Bild med sol i horisont och vatten i förgrunden

Bild med soluppgång i horisonten och vatten i förgrunden

Återigen börjar året närma sig sitt slut och snart går vi in i 2021. 2019 var ett väldigt händelserikt år för mig, jag fick uppleva mycket och jag kände att jag utvecklades som person. Vid den här tidpunkten förra året trodde jag att jag skulle gå in i ett lika fartfyllt och roligt 2020. Men det blev inte så, inte för mig och inte för någon annan. Året som gått har inte liknat något annat jag varit med om. Det har varit kantat av mycket mörker, men trots allt så har det funnits ljusglimtar även detta dystra år.

Covid-19
År 2020 kommer för evigt vara förknippat med covid-19, det har verkligen vänt upp och ner på hela världen. I mars stängdes gymnasieskolorna och mina sista tre månader på gymnasiet fick ske på distans. Det var naturligtvis både konstigt och tråkigt, men för mig flöt det ändå på bra. Det tråkigaste var att jag inte fick träffa min assistent och mina lärare, jag saknade dem väldigt mycket.

Man fick sluta träffa sina vänner, annat än utomhus, och man fick göra sitt bästa för att sysselsätta sig henna. Under det här Corona-året är jag så glad att jag haft min elrullstol. Jag har varit ute och rullat nästan varje dag – den friska luften har viruset i alla fall inte kunnat ta ifrån oss. Jag älskar att vara utomhus, så jag är glad att jag bor i Sverige så jag har kunnat fortsätta röra på mig ute i naturen under hela pandemin.

Trots att vi i familjen varit väldigt försiktiga gällande Corona, så blev både mamma och pappa sjuka i början av maj. Jag var livrädd de första dagarna, efter alla skräckscenarion man hade hört på TV och i tidningar. Som tur var fick de en mild variant, så efter två veckor var de nästintill återställda. Vi har alltid varit väldigt tighta i min familj, men under det här året tycker jag att vi har kommit varandra ännu närmre. Jag är så glad att jag har en så fin familj som jag verkligen tycker om att umgås med. Vi stöttar alltid varandra och vi har så roligt tillsammans. I och med covid-19 så tycker både jag och mina föräldrar att stressen har minskat. Man har inte möjligheten att hitta på lika mycket saker och man inser vad som är det viktigast i livet – nära och kära. Det gör ont i mig när jag tänker på alla som råkar illa ut hemma på grund av social distansering. Det är så tragiskt och jag hoppas innerligt att situationen blir bättre för er snart.

Under det gångna året har Coronaviruset hunnit ställa till med mycket bekymmer. För min del fick jag inte någon riktig student, de flesta av mina läger, konserter och andra aktiviteter blev inställda och jag har inte lyckats få tag i någon sysselsättning nu under hösten, mycket på grund av Corona, bara för att nämna några saker. Trots det så har jag kommit lindrigt undan och jag tänker på de som drabbats ofantligt mycket värre. Det är hemskt hur ett virus kan fördärva så många människors liv, och jag hoppas innerligt att vi kan få stopp på smittan så snart som möjligt. Många av skadorna som pandemin orsakat kommer vara permanenta, men jag hoppas att vi snart kan återgå till ett så normalt liv som möjligt.

Studenten
I år var det min tur att ta studenten. På grund av Corona blev det ingen vanlig student, men det blev ändå en student. Den traditionella studentbalen blev inställd, men min klass ordnade en egen bal med ca 20 personer. Det var så roligt att vi ändå fick klä upp oss, fira och ha en trevlig kväll. Jag åkte dit med min ledsagare och vi hade så roligt tillsammans. Vädret var helt underbart, så vi kunde sitta ute nästan hela kvällen. Det blev inte som vi hade tänkt oss, men det blev bra ändå.

På studentdagen hade lärare och rektorer gjort det så fint för oss som de bara kunde. Först blev vi fotograferade, sedan åt vi lunch ute på skolans innergård, därefter höll rektorn tal och till sist fick vi en fantastisk överraskning – de hade ordnat en minikonsert med Sandro Cavazza för oss. Livemusik är något av det bästa jag vet, och det var så härligt att få ett så fint avslut på studenten. Efter konserten sprang vi ut klassvis och på skolgården stod vars två anhöriga och väntade på oss.

