Trots att jag har en grav synnedsättning så tycker jag om smink. Jag tycker det är roligt att pyssla med och jag känner mig fin när jag får lite färg i ansiktet.

När jag började bli intresserad av smink bad jag min mamma att hjälpa mig. Eftersom jag är nästan blind så trodde jag det var en omöjlighet att göra det själv. Jag lärde känna en tjej som ser ännu sämre än jag, men som gör fantastiska sminkningar på sig själv. Vi har lite olika förutsättningar, hon kunde se fullt tidigare, vilket jag aldrig gjort, men hon inspirerade mig till att våga prova. Jag visste ungefär hur det skulle kännas på huden eftersom min mamma hade sminkat mig många gånger. När jag provade själv för första gången så insåg jag att det var väldigt svårt, men det kändes inte omöjligt att lära sig.

De senast åren har jag övat, övat och övat. Jag har fått mycket stöttning av min mamma. När man inte ser och inte kan ta hjälp av en spegel så är det i princip omöjligt att veta hur mycket av en produkt man ska använda, samt hur man ska placera den för att få det bästa resultatet. Utan en seende mammas hjälpande ögon vet jag att jag aldrig hade kunnat lära mig. Jag har blivit arg och frustrerad många gånger, då det inte gått som jag tänkt, trots att viljan alltid funnits där.

Idag sminkar jag mig själv och det är jag väldigt glad över. Nu vet jag att jag kan fortsätta använda smink när jag flyttar hemifrån. För ett par år sedan skrev jag en artikel om hur jag går till väga, det är svårt att förklara via text, så nu har jag gjort en film där jag visar och förklarar hur det går till. Jag är långt ifrån den enda gravt synskadade som använder smink, och alla gör på olika sätt. Jag hoppas att filmen kan ge tips och inspiration till andra synskadade och att ni som undrar hur jag gör kan få ett svar på det.

/Emelie