Bild: medicin

Bild på en gammaldags våg. I den ena vågskålen står en medicinburk och i den andra ett antal vikter, men det är medicinburken som väger tyngst.

”När Emelie inte ser framemot sommaren – då är det något som är fel.”

Hur allt började
Sommaren efter studenten, det vill säga sommaren 2020, mådde jag inte så bra. Det var egentligen inte så konstigt, det var en stor omställning att gå från en inrutad vardag till att plötsligt inte veta vad som skulle hända när nästa läsår tog fart. När hösten närmade sig började jag må lite bättre igen, inte bra, men bättre. Trots att jag inte hittade något jobb så fick jag mer att göra och andra saker upptog mina tankar.

När nästa sommar närmade sig kom det dåliga måendet tillbaka, denna gång mycket värre än sommaren 2020. Jag fick återigen mindre att göra och mina hjärnspöken fick fritt spelrum. Jag hade en nästintill konstant oro i kroppen hela sommaren, trots att jag hittade på många roliga saker så var jag aldrig riktigt glad. Jag har alltid älskat sommaren, och jag ville bara njuta av den, men det gick inte. Det var en väldigt jobbig tid för mig.

När hösten kom blev det återigen lite bättre. Denna höst började jag plugga på 50%,vilket jag tror hjälpte mig en hel del. Jag hade inte längre lika mycket tid att bara sitta och tänka och därmed fick de negativa tankarna inte lika stor plats. Jag började även gå till en kurator, vilket också hjälpte mig till viss del.

Det behövdes en förändring
Tidigt i våras började jag fundera över den kommande sommaren. Jag var så orolig och jag ville verkligen inte ha en likadan sommar till. Jag ville inte att mitt psykiska mående skulle förstöra min absoluta favorittid på året. En morgon tog jag upp detta med min mamma och tårarna bara rann nedför kinderna. Hon berättade att hon aldrig hade förstått hur dåligt jag mådde sommaren dessförinnan. Jag har alltid varit öppen med mina känslor inom familjen, och är så än idag, men eftersom det var samma oroskänslor som malde hela tiden så berättade jag förmodligen inte så mycket om det som jag borde gjort. Efter vår pratstund vid köksbordet bestämde jag och min mamma oss för att kontakta min läkare, för att fråga om hon kunde skriva ut antidepressiva tabletter till mig.

Mina tankar
Min läkare hade inga problem att skriva ut tabletterna. Jag skrev till henne och därefter ringde hon upp mig. Hon frågade med lite kort om mitt mående och därefter föreslog hon att jag skulle börja med en stämningshöjande tablett som hette Citalopram. Hon berättade hur jag skulle ta den och vilka biverkningar som fanns.

Jag hade många tankar inför att börja med tabletterna. Den främsta var att jag inte visste om jag mådde ”tillräckligt dåligt”. Min fördom var att personer som tog antidepressiva var helt nere under isen, vilket jag inte var. Jag mådde ”bara” dåligt, men förstod att jag behövde göra något åt det. Jag visste såklart inte hur den kommande sommaren skulle bli, men efter de två tidigare så ville jag inte ta chansen. Det kändes tvärtemot min personlighet att ta medicin för dåligt mående, jag som alltid hade varit den pigga glada tjejen. Trots dessa tankar bestämde jag mig för att prova. Den 1:a april började jag ta en tablett om dagen och en månad senare gick jag upp till full dos, två tabletter om dagen, enligt läkarens angivelser.

Ett lyckat resultat
I början var jag väldigt orolig för biverkningar, man kunde bland annat få ångest under upptrappningsperioden, men som tur var drabbades jag inte av det. Under de första månaderna märkte jag ingen större skillnad, men jag visste å andra sidan att det var under sommaren som jag verkligen skulle märka om tabletterna hade någon inverkan på mitt mående.

Jag är så glad att idag kunna säga att jag haft den bästa sommaren på många år. Jag har mått så bra och kunnat njuta av varje dag. Jag vill uppmuntra alla som går med jobbiga tankar, och funderar på att börja med antidepressiva, att kontakta en läkare och diskutera det. Jag förstår att det påverkar olika människor på olika sätt, men för mig har det gjort underverk.

I början tyckte jag det var svårt att berätta för folk att jag börjat med dessa tabletter, jag ville inte riktigt erkänna att jag mådde dåligt, men det går lättare och lättare. I somras berättade jag hela denna historia för en av mina vänner och då sa hon: ”När Emelie inte ser framemot sommaren – då är det något som är fel”. Det är så sant, och det som är fel ska man göra något åt.

/Emelie