Vänskap är otroligt viktigt och komplicerat och därför kan det vara bra att verkligen veta vad det innebär, samt ta reda på hur man kan göra för att själv bli en bättre vän…
Om någon frågar vad en vän är kan svaret verka ganska uppenbart, men om man tänker steget längre så är det inte så självklart.
Inte alls, faktiskt. Så… Vad är en bra vän, egentligen?

Enligt mig så ska det vara en person som jag trivs med, som får mig att skratta och finns där för mig i vått och tort, någon som ofta är glad och rolig och förstå mig bra. Någon som håller tyst om hemligheter och inte skulle svika mig. Jag vill kunna säga allt till min vän, utan att behöva känna mig fånig och patetisk, eller vara rädd att fler ska få reda på det. Men sådana personer är inte lätta att hitta. Vänner växer inte på träd, det är ett konstaterande.

Ibland kan det vara bra att fråga sig:
”Är jag den vän som jag själv skulle vilja ha?”
Jag menar att man inte kan förvänta sig någonting av andra, om man inte kan ge det tillbaka.

Man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad.
Jag vet, det är inte så himla lätt alltid. Ibland kanske man har en dålig dag och skäller ut någon. Det bästa sättet att undvika konflikter, är helt enkelt att be om ursäkt och förklara att man inte menade att vara otrevlig. Vi alla har ju dåliga dagar. Det finns ingen människa som alltid är på topp. Alla gör fel och begår misstag. Till och med din idol eller någon annan, som alltid verkar lika glad och felfri.

När man har tagit reda på om man är den vän som man skulle vilja ha, så hjälper det en att kunna bygga bra och långvariga relationer med andra.
Till exempel så vill jag kunna prata ut om mina känslor, utan att någon annan fnyser föraktfullt och tycker att jag överdriver, eller kommer med kommentarer som:

”Det finns faktiskt de som har det mycket värre än du, så gnäll inte”.
Just därför, av den enkla anledningen, skulle jag aldrig göra så mot någon annan. Om en kompis är ledsen, så vill jag finnas där och lyssna och stötta. Men jag vill inte heller vara för på och tvinga personen att prata om det. Han eller hon har rätt att bestämma själv vad och hur mycket de vill dela med sig av. Därför väljer jag att säga:

”Du kan alltid prata med mig om det är något, men du behöver inte om du inte vill”.
Då får den andra personen klart för sig att jag inte vill tvinga henne eller honom att berätta, men jag finns där som stöd. Annars frågar jag lite försiktigt vad det är som har hänt, fast bara en eller kanske två gånger. Då behöver den andra personen inte känna press att berätta. Vissa saker är svåra att prata om, speciellt om man är ledsen.
Kramar brukar också hjälpa lite, tycker jag. Ofta känns det en aning bättre om man får en kram, för det är ytterligare ett tecken på att personen bryr sig. En vänskapsrelation liknar på många sätt en kärleksrelation. Skillnaden är att vänner kan man ha fler. Vänskap får man aldrig för mycket av och vi är inte otrogna mot våra vänner, om vi skulle få fler.
Det är bara nyttigt och kul att ha många vänskapsrelationer.

Bästis eller bästa vän?
Det är olika vad man väljer att kalla det. Själv brukar jag inte använda ordet ”bästis” så ofta. Jag tycker att det ordet låter lite barnsligt. Jag slutade säga ”bästis” när jag gick på högstadiet, men jag anser såklart inte att det är fel om andra säger det.

”Bästa vän” eller ”kompis” smakar bättre i min mun. Man kan ha en god vän i skolan, en annan på jobbet och en tredje på någon fritidsaktivitet. Man kan också ha olika vänner till olika saker. Till exempel så kan man ha en eller flera polare, som man hänger med när man ska festa på klubben. Andra kanske man bara pratar eller kollar på film med.

När jag var liten trodde jag att det var viktigt att välja bland sina kompisar. Om jag hade en jättebra kompis i skolan och sen träffade en annan på sommarlovet, som jag trivdes bättre med, så tänkte jag att jag måste berätta det för personen i skolan och säga att vi inte kunde vara bästisar längre. Lite som att göra slut.

Nu har jag fattat att man kan ha flera vänner och ändå ha lika roligt med alla. Så länge det inte känns väldigt viktigt, så behöver man inte berätta för kompisen i skolan exakt hur mycket man trivs med kompisen som man träffat på ett läger, och man behöver definitivt inte använda sig av orden:

”Vi kan inte vara bästa kompisar längre, för nu har jag en annan”.
Man kan ju ha fler. Det är bara bra att ha många att umgås med. Det är också viktigt att förstå att vänskapen inte behöver ta slut, bara för att man kanske inte är direkt ”bästa vänner” längre. Man kan fortsätta att ha roligt ihop, även om det skulle bli på ett annat sätt.

Sen är det klart att om det inte längre känns bra att umgås, så får man försöka hitta ett sätt att lösa situationen. Ifall man har bråkat om något, kan det vara svårt att bara strunta i det och gå vidare som om ingenting hade hänt. Då ligger det emellan er och det kan skapa en väldigt jobbig stämning. Därför kan det vara bra att prata om det, men även lyssna på varandra. Du får ur dig hur du känner, samtidigt som du får höra hur den andra personen upplever det. När allt är utrett kan ni fortsätta att vara lika goda vänner som förut, utan att någonting ligger i luften och skaver.

/Mikaela