Bild: Vänskap i olika åldrar.

Bild: Vänskap i olika åldrar. Bilden ägs av Emelie.

Hur mycket säger egentligen åldern om en person? Om jag presenterar mig som ”Hej, jag heter Emelie och jag är 18 år”, vad får då folk för förutfattade meningar om mig? Många i mina föräldrars ålder hade säkert trott att jag är en ”jobbig tonåring”, medan ett barn förmodligen hade sett upp till mig för att jag är så ”stor”. Detta är dock bara mina egna spekulationer, men hur som helst så tror jag att vi lätt skapar oss en bild av en person så fort vi får reda på hur gammal hen är. Detta tycker jag däremot är helt fel, eftersom jag anser att åldern inte nödvändigtvis behöver säga någonting om en person.

Vi lär oss av varandra
De flesta i min närhet umgås mest med folk som är i ungefär samma ålder som de själva, kanske bara något år yngre eller äldre. När jag var yngre var det samma sak för mig, jag umgicks med personer i klassen, på simträningen och så vidare, men på senare år har jag börjat umgås med folk som är både yngre och äldre än jag själv, och jag får ut så mycket av det.

Vi alla går igenom olika faser i livet vid olika tillfällen, vilket gör att vår mentala ålder inte behöver stämma överens med vår fysiska. Dessutom tror jag vi kan ha stor nytta av att umgås och samtala med personer i olika åldrar. Nu när jag själv står och balanserar på gränsen mellan ungdom och vuxen så tycker jag det är intressant att prata med personer som är äldre än jag. Det är roligt att höra vad de gjort för val i livet och vad det har lett till. Det ger mig både motivation och inspiration. Jag blir inspirerad av alla olika vägar man kan ta i livet och jag blir motiverad till att ta tag i det jag vill göra och verkligen kämpa för det.

Att umgås med barn är inte alltid så lätt, det kan jag dels säga utifrån ett ”synskadeperspektiv”. Barn använder mycket gester istället för ord, vilket gör det omöjligt för mig att förstå. Det är även svårt för ett barn att förstå vidden av mitt handikapp även om jag berättar det, men det är bara så det är.

Trots dessa svårigheter tror jag ändå vi har en hel del att lära oss av barn. De tar dagen som den kommer, lever i stunden och oroar sig inte så mycket för framtiden som vi ungdomar/vuxna gör. Jag tror även det är bra att ha barnasinnet kvar även i vuxen ålder. Vi borde inte ta oss själva på så stort allvar, utan faktiskt ta oss tid att ha roligt också.

Gemensamma intressen
Gemensamma intressen är något som för människor samman. Det spelar ingen roll vad man är intresserad av eller vilken ålder man är i. Jag är själv ett levande bevis på detta och jag har även andra i min närhet som hittat vänner via gemensamma intressen, trots att det finns en stor åldersskillnad. Så länge man har något man båda brinner för så kan man starta en konversation och när den är igång brukar det inte vara så svårt att fortsätta, och även hitta fler gemensamma nämnare.

Till sist vill jag bara uppmana folk att se personer för vilka de faktiskt är, utan att döma någon efter ålder. Alla är vi olika och vi kan alla lära oss av varandra.

/Emelie