Bild: Skumkuddar med Emelie mitt i dem

Emelie ligger i ett hav av röda och mörkgrå kuddar på JumpYard.

En mycket intressant helg är nu till sin enda. Den var både rolig och lärorik och jag känner att jag får chansen att utvecklas hela tiden.

Jag har flera gånger tidigare skrivit om att jag är med i en förening för synskadade ungdomar, som heter Unga med Synnedsättning, det jag däremot inte berättat så mycket om är att föreningen också drivs av synskadade ungdomar. Det är vi själva som sitter i styrelsen, bestämmer vad föreningen ska engagera sig i och planerar våra aktiviteter. Nu i helgen var det dags för distrikt syds årliga höstkurs och det var jag som planerade den tillsammans med en annan ledamot från styrelsen och en medlem.

Helgen i korta drag
Helgen ägde rum i Helsingborg och hade temat SOS. Vi samlades på fredag eftermiddag, för att sedan gå i gemensam trupp och äta middag. Efter middagen var det samling i hotellets konferensrum, där det var dags för presentation, genomgång av schemat och sociala aktiviteter. Vi hade ordnat What´s in my box Challenge, en aktivitet som fungerar bra om man har en synnedsättning. Det var väldigt uppskattat och vi fick en härlig kväll tillsammans.

Efter en god hotellfrukost på lördagen var det dags för föreläsning av polisen. Det fanns ett stort intresse för detta, många ställde intressanta frågor och det blev ett mycket givande samtal. Efter föreläsningen åt vi lunch på en asiatisk restaurang mitt i Helsingborg. När alla var mätta och belåtna var det dags för dagens andra föreläsning, som handlade om projektet Skola till arbete. Det är ett treårigt arvsfondsprojekt som drivs av flera olika föreningar av och för personer med synnedsättning. Projektets syfte är att skapa en guide för både arbetsgivare och synskadade arbetssökande som försöker få jobb efter studier. Efter föreläsningen var det paus för vila och återhämtning, innan vi åkte abonnerad buss till JumpYard. Vi åt middag och sedan hade vi hyrt hela hallen i en timme. Detta var helt klart helgens roligaste aktivitet, alla var nöjda och det var fantastiskt att få hoppa runt och släppa loss efter en stillasittande dag. Det var ett sådant tillfälle då jag var extremt tacksam över att jag både har rörelseförmåga och kraft kvar i benen. Jag hoppade runt på knäna och kröp mellan de olika studsmattorna. Med hjälp av våra fantastiska ledsagare kunde jag göra nästan allt.

Söndagen tillbringade vi på Olympiahallen, där vi var indelade i två grupper och hade två olika pass, med lunch emellan. Det ena passet var en grundläggande kurs i självförsvar, där vi fick lära oss några enkla tekniker inom Jujutsu. Det andra passet var en föreläsning i hemberedskap, där en föreläsare från civilförsvarsförbundet, som själv hade en grav synnedsättning,  lärde oss om vad man bör tänka på att ha hemma om man någon gång hamnar i en krissituation.

Planering och genomförande
Detta var fjärde gången jag planerade en aktivitet för US Syd, men det var stor skillnad mot de tidigare aktiviteterna. Då planerade jag tillsammans med personer som var väldigt erfarna och jag hade därför någon att luta mig mot på ett annat sätt. Den här gången däremot hade jag planerat flest aktiviteter tidigare, så nu fick jag kliva fram och visa vad jag faktiskt kunde. Som tur var hade vi vår ombudsman till hjälp, som bokade alla tågbiljetter, stöttade oss med de ekonomiska bitarna, hjälpte till med vissa kontakter och kunde svara på våra frågor.

Det var väldigt mycket att tänka på, boka föreläsare, bestämma restauranger, ta emot matbeställningar, boka hotell, hitta bra ledsagare, skriva inbjudan, schema och bekräftelse, bestämma aktiviteter och en hel del därtill. Om man är en bra planeringsgrupp är detta väldigt roligt att pyssla med, och samarbetet i den här planeringsgruppen är jag väldigt nöjd med. På grund av skola och arbete fick vi ha nästan alla våra planeringsmöten på helgtid, men det var aldrig någon som klagade. Vi hade möte en gång i veckan under augusti och halva september, och däremellan hade vi en gruppchatt där vi kunde kommunicera med varandra. Förutom att planeringen var rolig så var den också lärorik. Inom US känner jag att jag får utvecklas hela tiden. Jag får ta ansvar och göra saker jag aldrig gjort tidigare. Jag tycker det är en härlig känsla att vara en del i ett projekt och sedan ro det i land.

Själva genomförandet av lägret gick också bra, även om det var mycket att tänka på även där. Det stressigaste var fredag eftermiddag, innan alla hade kommit på plats. På lördagen när vi hade vilopaus blev det inte så mycket vila för planeringsgruppen, eftersom vi behövde ordna matbeställningar inför söndagen. Jag är ändå nöjd att vi gjorde så mycket vi kunde i förväg, så att vi också kunde njuta av helgen och slapp planera så mycket på plats.

På söndagen hade vi utvärdering och nästan alla var nöjda med helgen. Det var roligt att höra, eftersom det var första gången jag hade tagit riktigt mycket ansvar för planeringen av ett läger. Det som många var nöjda med var att vi hade ett luftigt schema, så att man slapp stressa. Det blev jag extra glad över, eftersom jag själv ofta tycker att våra helger är fullproppade med aktiviteter. Det är väldigt roligt, men man måste få tid att slappna av också.

Nu är frågan om jag vill planera fler aktiviteter i framtiden. Eftersom jag sitter i styrelsen så måste jag göra det, men det är inget jobbigt krav. Den här planeringen var väldigt givande, jag är så glad att vi tre gjorde det tillsammans och att våra medlemmar var nöjda med helgen.

/Emelie