Bild: Emelie - sminkadJag tror en vanlig fördom om personer med synnedsättning är att vi inte bryr oss om vårt utseende, men precis som de flesta fördomar stämmer det inte, i alla fall inte i mitt fall. Liksom för alla andra är detta något som är väldigt individuellt, och för min egen del tycker jag det är lika viktigt att känna sig fin som att se exakt hur man ser ut. Jag är intresserad av allt som har med hår, kläder och smink att göra, och i den här artikeln kommer jag berätta om hur jag går till väga när jag ska sminka mig.

Vi tar det från början
Jag började bli intresserad av att bära smink i början av högstadiet, eftersom det var då alla mina jämnåriga började sminka sig. Jag utgick från att min synnedsättning gjorde det omöjligt för mig att sminka mig själv, så min mamma var snäll och hjälpte mig.

Motsatsen bevisades
För några år sedan lärde jag känna en tjej som ser ungefär lika mycket som jag, det vill säga nästan ingenting, som gör helt otroliga sminkningar på sig själv. Jag förstod verkligen inte hur hon lyckades med det som verkade som en omöjlighet för mig själv. När vi pratade om det berättade hon att hon går mycket på känsel, och även utgår mycket från såsom hon sminkade sig när hon såg bättre.

Jag gjorde ett försök
För någon månad sedan bestämde jag mig för att göra ett försök, och det gick mycket bättre än vad jag trodde. Det var inte lätt, men det gick. Nu har jag övat ganska många gånger, och det går lättare för varje gång, även fast det fortfarande tar ganska lång tid.

Hur går det till?
Det fungerar inte för mig att titta i en vanlig spegel, inte heller en förstoringsspegel, eftersom det ändå är för litet. Däremot är min telefon ett alldeles utmärkt hjälpmedel i detta sammanhang. Jag tar kort efter varje steg, förstorar så mycket jag behöver och tittar så det ser bra ut. Ser det inte bra ut är det bara att göra om och göra rätt.

Precis som min kompis jag nämnde tidigare, så använder jag mig väldigt mycket av min känsel när jag sminkar mig. Om man ska sminka sig som synskadad måste man känna sitt ansikte väldigt väl, exempelvis hur tjocka ens ögonbryn är och vilken form man har på läpparna, för att man ska placera de olika produkterna på rätt plats. Eftersom jag blivit sminkad av min mamma så pass länge vet jag även ungefär hur det ska kännas, och vet därför ungefär vad jag ska utgå från.

Detta är däremot bara mina strategier när det gäller att sminka mig, det finns säkert många olika sätt att göra det på när man inte ser.

Ett steg mot självständighet
Att jag nu kan sminka mig själv ser jag som ett stort steg mot att bli självständig. Som jag nämnde förut har jag ett stort intresse för hår, kläder och smink, så det känns fantastiskt att jag kan fortsätta med det även när jag flyttar hemifrån och inte har någon som kan hjälpa mig varje morgon.

/Emelie