan ska tycka om mig. Det är det stora skillnaden. Jag kan likaså på en bra dag gå utan smink, utan att fixa håret med mera och ändå känna mig nöjd med mig själv. Jag är medveten om att där är många som kanske inte tycker jag är speciellt attraktiv, men jag vet att jag menar väl och att jag är en rätt trevlig människa och det är det som räknas i slutet av dagen. Så oavsett vad andra tycker så vet jag själv att deras åsikt egentligen inte betyder något alls. Jag vet vem jag är och vad jag är och att jag har ett värde oavsett folks tycke om mitt utseende.

Vi har alla dåliga dagar
Jag har lärt mig att acceptera att jag har dåliga dagar då jag knappt vill se mig i spegeln, då jag också hatar mina diagnoser. Men jag har också dagar då jag uppriktigt känner mig fin och är rätt nöjd med den jag är. Anledningen till att det är så stort för mig att kunna känna så är för att jag aldrig gjort det innan. Mitt självförtroende började byggas upp först 2017, och det var då mitt liv äntligen började och det var minst sagt det bästa året i mitt liv och det fortsätter framåt. Det kanske låter sorgligt, att det tog så lång tid för mig att nå den punkten, men jag ser det inte så. Poängen är att jag nådde dit över huvud taget. För jämför jag med hur det har varit, så är det rätt otroligt att man ens lever.

Att jämföra sig
Något utav det värsta man kan göra är att jämföra sig med andra. Och tråkigt nog är det en fälla vi alla faller i någon gång i livet, och jag tror att rätt många kommer att göra det livet ut. Det händer fortfarande att jag gör det. Men något jag kan rekommendera är att börja jämföra sig med sig själv istället. För den man jämför sig med kanske har haft alla de rätta förutsättningarna för att bli framgångsrik, ytligt vacker och kanske vältränad osv. Så det är fruktansvärt orättvist mot sig själv att jämföra sig med någon som kanske aldrig kämpat med depression, diagnoser och olika sjukdomar och handikapp. Och man jämför alltid sina sämsta sidor med någon annans bästa sidor, aldrig tvärt om. Men tänker man på vart man har varit, hur ens liv har sett ut och hur man utvecklats som människa så kan det kännas mycket bättre. För de av oss som fokuserar på att utvecklas som människa istället för att bara fokusera på sitt yttre mår nog bättre. För är man besatt av att bara bli ”snyggare” eller att bli ytligt ”perfekt” så är man nog egentligen inte så lycklig som super modeller på till exempel Instagram kan få det att se ut. Jag vet ju själv att jag mådde som sämst när jag var som mest fokuserad på det yttre.

Tips inom sociala medier
Något jag personligen har gjort som påverkat mig väldigt positivt är att inte följa profiler på till exempel instagram där det är super modeller, såna som man på en dålig dag bara blir deprimerad av att se för att man då jämför sig. Jag följer istället såna som gör mig glad och uppmuntrad. Folk som är body positive och som med sina erfarenheter hjälper en att själv bygga upp sitt självförtroende. Ett exempel på någon som jag personligen följer på instagram och som ger mig mycket uppmuntran är Stina Wollter. Hon delar med sig av sin historia och hon delar också med sig av sin musik och sin konst, som jag personligen tycker är fantastisk. Hon står upp för sig själv och är verkligen någon som jag kan rekommendera att följa, kan även rekommendera hennes musik och konst.

Slutsats
Det kan ta lång tid att bli nöjd med sig själv och hur man är skapad inifrån och ut, att hitta sitt självförtroende och att behålla det. Men det är värt kampen. Det är viktigt att man försöker lära sig att ens värde inte kan bestämmas av någon annan. Där kommer alltid finnas människor som har en åsikt om ens yttre, men att göra så gott man kan och försöka lära sig att ignorera eller inte ta åt sig av det är verkligen det bästa man kan göra. Som sagt, det kan ta sin tid. Men det är värt att kämpa för sin självkänsla, för sig själv och för den man är.

/Rebecca