Jag och mina föräldrar valde att skjuta upp min studentfest, eftersom läget i början av juni inte var stabilt. Istället bjöd vi hem min assistent på en bit mat på eftermiddagen. På kvällen var jag väldigt trött, så det gjorde inte mig någonting att vi flyttade fram festen. Jag visste att jag hade något roligt att se framemot och på studentkvällen var det skönt att bara umgås med familjen.

Under sommaren blev det lugnare med Corona, så den 8:e augusti bestämde jag och mina föräldrar oss för att genomföra studentfesten. Jag såg så mycket framemot det, och mina förväntningar var skyhöga. Några dagar innan festen började jag bli lite nervös för att det inte skulle bli så fantastiskt som jag trodde, men den oron var helt onödig. Dagen började med att jag, mamma, pappa, Kellie och två kompisar till oss hade champagnefrukost ute i partytältet. Är det student så är det champagnefrukost, sådana är reglerna. Studentfesten var en av de absolut roligaste kvällarna i mitt liv. Vädret var helt ljuvligt, alla var på gott humör och nästan alla mina vänner och släktingar var där för att fira med mig.  Vi åt god mat, pratade och skrattade långt in på natten. Jag vill tacka mina föräldrar och våra kompisar som såg till att den här kvällen blev så fantastisk, och att jag fick den bästa studenten någonsin, trots omständigheterna.

Efter studenten…
Det senaste halvåret har varit väldigt ovant för mig. Det har varit första gången på tolv år som jag inte haft någon skola att gå till på dagarna. ”Vad skönt” kanske många tänker, men inte jag. Jag tyckte om att gå i skolan, att få prestera, ha mycket att göra, träffa mycket människor och ha en rutin på vardagen. Den första tiden efter sommaren var väldigt jobbig för mig, det var en stor omställning och det kändes som jag hade slitits ifrån något som jag inte ville lämna. Under hela hösten har jag hållit mina rutiner och strukturerat upp vardagen så gått jag kunnat. Nu känns det lite bättre, men jag är definitivt inte nöjd med att vara arbetslös.

Aktiviteter
Trots covid-19 så har jag fått uppleva några roliga aktiviteter det här året. I februari hann jag gå på två konserter med Jill Johnson och hennes låtskrivarkompis Liz Rose – det var lika fantastiskt som alltid. När jag och mamma var ute och gick en promenad i somras hörde vi ett coverband som spelade på en uteservering, så vi satte oss där och njöt av den sköna solen och den fina musiken. Det blev inte så mycket livemusik i år, men allt är bättre än inget.

I somras var jag på två läger, en helg i Norrköping där vi besökte Kolmården och ett längre sommarläger i Växjö. I oktober hann jag åka på tre helgaktiviteter för personer med synnedsättning, innan smittan tog fart igen. Eftersom jag inte haft någonstans att åka på dagarna nu under hösten, så har dessa läger betytt extra mycket.

Jag, mamma, pappa och Kellie har försökt hitta på så mycket vi kunnat trots den rådande situationen. Vi har sysselsatt oss hemma och vi har varit mycket ute i naturen. Varje sommar brukar jag och mina föräldrar åka på semester någonstans i Sverige, men för att undvika hotell och andra platser med stora folksamlingar, så hälsade vi på min moster och hennes man i deras stuga den här sommaren. Det var en härlig helg med underbart väder, god mat och gott sällskap, och jag är så glad att jag fick komma dit.

En ny vän
Under det här året har jag lärt känna en helt underbar vän, vilket jag är otroligt glad över. Jag har inte så många nära vänner som också bor nära mig, men det gör hon. Det är så härligt att ha någon att ta en fika med, gå en runda på stan med eller äta middag tillsammans med. Precis som jag så är hon både synskadad och rullstolsburen, vilket gör att vi förstår varandra på ett plan som inte alla gör. Vi pratar i telefon eller skriver med varandra nästan varje dag och jag är så glad att jag har lärt känna henne. Vi kan prata om nästintill allting och vi delar många intressen. Det är inte ovanligt att ett kort samtal med henne blir 45 minuter långt, vi har alltid så mycket att prata om. Hon är så omtänksam och jag känner verkligen att hon bryr sig om mig, precis som jag bryr mig om henne.

Detta var en kort sammanfattning av mitt 2020 och trots allt jobbigt jag och de flesta andra behövt gå igenom det här året, så har det liksom alla år funnits ljus i mörkret. Tack till alla fina människor som jag fått dela det här året med, ni är underbara allihop. Jag hoppas att vi går in i ett betydligt enklare och friskare 2021.

Gott nytt år!

/Emelie